Jag och en person har nu i kväll diskuterat att man ska klara av att ta kritik. Om jag gör något som Du stör dig på, säg det rakt ut till mig, för jag klarar av att ta den kritiken. Hur ska jag annars kunna förändras om jag inte får veta vad jag gör fel?
Dock ställer jag mig frågan, hur många talar rakt ut, till en person, om den kritik de har? Nästan ingen.
Istället, om jag gör något som Du stör dig på, så går du runt och säger dåliga saker om mig bakom min rygg. Av en släktings kompis får jag senare veta vad du hela tiden gått och stört dig på. Hur rätt är det egentligen?

Både jag och personen jag pratade med tycker att man ska tala om den kritik man har, för visst är det bättre att vara för ärlig än att ljuga någon rakt upp i ansiktet? Det tycker åtminstone jag, men det är jag kanske ensam om.