Idag fick vi tillbak matteproven. Jag är nöjd.

Men det var flera som inte var det.
Jag förstår bara inte, om det nu gick dåligt, varför se det som slutet av allt? Vi har inte ens kommit halvvägs genom våra liv och redan ger vissa upp.
När det går dåligt för mig ser jag det istället som en bra början. Jag har möjligheten att förbättras, jag har ju hela livet på mig!
Om jag hade fått G på det här provet så hade jag varit nöjd över min prestation. Jag hade förstått att jag måste repetera mer till nästa prov, just för att jag är en sån individ som inte lär mig allt direkt. Det är här många ger upp.
Istället för att tänka det som en utveckling sätter de ett stopp för allt. De kan inte lära sig av sina misstag. Om alla bara börjar titta så ser de så mycket mer. Alla kan, om de vill, lära sig av sina misstag. Man måste bara börja inse det.
Gick det dåligt med ekvationerna, ja, då får jag helt enkelt repetera extra mycket ekvationer till nästa prov. Det är ju inget mer med det. Det är bara ett prov och hur många prov kommer vi egentligen ha innan vi går ut ur skolan?
Det var på högstadiet jag fattade att jag var en sån individ som inte kan bara jag tittar på det en gång. Jag måste plugga och repetera, jag måste förstå vad jag gör. Jag känner mig själv och vet att jag måste repetera, då gör jag det också!

Lär dig av dina misstag istället för att tro att det är jordens undergång. Spring inte från dina problem, ta fatt i dem och gör något åt dem.

*Det är inte så lätt som det låter, men när man väl har kommit över gränsen och förstår vad den betyder så går det mycket lättare. Det är skillnaden på lätt och svårt. Man gör det så svårt som man själv tycker att det ska vara. Jag föredrar att allt ska vara lätt och då blir det lätt. Vill du ha göra något svårt, tänk då att det är svårt. Det är ditt val.