Vinden ylade ut sin klagan. Den rev och slet, men lövet höll sig tappert fast. Än ville det inte släppa taget. De tunna och uttorkade nervtrådarna spred sig över det gul- och rödspräckliga lövet. Vinden ryckte till hårt och all den styrka som fanns tvingade iväg lövet mot nya platser. Det fördes med luftströmmarna och dalade ner på en stillastående bil.
Hettan som osade från bilmotorn skapade värmemoln i luften.
Sidrutorna var nedvevade en liten bit för att släppa in luft. En liten flicka satt fastspänd i en bilbarnstol. Vinden rufsade om den lilla flickans små gyllenblonda lockar. Hennes stora och klart blå barnögon var inramade av ljusa ögonfransar och hennes äppelrunda kinder var rosiga.
En kvinnas smala händer dök fram och skakade först försiktigt, men sedan allt mer desperat i flickans kropp. Fingrarna försökte knäppa upp bilbältet, men hur hon än försökte lirka loss bältet gick det inte. Nerför kvinnans handled rann en rännil med vätska som sipprade fram ur ett stort gap i axeln. Tårar rann okontrollerat nerför kinderna och kvinnan bankade sina händer hårt mot bilstolen. Hennes rop steg för varje ord som kom ur hennes mun.
Hon tog tag i flickans små, knubbiga händer och höll dem hårt i sina egna. Hon pressade åt dem hårt, hårt men inte ett ljud, inte en klagan från den lilla flickans mun.

Vitt tyg, mjukt och lent mot den lilla flickans hud. Klänningen ren och alldeles ny. Flickan var så glad när hon såg den, den såg ut som en prinsessklänning sa hon. Det var korta meningar, ord som hon snubblade på men ändå tog sig förbi.
Flickan satt fastspänd i sin bilbarnstol och hade man inte vetat , hade det inte funnits någon som helst tvekan om att den lilla flickan log, skrattade och tittade mot träden som kantade vägen.

Tårar droppade ned på det ljusa tyget och bildade en liten, obetydlig fläck på flickans mage. En hulkande gråt som kvinnan tvingade ur sig, ett sista försök att få loss flickan, skaka liv i henne. Kvinnans ögon var grå, djupt grå och man kan läsa alla hennes tankar ur dem. De var förtvivlade, rädda, men mest av allt förvånade, chockade av flickans stillhet. Ögonfransar pressades mot de våta kinderna, tårar rann ned på läpparna. Salt och vått. Bröstkorgen flimrade fram och tillbak, snabbt snabbt pumpade hjärtat.
En våt kind mot den runda äppelkinden, en högljudd snyftning och tårar som droppade ner över flickans ansikte.
Manshänder började slita i kvinnans kropp, försökte tvinga henne ur bilen. Hon höll sig fast vid bilbarnstolen, med vitnande knogar. Mannen var starkare och fick ut henne. Kylan kom som en slag mot henne och gick som en chock genom kvinnans kropp. Hon blev stel och grät med skakande axlar. Mannen slängde en jacka över hennes rygg och kramade om hennes axlar. Ett dån gick genom luften. Hettan som slog emot kvinnan fick henne att med ens stelna. Tiden stod still. Vinden förde med sig ett vrål av ilska och vemod, en svaghet så stark, känslan av att stå still, men mest av allt sorg. Sorg djupare än det mörkaste hav, starkare än den mest klara himlen och tyngre än något annat, att bära i sitt hjärta.

En vit klänning fladdrar i vinden och gyllenblonda lockar vispar runt i vinden. Ögon blå som den vackra oceanen. Ljusa fräknar på den lilla näsan. Knubbiga fingrar som kallar på uppmärksamhet. Äppelrunda, rosiga kinder och ett vackert litet leende, format av kärlek.
- I'll be right here, mommy. Don't worry. Right here...