Jag och min lillebror Vilmer hade gjort en deal. När han blev ledsen skulle jag få fota - vill nämligen ha ett par bilder där man verkligen funderar över vad som sker i fotot.

När jag sitter på mitt rum hör jag att han är ledsen, och går upp med kameran i högsta hugg. Och när jag väl ska börja fota börjar han skratta och göra några små poser. Haha, men söt är han då i alla fall! Och jag tror att jag slutligen har återfunnit min inspiration!