Det finns hundratals, tusentals, nej - oräkneligt många inspirationskällor och jag kan inte räkna upp dem alla. En av dem är jag medveten om och den källan har lockat mig till svartvitt och dokumentärt, ger mig kritik när jag bäst önskar det, och det är min mamma. Hon har själv fotat mycket tidigare, men då hennes kamera tappade stinget gjorde även hon det, vilket jag anser är tråkigt då hon har the eye. En dag kanske jag lyckas locka henne tillbaka på spåret igen, och ibland slutar man ju aldrig förundras över vad den här världen egentligen har att bjuda på.
Skulle en person få frågan om vem de har som inspirationskällor kanske de skulle svara ett visst namn eller en tidning  eller något åt det hållet, men jag har klurat lite på just den frågan och rannsakat mig själv - hur nu det gick till.. Det jag kom fram till är att det inte finns en specifik inspirationskälla där vi kan säga att vi har fått vår inspiration ifrån, nej, allt vi ser, allt vi gör, allt vi noterar är en källa. Alla foton vi någonsin kikat på, alla nyheter vi sett på teve, alla människor vi stött på, pratat med och umgåtts med. Allt vi gör påverkar oss och allt jag gjort har påverkat mig som fotograf. Så för mig är hela världen min inspirationskälla. Det handlar bara om hur man uppfattar världen helt enkelt, det är skillnaden mellan oss alla.


De här fotona föreställer ett par tavlor vi har hemma, de som är i svartvitt har min mamma Maria fotat och de i färg står jag för. Visst var min mamma duktig, när hon fotade?