Idag tog jag en avstickare, följde en stig som gick längs ett järnvägsspår. Jag hade tråkigt, och då är till och med naturfotografering roligare! Och idag upptäckte jag ett sätt att fånga naturen, lite sådär magisk som den faktiskt är. Allt jag behöver säga är lång slutartid. Visst har jag lekt med det förut, många gånger, men idag var syftet att fånga naturen och inget annat. Det blåste mycket, blommor och vass längs stigen vajade i vinden. Lång slutartid och inget stativ skapade oskärpa. Motivet blev suddigt av slutartiden, men bakgrunden blev ett enda blurr när jag snurrade på kameran och drog alla blickar mot motivet. Jag kände mig såå nöjd när jag gick därifrån. Jag har äntligen hittat min kreativitet, som jag har saknat under flera månader. Tack, underbara natur! Allt fint verkar dölja sig där!