Jag är nog inte den enda som springer när kameran riktas mot sig.
Jag älskar kameran, när jag står bakom den och kontrollerar den. Direkt objektivet stirrar på mig blir jag rädd.

Men jag har funderat och funderat. Okej, kanske inte överdrivet mycket.
Jag kom fram till att personen som fotar är van vid att se mig - oftast - och därför inte ser allt det fula eller dåliga som jag ser.
Allt handlar egentligen om självkänsla. Jag ska verkligen försöka bättra på min egen, det lär behövas!

Bara för att visa att jag har tagit ett steg i rätt riktning finns här en bild som inte jag har fotograferat och som föreställer mig.


Foto: Alexandra Gramner
Fotad ute med lite nyfallen snö i håret. Är förkyld och det syns nog. Men men.
Blev nöjd över ögonen. Alex är en duktig fotograf som lär sig snabbt!

Jag har blivit utmanad. Utmaningen lyder så här:
- Gå in i mappen Mina bilder
- Gå till den sjätte mappen och välj den sjätte bilden i den aktuella mappen
- Släng upp bilden på bloggen och berätta något om den
- Utmana sex andra personer och länka till dem och berätta för dem att de är utmanade


Min familj är kär i det här spelet, Qourine - ursäkta stavningen - och jag tyckte det var väldigt intressant att fota när de spelade. Fotad i mars eller april 2008.

Jag utmanar:
Ellen - ellencharlotta.blogg.se
Camilla - camillasfoto.blogspot.com
Karin - mittfnstermotskogen.blogspot.com
Ulrica - ulricatorning.blogspot.com
Linda - lindakarlstrom.blogg.se
Mikaela - mikaelalundgren.blogspot.com

Har ni besökt den här bloggen än?
Inte? Då föreslår jag att ni gör det. En underbar bloggare och person, nämligen Ewa i klassen!

Just nu lyssnar jag på Eagle-eye cherry - Save tonight, medan jag skriver lite på en novell. Låten ger mig inspiration och känns lite speciell att lyssna på.

Här kommer ett stycke ur novellen:

Ihålig. Osynlig. Gropar grävda av ögon. Uttittad.
Hon står ihopkrupen, gör sig så liten som möjligt. Syns hon kan ingen göra henne illa. På hennes vita tallrik ligger en morot. Hon är rädd att någon ska titta på henne, mot henne, säga saker som de inte menar men ändå säger. Ibland vågar hon sätta sig vid de andra, det är inte ofta, men idag är en sån dag. Tyst, försiktig, skrämd sjunker hon ner vid bordet där klasskamraterna sitter samlade. Hon tittar vaksamt mot sin tallrik, mot sitt glas vatten, för att se så att ingen spottar snus, så att inget landar i hennes mat. Hon hör stolarna skrapa mot golvet, någon suckar, hon kan se de irriterade blickarna, sura över att hon stör dem i deras ro.

Har ni någon gång åkt miniskidor, i en backe och hoppat och gjort trick?
Det är ju ganska roligt men själv tycker jag inte så mycket om det, backflip och 360 och allt vad det nu heter, jag är så dålig på det helt enkelt.
Jag däremot har testat att åka miniskidor ute i skogen och det är något av det roligaste jag någonsin har gjort med alla sorters skidor!
Vid vår stuga finns det ett litet berg, mer som en riktigt stor, brant kulle. Med miniskidorna och stavar på började jag och lillebror Isak klättra uppför berget och det tog nog mest tid utav allt. Jobbigt var det att klättra uppför en så brant sida av berget.




Uppe i skogen fotade jag, såklart, när Isak åkte upp och ner för små eller större kullar eller när han skidrade fram i den orörda snön.

Efter att vi följt ett skoterspår en eller en halv kilometer kom vi till en dal som gick nedåt en längre bit. Där växte små granar som snarare såg ut som yttepyttesmå buskar.
Det var här vi kom till den roligaste delen av miniskidor-turen!
Jag fick äran att åka ner först och jag korsade mellan granarna. Stenar döljdes under snön så ibland flög man i luften men landade välbehållen på två ben och fortsatte i en hiskelig fart nerför backen. Det hela tog kanske en minut men kändes mycket längre och så otroligt roligt!
Isak följde efter och ramlade ett par gånger men i övrigt gick allt bra. Vi tog oss uppför backen igen (inte alls lika roligt!) och följde skoterspåret tillbak. Vår granne har kört skoter upp i skogen och hans del av berget/skogen är den brantaste omkring där vi bor. Vi satte oss ner med baken mot skidorna och hade stavarna släpandes efter oss och åkte nerför. Det gick fort och kan säkert ha varit farligt, men ojoj så skoj det var! Hade man tur åkte man inte av spåret, men det lyckades inte jag med i alla fall. Haha. Efter en tre timmar lång tur med miniskidorna var jag peppad på att åka ut en gång till samma dag och det gjorde vi också, fast då drog vi med hela familjen istället.

Har du miniskidor eller har syskon/barn ett par så använd dem, ta på stavar och far ut i naturen, det är bara att rekommmendera. Det finns dock en ganska stor risk att du ramlar om du är ovan vid att åka miniskidor, så se till att inte skada armarna på något sätt. Därför är det bra med stavar, det ger en liten extra balans.

Hoppas jag har inspirerat er fram till sportlovet, eller vilken dag det nu passar att åka. Gör det gärna en solig, klar dag så blir upplevelsen mycket bättre!

Har du brist på inspiration? Det hade jag i början av året och har haft i ett par månader då jag inte riktigt vetat vad för nytt jag kan hitta på att fota. När jag började med ett foto om dagen vaknade fantasin upp efter en vinterdvala och äntligen har jag börjat se runtomkring mig efter nya motiv och nya foton. Kanske behöver du ett par tips för att komma igång?

• Fota något du aldrig fotat förut. Kanske har du aldrig tänkt på den där lilla luckan på bilen eller trasiga kedjan på cykeln, men det skulle göra sig helt perfekt som ett foto. Se det du alltid registrerat förut.

• Titta ut genom fönstret/dörren och upptäck världen utanför som du kanske inte registrerar när du passerar där dagligen. Kanske bildar staketet ett härligt mönster med fåglar som sitter och pickar i sig foder? Upptäck det redan sedda!

• Ta dig en dag då du far till ett ställe där du aldrig brukar ha med dig kameran, kanske skolan, stan eller skogen. Sätt dig först och betrakta världen. Koncentrera dig enbart på att se allt som du redan sett förut. Skylten som lutar lite snett, byggnaderna som bildar mönster eller människors blickar i skyltfönster. Se på världen med nya ögon.