Mina underbara läsare! <3

2012-01-08 @ 08:57:40 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (9)

De senaste dagarna har det blivit lite mer rörelse här på bloggen, och fler värmande ord har trillat in! Blir så glad över att läsa dem, det är sånt här som får mig att vilja fortsätta blogga (speciellt när man haft en liten bloggsvacka!). Tack allihopa, ni är underbara! <3



Fredrik skrev:
Grattis till dig och din blogg. :D Jag älskar din blogg, alla dina bilder är helt fantastiska. Varje bild är som en dröm som vill säga något speciellt. Det jag gärna skulle vilja se är några fantasibilder. Bilder som är helt overkliga men ändå vackra eller hemska. :) Fortsätt med din blogg. Du äger. :D


Elias skrev:
Jag måste skriva det här till dig. Jag har aldrig fått se en så udda fotograf som du är, dina bilder är så otroligt grymma och speciella. Vill verkligen att du ska veta att jag ser upp till dig, du sticker ut jämfört med alla andra... Hurra för dig!!

Fina Lovisa har gjort ett litet inlägg om min blogg som ni kan läsa här. Tack!


---
Kommentarer (9)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Bloggen 3 år!

2012-01-07 @ 16:50:00 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (10)

För två dagar sedan, den 5:e januari, fyllde bloggen 3 år. Helt galet. Jag tog mig just en stund och läste lite vad jag skrev under min första bloggmånad. Det är konstigt hur mycket man kan förändras, växa, se annorlunda på saker och ting. Det enda jag saknar med mitt "jag" då är att jag skrev, jag skrev och skrev och skrev - noveller, texter. Jag mådde så bra av att skriva. Något annat jag också saknar är hur jag fotograferade då, jag fotograferade nämligen min vardag fast på mitt sätt. Det gör jag knappt idag. Idag ligger kameran mest i sin väska, utom när jag har fotojobb eller kommer på något roligt jag vill fotografera. Förut fotograferade jag en bild varje dag, det höll i tre månader innan tiden inte räckte till. DET saknar jag. Att fota bara för att fota, och inte för någon annans skull. Tror jag ska försöka hitta tillbaka dit, det ska jag.

För att fira att bloggen just har fyllt 3 år tänkte jag att ni får dela era tankar med mig om vad ni vill att händer här på bloggen. Jag var en urkass bloggare år 2011, saknade helt enkelt inspiration och tid. Lyckligtvis har det återvänt, både inspiration och tid. Vill ni se mer bilder, mer tips eller någon speciell photoshopguide, texter? Make a wish och så kanske den går i uppfyllelse! Under tiden du funderar så kan du kika igenom ett par bilder jag samlade ihop från januari 2009 som låg här på bloggen. Titta och njut.




---
Kommentarer (10)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

2012 - ett helt nytt år!

2012-01-01 @ 17:01:00 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (11)

Crazy, nu är vi inne på år 2012. Och vad som händer detta år har jag faktiskt än så länge ingen aning om. Att jag kommer fotografera är det ingen tvekan om, men vad och var det blir är en helt annan fråga. Vad det blir för jobb, plugg eller annat speciellt hör också till de frågor jag inte har en aning om vad svaret blir - det blir något jag får svara på vid nästa nyår. Det jag däremot vet är att bloggen fyller tre år om ett par dagar, att jag samma dag åker hem till Uppsala, att jag ska uppdatera bloggen med en liten resumé av mitt år när jag har tillgång till mina externa hårddiskar och att jag har en massa att se fram emot! Och det hoppas jag att även ni har.


Jag önskar er en god start på det nya året, kram på er!


---
Kommentarer (11)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Skolan dödar motivationen

2011-11-28 @ 14:49:53 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (2)

Idag hittade jag en kort dokumentär som handlar om skolan och hur den tar död på kreativiteten och motivationen hos barn och ungdomar. Tycker att den är väldigt viktig. Jag har sett det hos mina bröder, och även hos mig själv. Har en bror som har det ganska tufft i skolan just nu, och egentligen har han så mycket energi och är så glad och har viljan att lära sig - om saker han tycker är roligt och intressant. Ska inte skolan vara det också, intressant alltså? Kul att gå till?

När jag gick i ettan (jag gick aldrig sexårs) hade jag en grymt bra lärare. Jag hade ju inte, som de andra barnen, lärt mig bokstäverna och att skriva - så när vi skrev sagor skrev jag bara bokstäver i en helt orimlig ordning. Min lärare hindrade mig inte, utan jag fortsatte skriva denna följd av bokstäver och sedan fick jag berätta vad som stod. Jag tror att det är en av anledningarna varför jag tycker så mycket om att skriva och varför jag känner mig kreativ när jag gör det. Jag stoppades aldrig från att skriva, ingen rättade och sa "nej, det där är FEL", även om ingen annan än jag förstod vad jag skrev. Och till sist lärde jag mig skriva också, och det riktigt bra också. Bara för att det är kul att kunna!


Se filmen och fundera lite, dela den gärna för jag hoppas att den kan spridas mer än vad den redan gjort!



---
Kommentarer (2)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Underbara, magiska natur!

2011-09-25 @ 15:04:35 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (16)

Jag har aldrig riktigt tyckt om naturfotografering, det känns varje gång som att jag inte lyckas. Jag kan ju se allt det magiska - men det fastnar inte på bild! Någon enstaka gång känner jag mig nöjd när jag ägnat ett par timmar åt att fota natur, men det blir aldrig samma upplevelse att titta på bilderna som det är att gå runt i all den vackra naturen.

Idag tog jag en avstickare, följde en stig som gick längs ett järnvägsspår. Jag hade tråkigt, och då är till och med naturfotografering roligare! Och idag upptäckte jag ett sätt att fånga naturen, lite sådär magisk som den faktiskt är. Allt jag behöver säga är lång slutartid. Visst har jag lekt med det förut, många gånger, men idag var syftet att fånga naturen och inget annat. Det blåste mycket, blommor och vass längs stigen vajade i vinden. Lång slutartid och inget stativ skapade oskärpa. Motivet blev suddigt av slutartiden, men bakgrunden blev ett enda blurr när jag snurrade på kameran och drog alla blickar mot motivet. Jag kände mig såå nöjd när jag gick därifrån. Jag har äntligen hittat min kreativitet, som jag har saknat under flera månader. Tack, underbara natur! Allt fint verkar dölja sig där!


---
Kommentarer (16)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Framtiden

2011-08-18 @ 17:24:00 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (13)

Det är så svårt det här med att välja vad man ska bli, vad man ska jobba med... Ja, för den frågan dyker ju upp redan på högstadiet när man ska välja gymnasie. Då måste man fundera över om man vill jobba med bilar eller med djur (eller vad man nu funderar över), och när man slutligen har tagit studenten så har man helt ändrat åsikt och vill jobba med barn. I mitt fall har det varit så åtminstone, och jag tror att så var fallet för de flesta i min gymnasieklass. När syo'n frågade oss i ettan hur många som ville bli veterinär räckte alla (utom typ en person) upp handen. Idag är det ungefär 2-3 stycken som fortfarande vill det, men ändå har dem inte alla möjligheten på grund av deras betyg. Och ibland har betyget en så liten roll i det hela, för jag vet att det finns så många som verkligen skulle bli en bra veterinär, men som inte kan för att de inte fick MVG i allt. 

Och jag själv då? När jag började gymnasiet ville jag bli veterinär, precis som de andra. "Roligt att jobba med djur" tyckte jag. Men nånstans på vägen ändrades min åsikt helt och jag funderade på läkare och jag satte även mina krav där, jag skulle ha högsta betyg i allt. Och jag fick det att gå ihop, jag kunde planera och jag tyckte det var roligt. Jag tyckte faktiskt om att plugga, för det är roligt och intressant att lära sig något nytt och för att jag kände mig duktig på det. Men ändå har jag de senaste två åren gått och varit osäker, tänkt tanken "kommer jagverkligen att bli en bra läkare? Kommer jag klara av att göra en diagnos, med tanke på hur många sjukdomar som finns?". Usch, jag som är en sån strukturmänniska ville verkligen veta och ha svar på allt. Men när jag tänkte på yrket läkare tänkte jag också att det skulle vara bra för mig, jag tycker om att jobba med människor och jag tycker också om att hjälpa andra. Och det andra, allt pappersarbete, skulle inte väga nog tungt för att inte bli läkare. MEN, det är alltid ett men... jag kände mig inte nog säker i mitt val och frågade andra vad för yrken de kunde se mig i. Det var faktiskt inget som nappade, utom en grej, yrket som arkitekt. Och jag gjorde praktik hos en arkitekt, men det var då jag insåg att jag verkligen vill jobba med människor. Och av den anledningen började jag också att tänka på att lärare inte var helt fel. Mycket variation med olika elever, att få jobba med människor och att få förklara och hjälpa. Dock känner jag mig lika osäker över det yrket som de andra två jag nämnt, så jag fortsätter avvakta.


I alla fall, när jag hade tagit studenten så fick jag inte nog bra betyg för att ta mig in på läkare. Med det nya systemet gällande meritpoäng nådde jag inte upp till 22,5 poäng, på grund av att jag inte hade fått läsa språk på mitt gymnasie och för att jag fick VG i idrott, och då ställdes allting på sin spets. Vad ska jag göra i livet? Och som den strukturmänniska jag är (hehe) fick jag panik. Men jag har insett något under den här sommaren... Att jag har all tid i världen att komma på vad jag kan plugga till, och att det faktiskt inte är utanför kartan att jag blir läkare en vacker dag - för allt går om man vill. Det är onödigt att stressa över något som faktiskt inte är av så stor betydelse just nu, och när jag verkligen vet vad jag vill med mitt liv så kommer jag att följa den stigen. Fram till dess söker jag information och försöker öppna så många dörrar som möjligt.


Därav min fråga till er: Finns det något yrke som du tycker är speciellt och spännande, eller bara tycker om?Berätta för mig, jag vill så gärna höra era åsikter om olika yrken - för det finns så många jobb man knappt känner till eller vet vad de innebär. Tusen tusen tack för att du tog dig tid att läsa igenom hela texten, många kramar till er!
---
Kommentarer (13)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Utveckling!

2011-08-15 @ 19:53:36 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (4)

Den 6:e juni 2009 fotograferade jag mitt första "riktiga" uppdrag med en familj som ville ha bilder på sig och deras vuxna dotter. Jag kommer ihåg hur nervös jag var, jag hade ju aldrig träffat personerna innan. Vädret var emot oss, det regnade och haglade och vi tog  skydd under ett par träd. Idag när jag tänker tillbaka på det ser jag själv vilken utveckling jag har gjort under de här två åren. Då var jag ganska blyg och hade nog svårt att få personerna att se avslappnade ut på bild, trots att jag lyckades få dem att skratta i alla fall. Idag känner jag verkligen av den förändring som skett och det känns fantasiskt. Att man kan växa så mycket som individ och fotograf är fascinerande, för jag trodde verkligen att jag hade nått min topp då - jag hade ju fått fotografera mitt första fotouppdrag! Jag tycker det är spännande att gå tillbaka och se hur man utvecklats, förut tyckte jag mycket om att redigera ögonen (vilket jag gör även idag, men i en mer måttlig utsträckning). Jag har lärt mig genom att vara ganska extrem inom en viss redigering, att överdriva en effekt, för det är så bra att kunna redigeringar så att jag sedan - idag, har möjlighet att redigera bilder i den utsträckning jag själv önskar istället för att begränsas av att jag inte har vågat experimentera med Photoshop. Och det är något som gäller fotografering allmänt - våga experimentera och göra något helt crazy, för det är en erfarenhet du får till framtida fotograferingar!


---
Kommentarer (4)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

En lycklig Matilda

2011-08-09 @ 20:19:35 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (8)

Åååh jag är SÅ glad idag! Köpte FS Magasin och fick till min glädje se att jag var publicerad med en bröllopsbild på Maria och Johan, MEN den stora glädjen låg inte i det... utan att även Fabian fick en bild publicerad. Jag kände mig riktigt själaglad när jag såg det.

Jag är så glad och stolt över att se hur mycket han har utvecklats sen jag lärde känna honom. Han har verkligen vuxit i sin roll som fotograf, och från att i stort sett bara fota gatufoto till att lyckas bra med även porträtt (och bröllop!) tycker jag är ett stort steg. Något som också är skoj är att han utvecklat en egen stil, vilket även det är något som visar att han utvecklats väldigt, väldigt mycket det senaste året. Jag är glad för att jag hjälpt honom och fått se honom utvecklas, jag tror att man själv utvecklas mycket om man hjälper till - istället för att dra någon bakåt och nedvärdera dennes prestationer. Om det är något man verkligen vill, som till exempel Fabian som ville lära sig fota porträtt, då ska man våga försöka. Och jag som vän och fotograf kunde hjälpa honom genom att stötta honom, finnas där när han hade frågor och även agera modell. Allt för att han skulle våga. Hellre ställde jag upp som modell, trots att jag då hade väldigt dåligt självförtroende och tyckte att jag blev ful på varenda bild, än att säga att han absolut inte ska fota porträtt eftersom att han aldrig gjort det tidigare. En hjälpande knuff kan behövas, men sedan har det en tendens att rulla på av sig självt!

Och var ville jag komma med det här inlägget? Jo, har du en vän som står i valet och kvalet - finns där, lyssna och hjälp till, men tvinga inte din vän till något som denne inte själv vill. Hade Fabian inte själv haft viljan att lära sig fota porträtt hade han heller aldrig kunnat göra det. Over and out.


Bilderna nedan är de bilder som publicerades i FS Magasin nummer 4 2011.

---
Kommentarer (8)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Glädje är en källa till glädje

2011-07-19 @ 19:57:48 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (5)

När jag är glad så tycker jag mycket mer om mig själv. Och jag ser mig själv oftare med ett stort leende på läpparna (och även inuti). Jag tror att en sådan sak strålar ut från en och sprider sig till andra. Fick en väldigt gullig kommentar tidigare idag (eller igår?) som löd: "Hej på dig Matilda :) Vill bara säga det att du alltid ser SUPERSÖT ut på varje bild som är på dig! :D Haha, man vill bara hoppa in i bilden och krama dig!! Kram :)"


De orden fick mig att börja fundera över vad det är för något som gör att en främmande person får lust att krama en. För ett-två år sedan hade jag aldrig fått en kommentar som denna, men det kan bero på att jag inte tyckte om att le. Jag tyckte inte om att visa glädje, jag rent ut sagt hatade mitt leende - det var det fulaste jag visste. Nu vet jag att mitt hemliga verktyg till lycka är att må bra, och att trivas i och med sig själv. Jag älskar att le, jag älskar att skratta och jag älskar att se glädje på bild! Och kanske är det därför jag inte har något emot att le och vara den jag är på bilder som föreställer mig själv, trots att jag en gång i tiden faktiskt vantrivdes framför kameran. Det är konstigt vad ett par år på gymnasiet och nya människor kan tillföra ens liv. Jag ser glädjen i små saker nu, tidigare kunde jag bara se glädjen i stora händelser som att jag vann en tävling eller fick högsta betyg i ett ämne. Den senaste tiden har jag blivit så mycket mer tacksam över allt, jag är tacksam för att allt är som det är och att jag lever det liv jag vill leva. Visst har det tagit tid, men det var det värt tusen gånger om.


"Bara det att det finns glädje är en källa till glädje," sade Hjalmar Bergman för länge sedan - och jag kan inte mer än hålla med honom!


Matilda Holmqvist, en nytänkande och kreativ bröllopsfotograf och familjefotograf i Uppsala, Stockholm och Västerås.
---
Kommentarer (5)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Ett litet leende som ändå är stort

2011-07-15 @ 18:59:25 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (8)

Jag har svårt att förstå dem som gnäller på onödiga saker, sådant som egentligen inte spelar någon stor roll för ens egna glädje. Jag har svårt att förstå dem som är sura dag in och dag ut. Jag har svårt att förstå dem som skickar eller säger hatord över internet eller i ansiktet på någon, bara för att.


Hur svårt är det att sätta ett leende på läpparna? Att säga hej och titta någon i ögonen? Att helt enkelt inte skicka eller säga de där elaka kommentarerna vissa verkar vilja. Vad är det som är så roligt med att vara elak?


Om det finns något jag verkligen tycker om, så är det att göra människor glada. Det kan jag göra på många, många sätt. Man kan göra en främmande person glad. Man kan göra personer som står en nära glada. På jobbet träffar jag mycket människor varje dag, vissa strålar av glädje medan vissa bara muttrar och slänger fram sina varor på disken. Oavsett hur en person beter sig tittar jag den alltid i ögonen med ett stort leende på läpparna, säger hej, kan fråga om vädret är fint ute och när de har betalat och ska gå så önskar jag dem en trevlig dag. Det där sista brukar förvåna, jag har märkt många gånger hur människor chockat vänder sig om, stannar till och efter en stund lyckas klämma ur sig ett "detsamma!". Det är kanske inte vanligt att man beter sig mänskligt i Sverige, åtminstone på många ställen. Vissa kunder gör mig verkligen glad genom att le tillbaka, småprata lite och önska "detsamma, trots att du jobbar!". Det är inte så svårt att få människor att skina upp i ett leende, och det är för mig viktigt. Jag har märkt på mig själv att jag även brukar hälsa när det är jag som ska betala, jag brukar önska de trötta ungdomarna i kassan på Coop en trevlig dag.


Att se andra skina upp i glädje gör mig väldigt glad och jag mår bra av det, jag trivs mycket mer i mig själv när jag är glad. Och är jag glad, så blir andra glada. Det blir en god cirkel, en vacker dag är det jag som möts av glädje från något okänt och oväntat håll, kanske en dag när jag behöver piggas upp och få möta ett vänligt leende. En sådan liten sak kan förgylla vardagen. Åtminstone för mig.




---
Kommentarer (8)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Upprörd och förbannad över människors vårdslöshet

2011-07-10 @ 19:27:03 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (7)

För tillfället är jag väldigt upprörd och förbannad. Jag har sett en Youtube-video som är så jäkla hemsk. Jag förstår inte hur människor kan köra vårdslöst på vägarna, hur de kan köra för fort eller inte hålla koncentrationen på vägen. Jag förstår inte varför man skriver sms när man sitter och kör, jag förstår inte varför man tycker att det är roligt att bryta mot lagar och regler. Sådana personer borde aldrig få sätta sig i en bil, tyvärr gör de det. Hur många olyckor beror på det VI gör?! Det är skrämmande hur vi människor är byggda, och jag kommer nog aldrig förstå det.


Allt i filmen är riktiga olyckor, antingen film från den riktiga händelsen eller återskapade filmer från olycksberättelser. Varning för känsliga tittare, filmen är inte rolig att titta på.



Jag hoppas att du som har körkort tänker på det här nästa gång du kör, att du inte kör för fort bara för att du kan, att du kör med alkohol i blodet, att du inte koncentrerar dig på vägen. Var inte den som orsakar olyckor som dessa.
---
Kommentarer (7)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Mitt projektarbete

2011-07-03 @ 14:46:00 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (15)

Det här inlägget kommer att handla om mitt projektarbete och hur jag egentligen gått till väga, från början till slut. Finns en risk att inlägget blir långt.





Till att börja med var inte tanken att göra det här projektarbetet, jag hade tänkt jobba med en kompis och starta en fond för en utrotningshotad djurart. Av olika grunder hade jag inte så stor lust att göra det arbetet, så till sist, lite för sent, talade jag om det för min kompis. Det samtalet ledde till att vi inte pratade mer under våra resterande 1,5 år i samma klass. Jag var helt enkelt för feg för att säga det lite tidigare än vad jag gjorde, till sist hade jag inte mycket att välja på. Det ångrar jag, tycker det är synd att förlora vänner på det sättet och mitt tips till er är: gör inte samma misstag som mig, ska du "göra slut" på ett arbete du har med en kompis, tala om det i tid. Oavsett vad det gäller.


När jag skickade in idéskissen blev den inte godkänd, det gick inte inom ramarna för mitt program. Jag ville göra en fotobok om ett cancersjukt barn. Istället fick jag fundera vidare och valde att göra en fotobok om djurens betydelse inom vården, vilket passade mig perfekt. Ett projektarbete som man ska jobba med 100 timmar är för mig viktigt att det är roligt och intressant, annars hade jag tröttnat och knappast varit engagerad. Jag träffade och fotograferade 5 stycken olika "enheter" förra sommaren, det var bland annat en epileptisk pojke, en autistisk pojke och en handikappridskola. Alla hade på något sätt haft nytta av djur i deras liv. Jag intervjuade samtidigt föräldrar eller personen med sjukdomen och fick på det sättet ut texter till fotoboken. Jag skrev även lite allmänt om bland annat hormonet oxytocin, ridterapi och vad djuren betyder för människan. Blandat mellan texterna hade jag bilder som passade texterna, det kunde även vara bilder från fotograferingar jag haft tidigare med kompisar och deras djur. I allmänhet lärde jag mig otroligt mycket av att få träffa, intervjua och skriva texter om dessa "enheter". Jag lärde mig även hur man kan designa en fotobok på ett enkelt och snyggt sätt, genom att ta kontakt med fotografer och liknande för att få konstruktiv kritik. Var det något som någon önskade kunde ändras så gjorde jag det.


I slutprocessen dök det upp ett stort problem, nämligen att en ridlärare inte ville att jag skulle ha med bilder och text i boken eftersom att jag ville trycka upp åt andra än just skolan. Jag fick kompromissa och lösningen blev att jag gjorde personerna anonyma i text och bild. Alla blev nöjda och glada, trots att jag blev tvungen att ta bort ett par favoritbilder. Det intressanta med det här problemet var att alla inblandade fick skriva på ett kontrakt där de godkände att jag publicerade text och bild, här får vi alltså lära oss vikten av att vara tydlig och noggrann med vad man har för syfte med ett arbete.


Till en början gjorde jag fotoboken i kvadratiskt format, men när jag tryckt upp den ett par gånger så tyckte jag att boken blev lite för dyr. Därför designade jag om den helt och gjorde den i liggande A4-storlek och då blev den billigare. Visst tog det tid, men jag fick även möjlighet att ändra sådant som inte blev som jag önskade i första upplagan. Mitt projektarbete var färdigt strax efter nyår och då hade jag gott om tid att skriva en projektrapport. Allt jag gjorde ville jag gärna ha konstruktiv kritik på, det är av sina misstag man lär sig! I början av maj höll jag en muntlig presentation om mitt projektarbete och berättade historier, som jag fått ta del av och som stod i boken, för eleverna på min skola. Jag har aldrig riktigt varit förtjust i muntliga presentationer, men lokalen var fullsatt och jag visste vad jag pratade om. Det blev helt enkelt bara väldigt roligt, och de flesta såg berörda ut av de historier jag berättade. Det var syftet med min bok, att engagera andra. Jag lyckades.


Tack vare all den tid jag lade ned,
mitt engagemang och mitt tålamod (datorn vägrade samarbeta, programmen ville inte som jag ville, sidor och bilder försvann mitt under arbetets gång osv) så fick jag på studenten ta emot stipendiet för bästa projektarbete på skolan. Det var många arbeten som var fina, därför gjorde det mig väldigt glad att just jag fick ta emot stipendiet. Något annat jag har mitt projektarbete att tacka för är att jag lärt mig så otroligt mycket - om att skapa sammanhängande historier och bildserier, att göra en bok intressant, hur man handskas med problem under vägens gång, men framför allt att jag kan om jag vill. Jag vågade hålla en muntlig presentation och det var ju skitskoj, därför höll jag ett tal på min student och det kommer jag aldrig glömma. Och det hoppas jag att ni också vet om er själva, att man kan om man vill! Det handlar bara om att våga i rätt tidpunkt.

Om du är intresserad av att se mer eller kanske köpa boken så kan du kontakta mig på matilda.fotograf[at]gmail.com, så skickar jag en länk till fotoboken.
---
Kommentarer (15)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Våga vara!

2011-06-26 @ 19:44:42 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (12)

Något jag lärt mig de senaste åren är att våga vara mig själv. Mycket är tack vare fotograferingen - jag hade aldrig varit den jag är idag om det inte vore för det! Det finns så mycket man kan räkna in i sitt "jag", hur man vågar visa sig själv, diskutera, ha en åsikt - utan att bry sig om vad andra tycker är rätt eller fel. Det du tycker och tror ska du stå för. Jag vet själv hur det är, att sitta tyst vid lunchbordet på skolan, att ha en stark åsikt i diskussionen, men att inte våga säga den högt. Jag har varit så rädd för att säga saker rakt ut, att andra inte ska tycka om mig. Det jag vet idag är: Vad fan spelar det för roll vad andra tycker? Kan inte personer i ens närhet stå vid ens sida när man är sig själv, då är de personerna inte ens vänner. Har man riktiga vänner så får man vara den man vill, oavsett om man säger sina åsikter högt eller väljer att hålla dem inombords.


För någon vecka sedan åkte jag bussturen mellan hemmet och skolan, som jag gjort varje dag i tre år. Det var sista gången jag åkte just den turen, eftersom att jag ett par dagar senare skulle ta studenten. Jag har alltid gjort och kommer alltid att använda bälte i bussen, det är inget jag skäms över. När jag ska kliva av bussen knäpper jag loss bältet, och hör ett par killar i 13-års åldern längre bak i bussen säga "men guuud så onödigt att använda bälte på den här bussen" och jag tittar bara bak på dem och tittar killen länge i ögonen, så att han förstår att jag hört dem. Jag förstår inte varför det ska vara ett fel att använda bälte, för de flesta gör det när de åker bil, men varför är det inte samma när man åker buss? Vad är skillnaden? En olycka kan ske när som helst, och jag har hört om hemska olyckor där skolungdomar omkommit för att de inte använt just bälte i bussen.


Något annat som är ganska intressant är hur människor inte vågar använda cykelhjälm. Och att lagen säger att man bara måste använda cykelhjälm fram till 15 års ålder är ju rent utav korkad. Är man odödlig sen, när man är äldre än 15? Varför är man den tuffa om man inte använder cykelhjälm? Hur kan det ens vara häftigt? Att sätta på sig cykelhjälm är inte särskilt jobbigt, men tydligen är det det för många av oss. Något som kan göra mig irriterad är när man ser föräldrar cykla runt med sina barn, höra dem säga något om hur viktigt cykelhjälm är - men det som är mest skrattretande är att de inte själva använder cykelhjälm, att de inte kan föregå med gott exempel. Från det att jag var liten har jag använt cykelhjälm, det har aldrig varit några problem för mig. Mina föräldrar använder det också, och de försöker se till att även mina bröder gör det. Varför ska man skämmas över något som är bra för en själv? Hur kommer det sig att människor tittar på en när man cyklar förbi och har hjälm på sig? Jag tycker det är fjantigt att man gör så, men jag låter dem ha sin åsikt, för kanske, kanske, har jag påverkat dem genom att själv ha på mig en hjälm. Mest troligt inte, men oavsett vad så är jag stolt över mig själv för att jag vågar göra som jag själv vill.


Vad ville jag egentligen säga med det här inlägget? Att man ska våga vara sig själv. Men hur blir man det, säker i sig själv? Genom att uppskatta sig själv, att uppskatta det man gör, hur man ser ut. Att sätta upp mål för sig själv, "idag ska jag säga vad jag tycker när vi sitter runt lunchbordet och diskuterar" och att faktiskt göra det. Man behöver inte börja storslaget, man kan bara tillföra diskussionen korta meningar, bara man vågar öppna munnen. Alla har vi lärt oss att krypa, och sedan lärt oss att gå. Du ska även första gången lära dig att våga vara, att vara dig själv. Det kan låta svårt, men bit för bit kommer du att ta dig dit du vill!
Fotograferingen har hjälpt mig med detta. Jag själv har uppskattat och tyckt om det jag gjort, andra har talat om vad de tycker om mitt sätt att fotografera. Konstruktiv kritik är något jag uppskattar! Förut, när jag just börjat och kommit igång med fotograferingen, strävade jag efter att fotografera bra. Idag strävar jag efter att vara mig själv, och vill ni veta en sak? Jag älskar att vara annorlunda, för det är vad jag är när jag är mig själv. Ingen annan är som jag!



Bilden är kanske 5-6 år gammal, men den representerar det jag står för idag. Det enda som saknas är att jag håller en kamera i handen ;)



---
Kommentarer (12)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

För jag har tagit studenteeeeeeeeeeen!

2011-06-11 @ 01:06:37 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (14)

Åååh vilken otroligt fin studentdag det har varit! Varmt, typ 30+ i skuggan, och strålande sol! Har druckits en heeeel del vatten här kan jag tala om, hade ingen lust att åka på huvudvärk mitt i allt. Höll ett tal idag för alla anhöriga, elever och personal. Det var tydligen väldigt, väldigt uppskattat och det är jag otroligt glad för! Fick även ett stipendie för bästa projektarbete, kändes även det GRYMT kul med tanke på att det var bland alla skolans fina projektarbeten..


Ska bjuda på en MASSA bilder från hela veckan, men det får bli senare när jag hinner sätta mig och redigera.. 


Nej, nu ska det sovas och imorgon fotas bröllop (jag kunde inte låta bli att tacka ja, bruden var ihärdig och trevlig och hade många härliga idéer så det lär bara bli underbart!)
---
Kommentarer (14)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Återkommer om 1-2 veckor

2011-06-01 @ 20:44:55 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (2)

Ni får ursäkta mig om jag den senaste tiden inte har varit den bästa bloggerskan, olyckligtvis kommer det nog vara så i ungefär en-två veckor till. Efter det återkommer jag med mängder av härliga bilder, lite barnporträtt och kanske bröllopsbilder. Just nu händer så mycket, känner mig så lycklig över att allt i skolan är färdigt. Åh, jisses vad skönt det är! Snart studenten, bal, tid att umgås med alla personer jag lärt känna de senaste tre åren. Tacka för den underbara tid jag trots allt haft, när jag tänker tillbaka så är det mycket jag har Grans att tacka för. TACK.

Nu ska jag njuta av livet, återkommer igen när jag känner att jag har tid och lust. Många goa kramar på er, hoppas att ni får en underbar start på sommarlovet!


Hehe, här är en härlig bild som fotades efter att jag, Agatha och Erica hade sprungit Vårruset. Enjoy!

---
Kommentarer (2)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Mycket att göra på för lite tid

2011-05-30 @ 08:55:03 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (2)

Just nu känner jag mig ganska slut, bara i allmänhet. Det är så otroligt mycket som ska göras, men konstigt nog är det inte så mycket kvar i skolan. Däremot är det jobb, jobb, jobb, ska lära mig inför sommaren vad jag ska göra på Apoteket, och även stå i kassan som vanligt. Efter det har jag fotograferingar som ska fixas och mängder med bilder som ska redigeras. För tillfället har jag bilder från tre stycken fotograferingar som jag inte ens har gått igenom, men där är det iofs kunderna som ska välja ut bilder. Sedan ska jag inom loppet av två veckor hinna med ytterligare ett bröllop, ha en fotografering för norrbotten.se samt fotografera ett par studentporträtt.

Jag ska även hinna med att umgås med fina Fabian som snart kommer hit, jag bör städa här hemma innan dess. Balen och studenten ska hinna spenderas också, vilket jag ser fram emot sjukt mycket. Undrar när det här vänder och jag får lite tid över? Förhoppningsvis snart, om inte annat är det ju en erfarenhet i sig, att ha mycket att göra som faktiskt inte är skola. Det kan ju bli spännande!


Nu kära vänner ska jag sätta mig med matten och plugga inför mitt sista prov i morgon, och ikväll kommer jag att springa Vårruset tillsammans med ett par vänner. Har jag haft mycket tid över till att träna? Haha, nej, men det får ordna sig ändå! Vill man så kan man! Passar på att bjuda på en gammal favorit, hehe.


https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/921291/images/2009/mns-nrd-copy_31264198.jpg
---
Kommentarer (2)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Lilla Journalistpriset igår

2011-05-26 @ 12:08:26 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (5)

Kanske finns någon som är intresserad av hur det var igår på Grönan.. Tänkte inleda med att säga att det var en fantastisk dag och att jag hade grymt trevligt!
Det varvades spöregn med solsken, dock mestadels regn, vilket kanske var den mindre trevliga biten, haha. Fick under prisutdelningen komma upp på stora scenen tillsammans med de andra nominerade och ta emot våra inramade tävlingsbidrag. Det var en tjej som hade fotograferat en ganska häftig bild på en häst som vann, men jag känner mig lika glad och stolt över att ha blivit nominerad och att ha varit där! Var ganska nervös innan, för jag var säker på att jag skulle snubbla när jag gick upp på scenen, haha, det gjorde jag som tur var inte!

Allra trevligast av allt var att jag fick träffa personer jag träffar sällan, men som jag gärna skulle träffa lite mer ofta. Tack Åsah, Math, Albin, Fabian och Nancy för en toppendag

---
Kommentarer (5)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Seize the day och lev i nuet

2011-05-23 @ 20:45:13 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (7)

Inför min framtid har jag oerhört många drömmar... Det är ett oräkneligt antal, bland annat vill jag resa och gärna vara borta i minst ett år. Åka till Afrika och ta del av utvecklingen där, få uppleva deras kultur, få vara med. Jag vill även plugga till läkare, bo i ett litet hus på landet med stora marker, en vacker dag ha barn som jag vill att ska få ta del av bland annat en sådan resa som den till Afrika, jag vill att de ska lära sig av erfarenhet och inte av att någon säger åt dem hur man ska tycka och tänka. Jag vill fortsätta vara en fotograf, precis som jag är idag. Jag vill leva ett glatt liv, med sina motgångar, för alla liv innehåller motgångar och det är de som gör oss starka.


Problemet med att tänka och drömma oss in i framtiden är att vi glömmer att leva nu, idag. Om jag bara drömmer om min framtid, den jag kommer leva om 10 år, så när jag väl är där drömmer jag om något annat, och snart är jag 70 år och sitter med mina barnbarn och ångrar att jag inte levde i nuet. Ångrade att jag inte spenderade just den här dagen precis som vad den är. Ångrar att jag inte njöt av just denna stund. För nog finns det mycket härligt i livet, som vi kanske inte ser just nu, något som är så litet, men ändå betydelsefullt. Idag har jag pluggat matte, och nog känns det ganska bra att förstå alla de konstiga temer och uttryck som står i kursboken. Regnet har smattrat utanför, javisst är det härligt, jag älskar när det regnar och man bara kan sitta inne och lyssna på det, kanske läsa en bok. Något som är otroligt härligt är att sova i tält när det spöregnar (gärna vattentätt, haha), tycker att mysfaktorn höjs många gånger om. Men det är jag, och det här är mitt sätt att se på de små sakerna i livet.


Givetvis ska man ha drömmar, men man ska inte leva i dem NU, utan då när den tiden kommer. Mitt mål är från och med nu att leva här och nu, blicka framåt för att kunna föreställa mig mina mål och vad jag måste göra för att nå dem. Uppskatta dagen för vad den är, även något dåligt kan utveckla dig! Du har blivit en erfarenhet rikare, och det, det är mycket värt!


---
Kommentarer (7)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Att fotografera bröllop

2011-05-23 @ 12:15:07 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (1)

Förra gången, i januari, när jag fotograferade mitt första heldagsbröllop så mådde jag inte vidare bra dagen därpå. Jag har aldrig haft en baksmälla, men jag kan tänka mig att det är så det känns. Antagligen åt och drack jag för lite under bröllopsdagen, för jag var då inte pigg dagen därpå. Anledningen att jag åt och drack för lite var för att man var så fokuserad på annat, man ville föreviga brudparets dag på bästa möjliga sätt och då glömmer man allt annat, även sin egen hunger.
Det jag ville säga med allt det här var inte att jag mådde dåligt efter fotograferingen, utan snarare att det var värt det. Att fotografera ett bröllop är fantastiskt och då spelar det ingen roll att man är trött och helt slut i kroppen dagen därpå.

I lördags fotograferade jag porträtt, vigsel och fest, nästan heldag alltså. Det blir bara bättre och bättre för varje gång, jag strålade av lycka när jag lagom trött gick från festen på kvällen, för så är det verkligen. Man är trött efter att ha jobbat koncentrerat en hel dag, men det är underbart att ha presterat bra och att ha gjort brudparet nöjda. På toppen av isberget (isberget av glädje) så var brudparet helt underbara och otroligt trevliga. Tusen tack (om ni läser detta) för att jag fick följa med på just ert bröllop, det var fantastiskt roligt! Jag önskar er all lycka!

---
Kommentarer (1)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Stolt över mig själv

2011-05-12 @ 17:00:23 Direktlänk Mina tankar Kommentarer (9)

Jag förstår inte varför man inte får säga positiva saker om sig själv i det svenska samhället, för om man gör det så verkar det bara som att man skryter om sig själv. Ärligt talat orkar jag inte bry mig om det, för är man glad ska man kunna visa att man är det och inte glädjas i det tysta!


Hur som helst, idag kan jag klassa mitt projektarbete som färdigt, done, finito och jag är så sjukt stolt över mig själv! Över 100 timmar har jag lagt ned och det har verkligen varit värt det. Min fotobok är grym, jag är så glad att jag fick den färdig och glad över att så många tyckt den har varit bra. Min projektredovisning idag gick super den med, jag var nervös så jag skakade (adrenalin kanske?), men jag var väl förberedd och visste utan och innan vad jag skulle säga. Klassrummet blev fullsatt och de som inte hann ta sig en plats fick gå till någon annan redovisning. Det som var så skönt var att när jag väl kom igång med att prata märktes det inte av hur nervös jag var, hoppas jag i alla fall, haha. Något annat som lugnade mig lite var att det bara var jag som visste vad jag skulle säga, nog blev det lite småfel här och var men det märktes ju inte. I slutet av redovisningen berättade jag en söt historia om en pojke som jag fotograferade och intervjuade till boken och alla såg ut att bli glada och allmänt berörda av den.


Är så glad att jag klarade detta och dessutom gjorde det galant, känns så skönt att slutet börjar närma sig, proven börjar sina. Fram till den 10:e juni ska jag hinna med 4 prov och en resa till Stockholm där jag ska på gala, mer om det senare. Utöver det ligger ett bröllop och en annan rolig fotografering på schemat, och kort efter studenten fotar jag nästa bröllop. Jag ser verkligen fram emot allt, men framför allt ska jag passa på att njuta i nuet!


Kram på er alla, och för er som inte gjort er projektredovisning än önskar jag: Ett stort lycka till, glöm inte att ni är bäst!
---
Kommentarer (9)

Alla bilder är skyddade av upphovsrättslagen. © Matilda Holmqvist 2009-2015

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0