Helgen har spenderats i Stockholm. Jag hade en fotografering med en familj inbokad, och sedan passade jag även på att umgås med Fabian och hans familj samt min syster och hennes sambo Math. Det blev lite promenader, yoga, försök att fota när syrrans hundar Rusa och Karma kramades (hehe) and so on..

När jag har mycket att göra kan jag ibland få en tendens att inte göra något alls. Har ni också känt så någon gång? Trots att jag vet att jag bör plugga, till exempel läsa kurslitteraturen, eller påbörja en uppgift jag grämt mig för, så slösurfar jag istället på facebook, eller hittar på något annat - till exempel att skriva det här inlägget, haha. Blir galen på mig själv. Sen brukar jag få ett ryck och ordna allt, men med lite stress i magen. Och ibland är jag helt organiserad och gör allt som står på min to-do-list, det är bara det att jag just nu inte riktigt vill framåt utan helst stanna i tiden. 

 

 

 

 

 

Det känns som att jag den senaste tiden bara uppdaterat med bilder från utflykter, och det är väl för att jag mestadels bara fotar när jag är på utflykter, haha. Så kan det vara, men jag njuter så av att vara ute, det är så otroligt härligt! Idag var vi på heldagsutflykt i NO-kursen jag läser för tillfället. Dagen bjöd på sol, hav, nya kunskaper om naturen och ekosystem, tre stycken huggormar och mycket skratt och mat (!). 

 

Häromveckan var jag och Fabian på utflykt med Hilla och Andreas till en mysig ö utanför Umeå som heter Holmön. Laddade upp ett par bilder i ett tidigare inlägg. Här kommer lite fler bilder. Tycker det är så kul att redigera, och att fota! Det har jag inte tyckt på väldigt länge, så det är en helt underbar känsla.

 

Igår var jag och Fabian och gick på Tavelsjöberget. Vi hade inte räknat med att det skulle vara massor med snö och is kvar uppe i skogen, så vi halkade oss hela vägen upp, och sen hela vägen ned när vi hade traskat färdigt. Den största mängden snö hade hunnit smälta och bli vatten, så vi var ganska blöta om fötterna när vi begav oss hem efter ett par timmar. Mysigt var det ändå, för det var inte kallt i luften, och vi slapp regnet som vi blivit lovade.

 

Idag fick jag för mig att ta en liten fotopromenad nere vid Nydalasjön. Utmanade mig själv genom att ta med 35'an, tycker det kan vara svårt att få till bilder med det, men det gick faktiskt idag! Nu är jag trött, men glad.

 

I helgen följde jag och Fabian med Hilla och Andreas på en utflykt till Holmön som ligger utanför Umeå. Så glad att vi fick slå följe! Solen bjöd på ett par strålar, havet slog in mot stränderna och skogarna var fridfullt tysta. Vi cyklade, promenerade, åt matsäck och pratade och fotade massor. Två unga havsörnar gjorde cirklar på himlen när vi bestämde oss för att ta vår första matpaus, det var väldigt häftigt. Efter en härlig dag på ön bjöd färjan hem på en riktigt sjösjukefärd, men det var det värt!

 

 

Över påsk var jag, Fabian och katterna hemma i huset där jag växte upp. Hela familjen var där, och även min morbror och mina kusiner var i byn. En av dagarna satt vi vid älven och grillade, och njöt av solen som sken och det härliga vädret. Grillade pinnbröd, drack varm choklad och pratade. Helt underbart tycker jag!

 

Det var så länge sedan jag tog en fotopromenad, antagligen ett par år sen (borträknat under resor såklart). Jag har aldrig gått runt i Umeå bara för att fota. Kan bero på att jag tycker att Umeå inte är så väldigt inspirerande. Igår slog jag följe med Hilla och så promenerade vi runt, pratade och fotade. Till en början var det segt som bara den, att fota alltså. Jag såg inga motiv. Kanske är det så att en måste tvinga sig själv till saker då och då, för efter en stund så kändes det så mycket lättare. Det var kul! Mitt favoritmotiv är fortfarande människor, så det blev en del bilder på Hilla också. Hon är en helt underbar människa! Kika in på hennes hemsida genom att klicka här.

 

Vilken underbar påsk jag har haft! Jag, Fabian och katterna åkte till stugan där vi sammanstrålade med min familj, och för första gången på länge var hela familjen samlad för ett tag. Vi har åkt skidor, grillat, umgåtts med min morbror och mina kusiner, betraktat fullmånen och pratat en hel del. Jag och Fabian hann även med att träffa en fin familj vi känner, och jag fotograferade familjens tre härliga barn. Tyvärr går tiden så snabbt, och nu är jag hemma i Umeå igen. Men jag njuter fortfarande av vistelsen, och tittar tillbaka på bilderna med kärlek i hjärtat.

 

Igår, runt klockan 11, var det solförmörkelse (om någon råkade missa det). ;-) Jag gick ned till sjön och satt där och såg världen bli lite, lite mörkare, inte sådär mörk som jag trodde den skulle bli, det var nästan som en molnig dag. Jag försökte mig på att fotografera lite och använde två polfilter och liten bländare och både kameran och mina ögon verkade överleva. Här är två bilder när månen skymde vår starka fina sol. På en av bilderna syns någon typ av reflektion, förmodligen i ett av polfilterna. 

 

 

 

...är vad denna bild föreställer. Bergen, som spegles i en sjö. Självklart från Nya Zeeland. Trädstammarna, som låg under vattenytan, skymtade mellan speglingarna.

 

 

Laddar upp en bild från Nya Zeeland. Den föreställer en trädrot från sidan med lysmaskar som sken så starkt i mörkret. Wow. Var så häftigt att så där och beundra dem.

 

Tjo! Har haft en lugn ledighet som dels spenderats i Stockholm med Fabians familj, dels i stugan med min familj. Kan kort konstatera att denna vinter är min "sjukaste" hittills. I Nya Zeeland åkte jag på två förkylningar, när jag kom hem ytterligare en. Nyårsafton spenderades med magsjuka, och sen åkte jag på ännu en förkylning, haha. Galet. Men skönt att kunna ta det lugnt. Idag fann jag bland annat lite tid att redigera bilder från Rotorua Redwoods, en magisk skog. Fabian blev blessed av en fågel, vi ska inte gå in på hur men jag kan säga att det involverade fågelskit. ;-) Själv blev jag helt amazed av naturen, så otrolig. Speciellt den lilla klarblå bäcken i skogen..

 

 

 

I Nya Zeeland fanns det många svarta svanar. De var vackra att titta på. Och en del oväder fick vi också se, många mörka moln. Också vackra att titta på, och fascinerande att veta hur mäktigt vädret är och kan vara. Nu tänker jag fortsätta med uttrycket: "efter regn kommer solsken", och ibland finns det till och med en regnbåge inblandad i det hela. Jag vet inte varför regn och mörka moln förknippas med känslor som ledsen, arg och besviken - kanske är det ett målande sätt att beskriva det en kan känna inombords ibland. Jag undrar dock; varför ska känslor som ledsen eller arg beskrivas som mörka? De är en del av alla känslor, och lika värdefulla som glädje och lycka. Samma är det med molnen, och regnet. Om inte regn fanns så skulle vi nog inte finnas. Regnet är en del av helheten, något som finns bland annat för att få världen att grönska, eller i värsta fall för att inte torka ut. Solen beskrivs ofta som en symbol för glädje eller lycka, och utan solen skulle vi inte heller finnas, men om enbart solen hade funnits och det aldrig hade regnat (vilket är i stort sett omöjligt, men tänk om) så hade växter inte kunnat växa. Både regnet och solen är viktiga för att leva, och för att finnas. Jag tror att samma sak gäller känslor. Jag beundrar regnet. Det är så mäktigt.

 

Njuter till fullo, som antagligen framgått i tidigare inlägg. Idag åkte vi till Mavora Lakes innan vi begav oss till Invercargill. Flera områden kring sjön är bland annat med i Lord of The Ring-filmerna. Bjuder även på två bilder som väldigt bra speglar hur jag mestadels ser ut (och vad jag gör) om dagarna, hehe.