I Nya Zeeland fanns det många svarta svanar. De var vackra att titta på. Och en del oväder fick vi också se, många mörka moln. Också vackra att titta på, och fascinerande att veta hur mäktigt vädret är och kan vara. Nu tänker jag fortsätta med uttrycket: "efter regn kommer solsken", och ibland finns det till och med en regnbåge inblandad i det hela. Jag vet inte varför regn och mörka moln förknippas med känslor som ledsen, arg och besviken - kanske är det ett målande sätt att beskriva det en kan känna inombords ibland. Jag undrar dock; varför ska känslor som ledsen eller arg beskrivas som mörka? De är en del av alla känslor, och lika värdefulla som glädje och lycka. Samma är det med molnen, och regnet. Om inte regn fanns så skulle vi nog inte finnas. Regnet är en del av helheten, något som finns bland annat för att få världen att grönska, eller i värsta fall för att inte torka ut. Solen beskrivs ofta som en symbol för glädje eller lycka, och utan solen skulle vi inte heller finnas, men om enbart solen hade funnits och det aldrig hade regnat (vilket är i stort sett omöjligt, men tänk om) så hade växter inte kunnat växa. Både regnet och solen är viktiga för att leva, och för att finnas. Jag tror att samma sak gäller känslor. Jag beundrar regnet. Det är så mäktigt.

 

Njuter till fullo, som antagligen framgått i tidigare inlägg. Idag åkte vi till Mavora Lakes innan vi begav oss till Invercargill. Flera områden kring sjön är bland annat med i Lord of The Ring-filmerna. Bjuder även på två bilder som väldigt bra speglar hur jag mestadels ser ut (och vad jag gör) om dagarna, hehe.

 

 

 

Har hittat en fin bok... "365 days of Wonder" - ett inspirerande citat för varje dag på året. Dagens resa gick till Devonport. Strosade runt, pluggade och gick och tittade på "Sculpture onShore". Känner mig så glad, inspirerad och motiverad. Den här resan har varit, och ÄR, fantastisk på många sätt och vis. Känns som att jag funnit ett lugn inom mig, som bara väntat där under ytan någonstans. 

 

Helgen spenderades i fridfullhetens tecken. Jag gick på bio, och såg en fin film. Det är härligt att vara ensam i en stor biosalong, och att se en biofilm på egen hand är magiskt och så lugnt och mysigt på något sätt. Söndagen var min Motutapu-dag. Steg upp tidigt och tog enda färjan ut till ön Motutapu. För mig är det som att bli barn på nytt, när jag gör saker på egen hand. Att gå runt på ön, med fågelkvitter, färger, växter, dofter och så mycket mer runt om mig, var som att gå på en upptäcksfärd, där allt är nytt och fantastiskt. Vad mycket en liten utflykt kan lära en om livet. Det finns så mycket fint runtom oss, och jag försöker supa i mig så mycket som möjligt, ta det för vad det är. När jag satt på högsta punkten av Motutapu, ingen jätte-topp direkt, så kände jag att jag kunde stanna tiden och bara sitta där och sitta där och sitta där, njuta av att bara vara. Helt underbart. 

 

Tilläggas ska: naturen på ön var otrolig, och det känns inte som att jag kan ta cred för bilderna, det hade varit i stort sett omöjligt att misslyckas med att fota dem.

 

 

 

Kort sammanfattning av min dag: svettig, men ack så vacker och fridfull. Hör fortfarande fågelkvitter i öronen, vinden blåser, och landskapet breder ut sig framför mig. Ett par iPhone-bilder bjuder jag på så länge:

 

Dagarna springer iväg här i Nya Zeeland. Jag trivs verkligen jättebra i familjen jag bor hos, och saker och ting går fint i skolan också. Jag får hålla i lite undervisning, och det är ganska intressant att se hur skolan här skiljer sig mot den svenska. Eleverna och läraren i klassen kallar mig "Miss Hollumquest", hehe, de har lite svårt att uttala mitt efternamn ;-) Det har redan gått två veckor, så om bara två veckor kommer Fabian hit. Jag ser fram emot det. 

 

 

Igår åkte jag och en klasskompis ut till ön Rangitoto, som ligger ett par minuter från Auckland. Rangitoto är en vulkan, som inte längre är aktiv. Det var ganska kallt, men så fort en började röra sig uppåt så blev en varm. Trots solskydd och keps så brände jag mig lite lätt i nacken, ska hålla bättre koll nästa gång. Här är i alla fall ett par av bilderna från dagen. Sååå vackert!

 

Sakta men säkert har det börjat gå upp för mig... att jag ska åka till Nya Zeeland om 16 dagar! Den första månaden ska jag ha praktik, och sedan ska jag bara resa runt och se så mycket som möjligt. Och då tänkte jag att någon av er säkert har varit till Nya Zealand och kan ge tips om vad jag "måste" göra, och vad som ni tyckte var roligast/intressantast/mysigast när ni åkte dit? Och finns det någon miljö som jag som fotograf inte vill missa? ;-)

 

 

En bild från när min familj var i Rumänien. Den här gången kommer jag resa på egen hand, vilket känns både spännande men också lite tomt (vem ska jag fota då? haha). 

Har ägnat dagen åt att bland annat sitta och fixa med en resefotobok, och hittade även lite bilder från förra sommarens tågluff. Åh, vad jag älskar att resa. Jag läste tillbaka i pappas (familjens) reseblogg, och kunde minnas smakerna, intrycken, trängseln, händelserna, tågen, hostels... Jag hoppas verkligen att min familj gör ytterligare någon resa i framtiden, för det är de känslorna som är resa för mig. Den där känslan av kaos, utflykter, ovisshet, närhet och så mycket mer det inte går att sätta ord på.  

 

Och för att avrunda bjuder jag på en bild på min kära mamma (hon gör den pose som blev min lillebrors signum).

 

Jag fick en förfrågan från en bloggläsare att skriva lite mer om att tågluffa, och lite tips kring det, så jag tänkte försöka skriva ett inlägg om det. De tre senaste tågluffarna jag gjort har jag gjort med min familj 2010, 2012 och 2013. Första gången följde alla i familjen med (mina två föräldrar, och jag och mina sex bröder), och andra gången åkte alla utom en av mina bröder som stannade hemma. I och med att jag åkt med min familj så har jag inte varit lika delaktig i planering osv. som jag kunde varit ifall jag valt att åka själv, mestadels av den anledningen att mina föräldrar tågluffat en hel del och därför har planerat det mesta, fixat boende och liknande. Jag tänkte försöka ge lite tips utifrån vad jag vet, men det kanske inte blir superdetaljerat av den anledningen att mina föräldrar planerat det mesta. Okej, nu blir det ett långt inlägg, haha. Hoppas någon får hjälp av det åtminstone.

 

 

När vi har åkt så har vi köpt InterRailkort (läs mer om det här), eftersom vi har åkt runt mellan många olika platser. Vid nyår 2012 åkte vi till Berlin, men då köpte vi inte InterRailkort eftersom vi åkte raka vägen till Berlin och sedan hem till Sverige igen. Det blev billigare att boka en biljett till Berlin, än vad det kostade att köpa InterRailkort för en vecka (Kolla och jämför priser på denna hemsida). Så, om du har planer på att resa runt mycket så rekommenderar jag att köpa InterRailkort eftersom att du då får möjlighet att resa så mycket du vill under den perioden du reser. I InterRailkorten ingår själva färdbiljetten, men inte en sittplats. Beroende på vilka tåg du åker så måste du oftast köpa till en sittplats, och priset på den kan variera. Åker du en period när många andra reser så kan det bli dyrare och vice versa. Om du åker en period när det är många som reser just den sträckan kan det vara klokt att boka sittplats innan, så att du är säkrad en plats på tåget. När vi reste så bokade vi vissa sträckor (exempelvis sträckan mellan Luleå - Malmö, eftersom att ens hemland inte ingår i InterRailbiljetten), men i övrigt la vi upp resan allt eftersom vi reste. När vi år 2010 var på väg till Algeciras (för att åka med färjan över till Marocko) kom vi till en stad i norra Spanien som hette Irun, och det visade sig att vi kom dit precis de dagar de hade ett par stora helgdagar, vilket ledde till att vi fick stanna i Irun ett par dagar innan vi lyckades komma med ett tåg som tog oss vidare till Algeciras. Köp InterRailkortet så tidigt som möjligt för att det ska bli så billigt som möjligt.

 

Tågstationen i Termini Imerese i Sicilien. 

 

Antingen är du kanske en person som tycker om att ha allt väldigt planerat (jag är en sådan), och därför kanske du bokar både tåg och boende innan du reser, eller så är du en spontan person som tar resan lite som den kommer. Mina föräldrar är väldigt spontana, och därför blev våra resor också väldigt spontana. Inför båda resorna visste vi på ett ungefär vart vi ville åka, men inget var ristat i sten och saker och ting förändrades. När vi gjorde tågluffen i juni 2013 pratade vi om att åka till Sicilien, Prag, Budapest och Rumänien. När vi väl var på resande fot förändras saker och ting (såklart) och familjen åkte från Sverige till Prag och Budapest och sedan till Rom (där jag mötte upp dem, eftersom jag åkte från Sverige en vecka senare än min familj). Från Rom åkte vi till Sicilien, där vi åkte runt mellan olika städer, för att sedan stå i valet mellan att ta färja till "fastlandet" på väg till Rumänien, eller om vi skulle åka med tåg över Italien och sedan till Kroatien och Rumänien. Priset avgjorde saken, och vi tog tåg istället för färja. På vägen till Rumänien bodde vi i Kroatien ett par dagar, innan vi åkte till Brasov i Rumänien. 

 

 

Fundera över om du kan och vill sova på tåget eller om du vill bo på den plats du stannar. När min familj har rest så har vi bott på hostel eller i lägenhet om vi har stannat i staden ett par dagar, men om vi haft ett mål, exempelvis att åka från Sverige till Rom (som jag gjorde), så har vi sovit på tåget istället för att stanna på vägen för att sova i olika städer. Som jag nämnde så har jag spontana föräldrar, och när vi har varit och rest har vi letat upp boende på plats, eller sovit på tåget. Det har inneburit att vi börjat med att vända oss till turistinformation för mer info där. På många ställen (beroende på årstid och hur mycket turister det är där) står "säljare" utanför tågstationen och försöker hitta folk som vill bo på deras hotell, hostels eller lägenheter. Om man har tillgång till internet kan man även kolla upp boenden på det sättet, eller kolla upp boende i de städer/länder man är intresserad av innan man reser. I regel är vandrarhem och hostels billigare än hotell, och oftast (vi har kanske haft tur) mysiga med trevlig personal eller ägare. Fundera över om du vill ha möjlighet att tillaga egen mat, och om det i sådana fall finns kyl och spis på stället du vill bo.

Vill man resa relativt billigt är det ett tips att istället för att äta på restaurang eller köpa färdigmat faktiskt leta upp butiker eller marknader - på många ställen finns Supermarkets men även marknader där de säljer frukt, grönt, kött, fisk osv. Det kan också vara klokt att köpa med sig lite mat (yoghurt, bröd, pålägg, frukt) för att ha med på tåget, det är inte alltid det finns restaurangvagnar på tåget, även om de ibland går runt med små vagnar där de säljer mat - dock är min erfarenhet att deras mat inte alltid är särskilt god.

 

 

Ett tips som antagligen är ganska självklart är att inte ha för mycket pengar på sig - risken finns alltid att det finns ficktjuvar eller liknande. Själv har jag haft en kameraväska som enbart går att öppna in mot ryggen, vilket gör det omöjligt för en tjuv att enkelt öppna väskan och plocka ut kameran. Jag har även haft en platt magväska där jag haft pass och pengar, som man gömmer under kläderna. På de flesta ställena kan du plocka ut pengar från bankomater (ibland mot en viss kostnad), men det är på vissa ställen i stort sett omöjligt att betala med kort i butiker eller restauranger, och därför är kontanter oftast ett måste. 

 

Ha med dig resebadlakan och -handdukar, de är små och tar inte stor plats i väskan. Även reselakan kan vara klokt att ha med, man vet aldrig hur fräscha boendets sängkläder är. Ha även med små påsar med tvättmedel för handtvätt - det går att tvätta kläder i handfat och sedan hänga upp på galgar i rummet, eller på tvättlinor utomhus om sådana finns. 

 

Nu har jag säkert glömt något, så det är fritt fram att ställa frågor ifall jag har varit otydlig någonstans. Jag vill även säga att det här är mina upplevelser av min familjs tågluffar - och någon annan kan tycka motsatsen till vad jag har skrivit, och kanske har bättre tips än de jag har. Dela gärna med er av era erfarenheter!

Det här är sista inlägget om min, och min familjs, tågluff i Europa i somras. Den 13:e juni steg vi upp tidigt och begav oss till tåget som skulle föra oss en bit av vägen tillbaka till Sverige. Vi tog oss till Berlin, och sedan till Köpenhamn. Jag hade en bokad biljett, men min familj blev tyvärr "dumpade" i Malmö. En snäll person på tågstationen hjälpte dem sedan att boka om resan helt kostnadsfritt. Vilken tur att det finns så snälla människor, annars hade min familj fått sova på gatan. Det var lite vemodigt att skiljas från familjen i Malmö, eftersom det var slutet på denna resa för oss. Det var en underbar upplevelse, och jag är så glad att jag fick följa med.

 

Den 12:e juni åkte vi med buss till Bran Castle (där det ryktas om att Dracula ursprungligen kommer ifrån). Det började spöregna så fort vi kom till byn Bran, som tur var spenderades större delen av vårt besök inne i slottet. När vi var tillbaka i Brasov åt vi middag och började sedan klättra upp på berget i Brasov. Berget var 960 meter högt, men det blev betydligt längre att gå eftersom stigarna vindlade sig genom skogen. Det var väldigt vackert. Vi hann upp på toppen precis i lagom tid för att bevittna en magisk solnedgång. Något jag inte lyckades fånga på bild (eftersom jag lagt undan kameran och vi skulle skynda oss ned innan det blev mörkt) var en man som stod och mediterade framför utsikten. Magiskt.

 

På morgonen kom vi fram till Brasov, och började leta upp någonstans att bo. Stället vi hittade var väldigt mysigt inrett, men en rolig detalj som hostel-värdinnan berättade för oss var att de serverade svensk frukost, vilket fick henne att rodna eftersom hon nyss sett våra pass och visste att vi var från Sverige. Jag vet inte riktigt om jag tyckte frukosten var spektakulärt svensk, men vem är jag att tycka en sådan sak? ;-) 

 

Klockan fyra på morgonen steg vi upp, och begav oss till tågstationen i Rijeka. Därifrån åkte vi ett tåg mot Zagreb, men en halvtimme innan vi kom fram till Zagreb var det ombyggnationer som gjorde att vi fick byta till buss. På grund av bussresan blev det tight om tid i Zagreb, och med bara någon minut till godo lyckades vi hitta rätt vagn på tåget mot Budapest. Ungefär då började det spöregna och åska. Regnet slog ned i backen, och folk skrek och sprang undan för att det gjorde så ont att bli träffad av det. På kvällen anlände vi i Budapest, och bytte till ett tåg mot Brasov i Rumänien. 

 

Den 9:e juni gick vi och handlade frukt på torget, sedan begav vi oss till en vacker strand, badade och tog det lugnt. Den lilla viken där stranden var belägen var otroligt vacker, tycker det är så fint med det turkosa och klara vattnet. 

Bättre sent än aldrig, brukar en väl säga? Det uttrycket gäller mina resebilder från i somras. Här är bilderna från den 8:e juni. Vi var i Rijeka, i Kroatien. Dagen ägnades åt att gå runt lite i staden, vi tänkte gå och bada men så började det åska, så vi bestämde oss för att gå på restaurang. Därefter gick vi 541 trappsteg (ja, jag räknade) upp till Rijekas slott. Vad kan sägas mer än att det var skönt att komma upp? Väl uppe beundrade vi utsikten, och efter ett par timmar klättrade vi ned igen. 

 

Den 6:e juni fotograferade jag ingenting, då vi åkte tåg från Cefalú i Sicilien till Roma Termini för byte mot Bologna, som senare blev staden Trieste. Det var resans värsta natt, då det inte gick att boka sittplatser på tåget (det var fullbokat), men samtidigt hade vi inget annat val än att följa med då vi hade dels en tidsplan och inget boende i Rom. Alla i familjen (totalt åtta personer) satte oss på de platser som fanns tillgängliga i olika kupéer. Jag och min bror Isak satt i en av kupéerna och sov, och vaknade så fort vi stannade vid en hållplats. Kl tre på natten, när vi kom till Bologna, blev vi tvungna att flytta oss då personerna som bokat platserna klev på. Samma sak hände med övriga i familjen, utom mamma och pappa som redan blivit av med sina platser. De hade, i det fullbokade tåget, hittat en kupé med bara en man (som visade sig vara efterlyst, poliserna kom och hämtade honom och trodde för en stund att mamma var hans flickvän, haha). Hur som helst, vi trängde ihop oss alla åtta i kupén. Man kan bädda ut de sex sätena så att de blir tre stycken bäddar, och där sov vi fram till klockan sju-åtta på morgonen. Rörigt, minst sagt!

 

Den 7:e juni åkte vi från Trieste över gränsen till Slovenien, där vi bytte till tåg från Sezana, Divaca samt Pivka. Bilderna med det härliga landskapet är fotade i Slovenien (helt sjukt vacker var det där!). På kvällen kom vi fram till Rijeka i Kroatien, vi lyckades hitta en lägenhet på den stora gågatan och spenderade egentligen kvällen med att titta på dansuppträdande med barn och ungdomar i olika åldrar. The big finale var när de använde stavar som de hade satt eld på! Sen gjorde vi kväll, och fick sovmorgon dagen därpå.