Nikon D200, Tamron 70-300/4, ISO 800

Ett foto jag tog den 31 december 2008. Detta var på en liten pojkes dop. Det här är Lovisa och hennes lillasyster Moa. Moa är fem år gammal och har gått igenom en svår sjukdom, men hon blir bättre. Tycker detta foto verkligen representerar den kärlek som finns syskon emellan. Jag har få foton med den sorts känsla detta foto ger. Styrka finns i alla. Även i en liten fem-årig flicka och hennes syster.

Nikon D200, Nikkor 50mm/1.8D

Nikon D200, Tamron 70-300/4

Nikon D200, Nikkor 50/1.8D

Ett par gamla foton från i juli. Jag och Hilda hade ungefär den här tanken som ni kanske tolkar det till. Och ja, det är den tanken vi ville uppnå.

Det handlar inte bara om det självklara. Det finns alltid personer runt dig. Personer som på något sätt gör dig till den du är, trots att du kanske inte tror det. Visa din omtanke med ett leende eller ett "tack" när personen öppnar dörren åt dig, kanske orden "ha en trevlig helg!" på fredag eftermiddag eller ett tack för hjälpen du har fått. Om du inte kan visa din omtanke på annat sätt. Behandla alla likvärdigt, för i grunden är vi alla människor och alla vill vi uppskattas. Även du.

Glöm aldrig det.

Nikon D200, Nikkor 50mm f/1.8D

Min vackraste Hilda.

Vill ni se någon av de två nedersta bilderna i större format?

Jag undrar vad ni, som läser min blogg, tycker om mig och min personlighet? Finns det någon anledning till att ni fortsätter följa denna blogg?

Många kramar på er där ute!

Vissa personer får en att förstå sanningen som man kanske inte riktigt vill se egentligen. Jag tror det är viktigt, att vara medveten om vad för spel man faktiskt spelar.

Agatha och hennes häst Goofy, fotade i början av oktober. Visst är de söta ihop?

Visste du att 30-40 ungdomar mellan 15-19 års ålder tar livet av sig per år?

Jag tycker att det är hemskt att siffrorna är så stora, att så många vantrivs i denna värld.

Om vi människor bara hade brytt oss lite mer om varandra, försökt få alla att delta.

Det är svårt, ja, men försöka kan man alltid. Att få någon att le, att skratta, kan betyda mer än något annat.

Du kan tillsammans med andra göra skillnad!

Det är bara personen själv som kan ta sig ur dåliga tankar, men med hjälp av sin omgivning kan denna person få hjälp. Jag tror att komplimanger, skratt och positiva medmänniskor kan hjälpa personer att ta sig ur den onda cirkeln.

Måns och Vilmer, mina yngre bröder.

Min syster är besviken på mig för att jag inte uppdaterat med bilder den senaste tiden. Min bror är också besviken på mig. Haha ;-) Hur ska jag klara av detta!?

Jag anar att Sofia visade en hel del foton på kattungen Karlsson, när hon gästbloggade hos mig vecka 45. Har jag rätt? Hur som helst, jag bjuder på några av de foton jag tog på Karlsson.

Att drömma är viktigt. Att se något som inte existerar, att kunna fantisera, fortfarande tro att då är nu. Utan det skulle jag inte överleva.

Ditt skratt ekar i korridorerna, och det är ditt skratt jag hör över alla andra ljud. Dina tunna, blonda lockar är uppsatta i en tofs i nacken. Du ger mig ett stort, vitt leende, och jag slänger mig runt din hals och ger dig en lång kram. Det var så länge sedan vi sågs sist, det är skönt att höra din röst fråga mig hur jag haft det borta i Grekland. Jag sjunker ner på sängkanten och svarar att det har varit toppen där borta. Det vet du ju, du har ju ringt mig flera gånger. Du skrattar och säger att det syns att jag haft det toppen, så brun som jag är. Jag hakar på ditt skratt. Jag har saknat att få skratta med dig, för vi två kan skratta åt allt och inget och trots det inte skämmas över det. Vi behöver inte säga så mycket, utan kan sitta tysta, trots att vi nästan aldrig sitter tysta ändå. Du berättar vad som hänt under tiden jag har varit i Grekland, och sedan skrattar vi åt våra galna planer. Allt är precis som vanligt, bortsett från en sak.

En sjuksköterska kommer in och frågar dig hur du mår, och du ler ditt stora vackra leende och svarar att allt är bra. Sedan stryker du bort en hårtest från ditt ansikte och vänder dina blå ögon mot mig. Det är bara tillfälligt, säger du, snart är du frisk igen.

”Läkarna har sagt att hjärntumören jag har bara är liten, och att den inom ett par veckor kommer vara borta.”

”Tur det”, svarar jag, ”för du får inte gå och bli sjuk nu när det snart är sommarlov och vi ska genomföra våra galna planer.” Du har pratat så mycket om den där Robba de senaste veckorna, eller snarare månaderna, att jag ibland blir less bara av att höra namnet. ”Han vill ha mig, jag vet det!”, säger du självsäkert varje gång vi tar upp ämnet. Vi har skrattat åt allt som har kommit ur din mun, allt som du kan se framför dig att han kommer att göra. Han är din räddare i nöden, du hans prinsessa. Vi har skrattat som två galningar och jag vet hur mycket du har längtat efter att fullfölja de där tokiga meningarna som har dykt upp i våra huvuden. Hur många gånger har vi inte sagt att vi inte är riktigt normala? Sen har du sagt att det är vi som är normala, och alla andra onormala. Du skiner upp och flinar mot mig när jag upprepar vad du senast sa om Robba. Din smala kropp viker ihop sig och du kniper ihop dina ögon, skrattar ditt skratt som får mig att le och skratta jag med.

Jag lämnar dig en lång stund senare, med glädjetårar i ögonvrårna. Ljuset som faller in genom fönstrena kastar skuggar längs de ljusa väggarna. Du ser på skuggan hur jag stannar upp en kort sekund och vänder mig om, ropar ”i helg är det fest, och jag lovar, jag ska festa för dig med!”. Jag kan bara föreställa mig hur du spricker upp i ditt leende.

På fredag kväll står jag framför spegeln, det blöta håret spretar åt alla håll. Det var du som fick mig att klippa mitt mörkbruna hår kort, mitt hår som tidigare har gått hela vägen ner till midjan. Mobilen vibrerar där den ligger på toalocket. ’Försök komma ihåg något av kvällen!’ och en smiley. Hela förmiddagen har jag sms:at med dig, skrivit att samhällslektionerna inte kunde bli värre. ’Haha!’, var svaret jag fick från dig. Nu knappar jag snabbt in ’I’ll try! Svårt som partypingla ;)’. Jag drar på mig min nya svarta klänning och de glittrande strumpbyxorna. Innan jag lämnar huset granskar jag mig själv i spegeln. Det enda jag saknar nu är ditt sällskap.

Kvällen blir, som väntat, rolig. Jag kan knappt sluta dansa, och killen som tittar efter mig ser faktiskt riktigt bra ut. Hade du varit här skulle du ha tvingat mig att gå fram till honom, men nu vågar jag inte ta första steget. Killen tränger sig fram mellan de dansande kropparna, stryker fingrarna genom sin bruna lugg och ler lite mot mig. Jag ler tillbaka och rättar till klänningen. En stund senare drar vi oss undan till köket. Ett par stolar står tomma, och jag sjunker ner där. Killen frågar ut mig om de mest konstiga saker, och jag skrattar åt de svar jag ger honom. Genom den höga ljudnivån hör jag plötsligt min mobil, och skyndar mig med att fumla upp den från klänningens ficka.

”Hallå!”, ropar jag i mobilen och försöker höra vad personen i andra änden säger. Jag hör bara hur någon säger ditt namn och ordet dålig efter det. ”Vänta!”, ropar jag i mobilen och skyndar mig mot ytterdörren.

”Vad sa du?”, frågar jag när den tidiga sommarluften slår emot min varma kropp.

Aldrig har jag kvicknat till så fort som jag gjorde i den stunden. Parken var öde, blommorna kikade försiktigt fram på vägkanten. Det enda som existerade var mina flåsande andetag och klackarna som slog hårt i asfalten för varje språng jag tog. Någonstans kunde jag erinra mig att den höga musiken från festen hördes. Utanför sjukhusets stora entré föll jag och skrapade upp knäna. Jag kände ingen smärta förrän långt senare. De vita, långa korridorerna var helt ödelagda på människor. Helt ensam skyndade jag mig fram, jagad av min egen skugga längs golvet. Ditt rum var oroande tyst när jag slog upp dörren. Din pappa satt vid sidan av din säng och kramade din hand. Hade jag vänt blicken mot maskinen som visade ditt hjärttryck hade jag vetat, men nu var det din pappas tomma blick som talade om vad som hänt. Den sekunden stod världen runt mig helt still, allting snurrade och det kändes som att jag skulle falla och falla och aldrig ta i marken igen. Mitt vrål steg upp ur strupen medan jag kastade mig framåt och tog tag i din hand. Panikslagen pressade jag mitt ansikte mot din hals, du var fortfarande varm och luktade precis som du. Jag borrade ner min näsa i din halsgrop och drog in ett par djupa andetag medan tårarna strömmade ned för mina kinder.

Att drömma är viktigt. Att se något som inte existerar, att kunna fantisera, fortfarande tro att då är nu. Utan det skulle jag inte överleva.

Du är min ängel och finns i alla mina drömmar. Utan dig skulle jag inte vara jag. Inte utan den person jag lärde känna. Livsglad. Galen. Försiktig. Klumpig. Utan att kunna se ditt ansikte om och om igen. Dina blå ögon och ditt stora, vackra leende. Du som alltid sa att dina tänder var det fulaste du visste. Jag vet motsatsen. Hade jag fått se dig le en gång till hade jag gråtit av lycka.

Utan dig skulle jag inte överleva.

Det här är lilla Morris - han är verkligen liten. Fem år gammal, norsk skogkatt. Min moster tog hem honom från djursjukhuset hon jobbar på. Då hade han varit där i en vecka. Ägarna var allergiska och tänkte avliva honom, men ingen av veterinärerna kunde eftersom han var så fin och framför allt frisk. Dessutom var det hans födelsedag. Och tur var väl det. Lilla Morris är grymt söt med väldigt, väldigt mycket personlighet. Han är den mest bortskämde kisse jag träffat - för honom är det räkor, skinka och smör som gäller istället för det tråkiga torrfodret. De andra katterna förstår han sig inte på alls, när de försöker leka med honom tittar han undrande, och när drottningen av huset fräsande avvisar honom från soffan, blir han alldeles förskräckt och undrar vad det där djuret egentligen tar sig till. I hans språk existerar bara x antal olika jamanden. Är det något han inte vill, sätter han försiktigt tassen mot ens kind och lägger till ett utdraget jamande - han får det att låta som att det är riktigt synd om honom. Det värsta ljudet är ändå när han inte får den mat han vill ha, när man lyfter bort honom från mikrovågsugnen när där finns räkor inblandade eller när man lyfter ner honom från matbordet där han inte får vara. Som plus i kanten tycker Morris om att hoppa upp på spisen, än så länge har han bara gjort det när den har varit avstängd och just nu väntar vi bara på att han ska göra det när någon platta är påslagen.

Morris är trots allt en mycket bestämd kisse, som tror att han är en människa. Om natten kan man förvänta sig att han ska sova vid fötterna eller kanske inte sova alls, men nej då, Morris försvinner ner under täcket och lägger sig antingen på eller vid sidan av magen. Bara det säger en hel del om honom. Nu förstår ni varför vi alla är glada över att Morris inte avlivades den där dagen. Som ni ser är Morris en liten skönhet också!

Våga tänka att du är snygg, för det är precis vad du är! Lita på dina kompisar om de säger att du är vacker, eller söt, eller har en fantastisk personlighet. De ljuger inte, om de vill dig väl. Alla andra får tycka precis vad de vill.

Hej på er!
Då var det dags för mig att säga hejdå, det har varit jättetrevligt att få chansen att gästblogga hos Matilda. :-) Hoppas inte att ni tycker att jag har misskött mig p.g.a av lite uppdateringar, har ändå skrivit ett inlägg varje dag. Hur som helst, eftersom jag inte har hunnit visa er så mycket bilder kommer en STOR bildbomb här! :-D




'www.mdphotos.webblogg.se' stämmer inte, nu är det www.mdphotos.se som gäller ;) Nu längtar jag efter Matildas uppdatering med hennes gudomliga bilder. För visst är dom superfina? Verkligen personlig stil, det gillar vi! Som sagt, tack för en rolig vecka och tack för alla kommentarer! Vi kanske hörs någon gång igen :)

Stor kram! / Michaela D

Mina specialiteér: Prata snabbt, prata länge och sluddra! ;-) Hoppas ni hör ändå!

Kram så länge! / Michaela

I morgon bär det av hemåt - nu var praktiken slut för denna gång (tyvärr!).

Funderar på att boka om resan hem så att jag kan åka förbi fotomässan i Stockholm, vilket skulle vara sjukt skoj (speciellt eftersom mitt foto ställs ut där!)

Jaa, vad mer har jag att tillägga bortsett från att jag kommer sakna alla goa personer på Kalmar Djursjukhus. Det har varit sjukt skoj att få vara med, dessutom har jag fått fotografera lite under en operation (alltså blev två av mina intressen kombinerade - perfekt!)

Jag vill önska alla en mycket trevlig helg! På söndag kommer jag troligtvis uppdatera med lite foton. Iih. Sen har något sjukt skoj hänt, men det får ni veta vad det är först senare. KRAM. /Matilda

Vad passar bättre än lite härliga sommarbilder mitt i höstrusket? :D





Uppdaterar igen senare! :-)
/ Michaela

Hej alla!
Här kommer den 3:dje och sista gästbloggaren som kommer att blogga hela v. 46. :) Tänkte lite snabbt dra igenom vem jag är till att börja med. Michaela Dahlström heter jag, är 16 år och driver bloggen www.michaelaa.webblogg.se. Tror att några utav "mina" läsare också läser Matildas blogg, rätta mig om jag har fel. ;) Tjaa... I allmänhet är jag en glad och trevlig tjej, även jag en "fotonörd" precis som många andra. Driver faktiskt eget företag som fotograf, MD Photos heter det. På vardagarna går jag 1:a året på gymnasiet med inriktningen it/media. :)

Nu under veckan kommer jag visa lite utav mina bilder, möjligtvis blogga lite fototips och sådär. Ska försöka vara så aktiv jag kan. Svårt att hinna med 2 bloggar, skolan samt kompisar. ;) Hoppas att ni kommer vara lika snälla mot mig som ni har varit mot de andra. Kan dock inte tänka mig något annat då ni verkar vara supertrevliga filurer! :)

Förövrigt så hade jag även tänk videoblogga någon dag också, så om det är någon fråga eller något speciellt ni vill att jag ska ta upp då så skriv det i en kommentar så för vi se vad det mynnar ut i... :) Förresten, jag lär inte skriva såhär mycket text i det övriga inläggen. Blev så i första bara ;) Önskar er en fortsatt trevlig kväll!

Här får ni ett ansikte på mig. ;)

Nu ska jag säga tack för denna vecka här på Matildas blogg och jag hoppas att ni tyckt om den vecka jag har bloggat här istället för Matilda. Kanske är det någon som vill fortsätta följa mig på min egen blogg; www.SOFIAPHOTO.blogg.se 

Som avslut så ska ni få se hur härligt vi har det uppe i norr, nu lämnar jag över till Michaela :-)

/  Sofia

Nikon D60, Nikkor 18-135mm 1:3,5-5,6

Som rubriken lyder så är det sista dagen som jag får skriva här på Matildas blogg. Till idag ville jag få in förslag på vad för bilder jag ska visa och det har jag fått. Flest personer vill att jag visa bilder på människor som jag fotograferat, så under dagen kommer det dyka upp bilder, första bilden kommer radan nu. Enjoy!

/  Sofia

Nu när jag är på väg in och skriva ett nytt inlägg så ser jag att Matilda har lämnat en hälsning från Kalmar, jätte roligt att veta att hon lever där nere. Och sedan en sak som jag tycker låter extra intressant är draghundstävlingen, är nu väldigt sugen på att se bilderna Matilda har fotograferat. För er som inte visste det(troligen dom allra flesta), så ska jag berätta att jag själv kör drag med min Vorsteh Ajax. Inte med släde, utan med skidor(förståss).

Här sitter jag framför dator och känner hur mina ögonlock håller på att falla ner till botten. Hade tänkt lägga in en större version av ena kattbilden som jag ladda upp igår kväll. Hade inte tidigare lagt märke till den i "mina bilder" och så igår kväll när jag leta någon bild att ladda upp så såg jag denna. Passa väldigt bra nu, eftersom att jag känner mig som lille Karlsson på bilden.

Nu har det blivit många Karlsson-bilder, så jag tänkte att till morgon, när det är min sista blogg dag här hos Matilda, så skulle jag vilja ha in lite förslag på vad ni vill se. Ni får välja mellan kategorierna; 1.Hund  2.Vilda djur & fåglar  3.Andra djur(Häst, katt, kanin m.m.)  4.Landskap & natur  5.Människor  6.Makro  7.Övrigt(kom gärna med något ytterligare förslag så ska jag se vad jag hittar)

/  Sofia

Jag har fått ganska många frågor angående bokeh bakgrunden på kattbilderna och jag hade tänkt vara lite snäll och berätta det för er(Matildas läsare). Egentligen är det inte så stor hemlighet som ligger bakom det hela, dom flesta utav er har garanterat bakgrunden hemma i kökslådan. Jag hade till en början klätt en kartongbit med aluminiumfolie för att kunna använda det som en reflexskärm, men som ni märker så slutade det med att "reflexskärmen" hamnade som bakgrund. Visst förstod ni min förklaring? Nu är det upp till er att testa er fram med det nya tipset, hoppas nu fångar någon riktigt bra bild :-)  /  Sofia  

Eftersom att jag inte har tid att svara på alla underbara kommentarer jag fått, så gör jag ett helt inlägg bara för att tacka ALLA er som kommenterat med olika snälla/fina/trevliga ord kombinationer. Tack!

Ett slumpat urval av kommentarer som verkligen värmer inom mig;

Carro: Bild nummer 2 är SÅ klockren! Mycket bra fotat! Ser ut som att katten nästan vinkar till kameran, så sött :D

Emma: Wow, vad kul! :D Grattis till det! :) Du är en bra gästbloggare btw! :)

Carin: men du är bra på din grej! man måste ju hitta de som känns rätt som inspirerar en och alla har ju nått speciellt område dom är bra på och du är jätte duktig på de du gör.

Hannah: Gud vilka otroligt fina bilder Sofia! :D Riktigt älskar den första, grymt bra tagen!

Sessan: Jisses va vackra bilder. Du ska vara stolt över dem tycker jag.

Eja: Du tar ju bara FÖR snygga bilder. Love it! :)

Du ska inte tro att jag inte har läst din kommentar bara för att den inte dök upp här. Här är bara 6 härliga kommentarer av 47 stycken, alla har varit lika roliga att läsa och alla har värmt på något vis. Hoppas på att jag kommer få ännu fler kommentarer under helgen :-)  /  Sofia

/  Sofia

Nu börjar jag känna mig lite oaktiv, men jag har ju i alla fall uppdaterat minst en gång per dag. Måste säga att jag har haft ganska mycket i skolan, plus så har jag mycket med min träning så här på kvällarna. Hoppas ni inte tycker att jag är allt för dålig på att uppdatera.

Idag fanns Fotosidan magasin när jag cyklade förbi Preem efter skolan. Jag hade stora förhoppningar att någon av mina bilder skulle vara med, men inte det.

Har nu tänkt visa tre av mina mest speciella bilder som jag någonsin har fotograferat. Detta är bilder på en ung räv som strök runt i skogarna i sommar. Fick några riktigt bra foto tillfällen och har fångat en hel del bra bilder med mitt Sigma 120-400/4.5-5.6 HSM OS APO.  /  Sofia

Som rubriken lyder så blir detta ett snabbt inlägg eftersom att jag är snart på väg till träningen. Jag tänkte ladda upp tre bilder som jag fotograferad sist jag var till stugan i Tärnaby. Det är ungefär två veckor sedan, där hade inte kommit någon snö eller det beror på hur man ser det. Ungefär en vecka innan så hade det lagat snö på marken, men helgen vi var där så hade det smält bort. Det var endast upp på fjällen som snön låg kvar. Inte fanns det några vackra höstfärger kvar i träden heller, endast något enstaka löv hängde kvar i vissa buskar. Ändå så tyckte jag som vanligt att det var jätte vackert uppe i fjällvärlden. Under helgen vi var där, tittade aldrig solen fram, men jag tycker ändå(enligt mig) att jag lyckades fånga en rätt så härlig oktober/november känsla.  /  Sofia

Nu har jag kommit hem från träningen, hade tänkt göra en liten presentation över vad jag fotograferar :-)

För er som inte har varit in något på min blogg tidigare vet ju inte vad jag fotograferar. Alla ni som följt Matildas blogg vet att hon för det mesta fotograferar människor och framför allt barn och det är hon riktigt bra på! Det är inte så ofta att jag fotograferar människor och när jag gör det kommer jag inte upp i samma klass som Matilda, men däremot så fotograferar jag många hundar. Allt från de små lurviga hundarna till de stora bjässarna. Jag har alltid varit intresserad av hundar och jag har tillgång till många hundar att fotografera. Hemma har jag två hundar, båda mina fastar har var sin Schäferkennel och många bekanta äger hund. Och inte nog med det, endast 500 meter från där jag bor så ligger att hunddagis, gissa om jag har varit där rätt så många gånger genom åren? Jag började vara där redan när jag var runt tio år. Det är där jag hittar de flesta modellerna att fotografera.

Här är ett få tal av mina bästa bilder; Mer bilder kan ni hitta på min hemsida, klicka HÄR.
   

YES, jag och Matilda är 2 av de 10 personerna som har fått en plats i Pixbox monter på Fotomässan 2009. Ni ska bara veta hur glad jag är just nu och gissa vad glad Matilda själv kommer bli när hon får se det. Det var 44 bidrag som deltog i tävlingen på pixbox, men endast de 10 bidrag som fått flest röst kommer att visas upp på mässan. Här nedanför kan ni ser mitt och Matildas bidrag till fototävlingen som hade temat färgexplosion.

Fotosidan Magasin, var är den? Det stod i föregående nummer att tidningen skulle vara i butik den 3 november, men jag var in på Preem nu efter skolan och inte hade den kommit. Är det på grund utav att vi bor här uppe i Norrbotten den inte har kommit? Troligen, ja. Varje dag är ju en evighet, vill ju veta om någon av mina bilder har kommit med i tidningen. Är det någon som fått tidningen i brevlådan eller köpt den?  /  Sofia

Som jag berättade i det tidigare inlägget, så var Matilda hos mig i fredags. Det var då vi fotograferade min kattunge Karlsson. Ni har ju själv sett vilka härliga bilder Matilda fångade med sin D200, här har ni tre bilder som jag tog med hennes kamera. Jag hittade många nya vinklar med hjälp av inspiration från Matilda, jag tänkte helt enkelt lite längre i fotograferandet. Någon dag här i veckan kommer jag även lägga ut bilder på en sovande Karlsson som jag fotograferade denna fredag.  /  Sofia

Fotograf: Sofia Henriksson (gästbloggare) | Modell: Katten Karlsson | Lek med katten: Matilda Holmqvist

Jag blir då gästbloggare nummer två här på Matildas blogg, Sofia heter jag och har själv en egen blogg www.SOFIAPHOTO.blogg.se. Jag är inte helt okänd för Matilda, vi två har faktiskt börja lära känna varandra på riktigt också (eller hur man nu ska beskriva det), helt enkelt vi "träffast" inte bara via internet utan även här hemma i Piteå. Senast vi var med varandra var i fredags och då fotograferade vi min kattunge Karlsson som ni säker har sett här nedanför. Läste Ellens(tidigare gästbloggare) text om Matilda, riktigt fint skrivet måste jag säga, Matilda är verkligen en underbar person. Samma som för Ellen, så "mötte" jag Matilda första gången på fotosidan Pixbox. Där fastnade jag för hennes underbara bilder och har följt henne sedan dess. Visst kan ni hålla med om att hon är riktigt duktig med kameran i handen?

Under denna vecka som kommer så är det jag som bloggar här och veckan 46 så tror jag det var Michaela som ska skriva. Jag kommer att skriva om lite allt möjligt och även ladda upp lite olika foton. Ni får gärna säga till om vad ni vill att jag ska skriva om, det är första gången jag gästbloggar.

Här har ni en bild på mig för att ser hur jag ser ut, jag kan väll sig att jag inte är så stolt över mitt uttryck i denna bild. Hihi, men det är i alla fall Matilda som har fångat mig i denna vackra pose. 

Den här söndagen börjar lida mot sitt slut och jag ska lägga mig för att kunna vara pigg och glad i skolan imorgon! Jag har redigerat matbilder hela kvällen så jag är väldigt trött nu. Eftersom jag bara skulle gästblogga en dag så säger jag tack och hej för mig, kanske får jag gästblogga här hos Matilda någon annan gång (det vore skoj) men nu lämnar jag över till Sofia som ska blogga hela vecka 45 :) 

Här har vi mig på bild, om någon nu var nyfiken på vad jag är för typ, hehe.

Tack och hej för mig! / Ellen

Höstlovet var ett mycket skönt avbrott i vardagen, den här veckan har jag försökt ta det lugnt och så har jag fotat massor med frukt, grönsaker och maträtter för klassens fotoutställning som snart ska vara klar! Jag tänkte visa er några bilder som jag har tagit till denna utställning, temat är "mat".

Vad har ni gjort på ert lov? Visst var det skönt med lite ledighet?

/Gästbloggaren Ellen

Jag såg precis att Matildas vinterbild gick vidare till final i Ellens tävling! (det är inte jag, gästbloggaren Ellen utan det är hos ByEllen.se) Och eftersom Matilda inte kan be er att gå in och rösta så gör jag det i hennes ställe :) Gå in här och rösta på din favorit! Jag kommer rösta på Matildas bidrag, nummer 3, eftersom jag tycker om den mest! Det vore ju jätteroligt för Matilda när hon kommer hem och så ser hon att hon har fått en fin placering i fototävlingen!
Här nedan är bilden,

/Ellen

Det känns som att jag känner Matilda, och då har vi inte ens träffats en enda gång.. Men jag känner henne via hennes blogg och det är det som är så fantastiskt med bloggvärlden, att man hittar så många härliga nya människor som man absolut inte skulle ha lärt känna om inte internet fanns. Jag och Matilda skrev med varandra redan för några år sen på fotohemsidan Pixbox, vi kommenterade varandras bilder då och då och jag kan säga att redan då var Matilda en hejare med kameran! Det har varit jätteroligt att få följa hennes utveckling inom fotografering och på samma gång få ett grepp om vad för slags person Matilda är, och det måste nog alla som läser hennes blogg hålla med om, att hon är en otroligt varmhjärtad och positiv tjej som sprider hur mycket glädje som helst!

Hehe, nej jag ska inte skriva ett tal... Men jag ville bara att Matilda skulle få reda på att jag verkligen uppskattar hennes blogg och henne som person, och det vore hur roligt som helst om vi någon gång kunde träffas på riktigt!

Ni kanske undrar vem som skriver så hjärligt om den person som annars brukar skriva här i bloggen? Jo, Ellen heter jag och vill ni veta mer om mig så kan ni gå in på min blogg. Jag kommer endast blogga idag, söndag, eftersom två andra härliga tjejer kommer att blogga under de två veckor som Matilda är på praktik nere i Kalmar! Det kommer något till inlägg under dagen där jag förmodligen kommer att visa lite av mina egna bilder, så var inte oroliga, jag kommer inte överösa er med såhär långa texter! ;)

Innan jag avslutar detta första gästblogginlägg så tänkte jag visa två av Matildas egna bilder som gjorde att jag fastnade för henne som fotograf. Bilderna är från hennes sida på pixbox och klickar ni på dom så kommer ni till en större version av bilden.
 

/Ellen