På bild har ni Hilda, de här var de mest "vardagliga" bilderna vi tog förra helgen, sen hade vi lite fler teman som var mer inspirerande :-)

Ser fram emot resten av dessa sommardagar, och sedan längtar jag till en ledig vecka i stugan och att få flytta och börja med något helt nytt och ovant. Det ska bli riktigt riktigt roligt. Nu ska jag kila, hoppas ni inte tröttnade på ett bildlöst inlägg. Ska försöka slänga upp lite bilder senare idag, om jag finner tiden!

Här har ni ett par färgstarka bilder från förra helgen. Vilken underbar helg! Inspirerande som vanligt, jag och Hilda spånade på massoooor av fotoidéer som vi ska förverkliga. Besök snyggingens blogg!

Svar: Jag har 6 yngre bröder i åldern mellan 8 och 17 år. Utöver dem har jag också 3 äldre halvsyskon på pappas sida. Min äldsta syster heter Anna, sedan fortsätter det nedåt med Åsah, Albin, Orvar, Linus, Trond, Isak, Vilmer och Måns.

Fråga: Hur gamla är dina föräldrar? :)

Svar: Min pappa är 61 (eller 62?) år gammal. Min mamma fyller 49 nu i december.

På bilden nedan har vi den största delen av min familj, och den föreställer oss förra året i mars när vi tågluffade genom Europa i tre veckor. Fotograf är Nicke Johansson.

Här är de fina bilderna på Sara och Tim, tusen tack för fotograferingen!

På tal om något helt annat - jag har haft en heeelt underbar helg. Jag och Hilda fotade massor, jag passade även på att filma henne lite. Filmen dyker upp i höst när jag får låna Fabians dator och redigera den, hehe. Bilderna däremot lär ni få se lite tidigare än så! Vi har även gjort precis allt jag skrev att vi skulle; ätit godis och glass, sett film, pratar i evigheter, varit i stallet och pysslat med pållarna och bara tagit det lugnt. Tack för en fin helg bästa vännen!

På tal om film så får ni nu en film från i mars (eller april?) när jag filmade min lillebror innan han skulle iväg och åka skidor.

Återkommer på tisdag nästa vecka. Hoppas att det blir fint väder som vi alla får njuta av, många kramar på er!

Den här fina familjen ska jag föreviga på bröllop i augusti, på den här platsen. Heeelt underbart, mycket mer än så går inte att säga! Och de är inte bara fina hela familjen, de är otroligt trevliga! Vigseln kommer att ske i en hölada, fast en som inte längre har hö inuti, vilket även det kommer att bli spännande!

Den 9:e juli hade jag äran att få föreviga Jennie och Anders bröllopsporträtt. Miljön de valde var helt otrolig, deras vigsel var alldeles bredvid den långa bryggan ni kan se på ett par av de senare bilderna. De hade även med sig sin son Melker som fastnade på kort, trots att han var lite blyg till en början.

Igår hade jag en testfotografering inför ett bröllop i augusti, och vi var på platsen där de vill fota porträtten, men vi kikade även in i lokalen där de ska vigas. Det var såååå vackert. Ska bli kul att få visa fler bilder från den här fotograferingen, om det blivande brudparet tillåter det!

När jag är glad så tycker jag mycket mer om mig själv. Och jag ser mig själv oftare med ett stort leende på läpparna (och även inuti). Jag tror att en sådan sak strålar ut från en och sprider sig till andra. Fick en väldigt gullig kommentar tidigare idag (eller igår?) som löd: "Hej på dig Matilda :) Vill bara säga det att du alltid ser SUPERSÖT ut på varje bild som är på dig! :D Haha, man vill bara hoppa in i bilden och krama dig!! Kram :)"

"Bara det att det finns glädje är en källa till glädje," sade Hjalmar Bergman för länge sedan - och jag kan inte mer än hålla med honom!

Av den anledningen har jag ett erbjudande för dem som bokar en bröllopsfotografering där porträttfotografering, vigsel, gratulationer och antingen förberedelser eller middag/fest ingår. Om man bokar en sådan fotografering mellan september och oktober i närheten av de orter jag skrev ovan så kommer det att ingå en familje-/par-/gravid-fotografering som sker inom ett år efter bröllopet.

Det paket du får på köpet är värt 1230:- och i det ingår 15 st digitala bilder på CD-skiva, varav 3 stycken förstoringar 20x30 cm.

Hör av dig för mer frågor. Vi skräddarsyr tillsammans ert bröllopspaket efter era önskemål!

Klicka HÄR för att se Fabians bilder från den 23:e april.

Idag är jag ledig, och sen har jag min första (och enda) lediga helg den här sommaren framför mig. Fredag kväll till måndag kväll kommer jag att befinna mig i Kalix och umgås med den bästa av bästa vänner - Hilda. Vi ska fota massor, haha, som vi alltid brukar göra!

För tillfället sitter jag och redigerar bilder från resan som jag och Fabian gjorde i april, till Alicante som ligger i Spanien. Vi sitter här och drömmer oss bort till mer avlägsna länder och långa resor. Ska återgå till redigeringen nu!

Har haft fullt upp i stort sett hela sommaren, men igår släppte det och jag har haft tid att kolla igenom bilder från både midsommar och resan till Alicante i april. Det är underbart att ha lite tid över! Så här får ni ta del av min midsommar, jag låter bilderna berätta. Det var en underbar midsommar, som alltid, och mormor kom och hälsade på i år igen. Det uppskattar jag innerligt! <3

Den 2:a juli förevigade jag Jessicas och Mickes stora dag. Det var en otroligt vacker vigsel på en strand, ett minne för livet. Deras kärlek för varandra och deras två söner Leo och Max strålade om dem under hela fotograferingen, både när det var porträttfotografering och vigsel. Trots att det var mulet och det föll ett par droppar från skyn så var det en otroligt fin upplevelse och jag vill tacka för äran att få föreviga er dag! Lycka till i framtiden och glöm aldrig att inte ge upp era drömmar!

Jag använde mig i grunden av tre bilder och förde samman dem. Sedan har jag lekt med kurvor, färgbalans och liknande. Det var minst sagt knepigt att få bilderna att passa, speciellt när den ena bilden är i motljus och den andra i starkt solsken. Resultatet av dessa tre bilder ser ni längst ned i inlägget.

Jag måste erkänna att jag inte är så duktig på att uppdatera Veckans (halvårets) inspiration, haha. Men nu äntligen blir det av!

I ett par år har jag känt till en fotoblogg med en ung tjej bakom den. Till en början visste jag inte alls vem hon var, men jag minns att jag fascinerades av hennes otroliga hundbilder. Hon var helt enkelt grym, och bara 12-13 år gammal. Jag återkom till hennes blogg, men av någon anledning tappade jag bort den. Sedan lämnade Hannah Larsson en kommentar på min blogg, och jag förstod direkt vem hon var. Hon var tjejen som verkligen visste vad kreativitet är och innebär! Den tjejen kan skapa något otroligt av något så litet att man själv inte skulle fotografera det. Djurbilder är hon mer än duktig på. Och att vara annorlunda, det är hon till hundratio procent! På ett positivt sätt! Hannah vågar experimentera och skapa bilder genom nya vinklar, genom redigering, genom att bara fotografera. Ett stort plus är att hon är en ängel, hon kan helt enkelt inte bara fota utan är en sån där person man inte glömmer i första taget. 15 år och redan något, med massor av drömmar. Lycka till med allt Hannah, jag ser fram emot att få träffa dig nu till hösten!

Besök Hannahs blogg HÄR.

Jag har svårt att förstå dem som gnäller på onödiga saker, sådant som egentligen inte spelar någon stor roll för ens egna glädje. Jag har svårt att förstå dem som är sura dag in och dag ut. Jag har svårt att förstå dem som skickar eller säger hatord över internet eller i ansiktet på någon, bara för att.

Hur svårt är det att sätta ett leende på läpparna? Att säga hej och titta någon i ögonen? Att helt enkelt inte skicka eller säga de där elaka kommentarerna vissa verkar vilja. Vad är det som är så roligt med att vara elak?

Om det finns något jag verkligen tycker om, så är det att göra människor glada. Det kan jag göra på många, många sätt. Man kan göra en främmande person glad. Man kan göra personer som står en nära glada. På jobbet träffar jag mycket människor varje dag, vissa strålar av glädje medan vissa bara muttrar och slänger fram sina varor på disken. Oavsett hur en person beter sig tittar jag den alltid i ögonen med ett stort leende på läpparna, säger hej, kan fråga om vädret är fint ute och när de har betalat och ska gå så önskar jag dem en trevlig dag. Det där sista brukar förvåna, jag har märkt många gånger hur människor chockat vänder sig om, stannar till och efter en stund lyckas klämma ur sig ett "detsamma!". Det är kanske inte vanligt att man beter sig mänskligt i Sverige, åtminstone på många ställen. Vissa kunder gör mig verkligen glad genom att le tillbaka, småprata lite och önska "detsamma, trots att du jobbar!". Det är inte så svårt att få människor att skina upp i ett leende, och det är för mig viktigt. Jag har märkt på mig själv att jag även brukar hälsa när det är jag som ska betala, jag brukar önska de trötta ungdomarna i kassan på Coop en trevlig dag.

Att se andra skina upp i glädje gör mig väldigt glad och jag mår bra av det, jag trivs mycket mer i mig själv när jag är glad. Och är jag glad, så blir andra glada. Det blir en god cirkel, en vacker dag är det jag som möts av glädje från något okänt och oväntat håll, kanske en dag när jag behöver piggas upp och få möta ett vänligt leende. En sådan liten sak kan förgylla vardagen. Åtminstone för mig.

Det här är sjätte rundan på ett projekt som jag, Elin aka Nevnarien, Michaela D, Lina Flodins samt Ottilia Lindell har dragit igång. Gemensamt har vi skapat ett projekt som heter Theme of the Month. En gång i månaden kommer vi (förhoppningsvis) att publicera varsin bild som vi har fotograferat efter en förbestämd film, bok eller låt.

Besök Ottilias blogg eller vår FlickR-grupp för att se hennes tolkning av temat Astrid Lingren.

Här är ytterligare en bild från i lördags. Är förvånansvärt nog redan färdig med deras bilder, så ska fixa CD-skivan samt dess omslag imorgon, så skickar jag den på torsdag. Dagarna går så snabbt så man knappt hinner med, men nog har jag trevligt ändå!

Fotograf: Fabian Rubensson

För tillfället är jag väldigt upprörd och förbannad. Jag har sett en Youtube-video som är så jäkla hemsk. Jag förstår inte hur människor kan köra vårdslöst på vägarna, hur de kan köra för fort eller inte hålla koncentrationen på vägen. Jag förstår inte varför man skriver sms när man sitter och kör, jag förstår inte varför man tycker att det är roligt att bryta mot lagar och regler. Sådana personer borde aldrig få sätta sig i en bil, tyvärr gör de det. Hur många olyckor beror på det VI gör?! Det är skrämmande hur vi människor är byggda, och jag kommer nog aldrig förstå det.

Allt i filmen är riktiga olyckor, antingen film från den riktiga händelsen eller återskapade filmer från olycksberättelser. Varning för känsliga tittare, filmen är inte rolig att titta på.

Jag hoppas att du som har körkort tänker på det här nästa gång du kör, att du inte kör för fort bara för att du kan, att du kör med alkohol i blodet, att du inte koncentrerar dig på vägen. Var inte den som orsakar olyckor som dessa.

En lagom smickrande bild från studenten, en dag jag verkligen minns med glädje, men även lite sorg. Det var verkligen varmt, så de flesta av oss satt och försökte vifta oss svala, haha. Jag och Ewa var nog också lagom nervösa inför att hålla tal och sjunga.

Tack NV08 för tiden jag fick med er, trots att vi verkligen hade dålig laganda så har vi nog lärt oss en hel del av varandra!

Anna och Johan gifte sig den 11:e juni i en helt underbar kyrka, ljus och härlig! De hade många idéer, bland annat fotograferade vi uppe på ett vattentorns tak. När vi fotograferade på marken kryllade det av myror, så medan vi fotade studsade vi samtidigt runt (åtminstone jag) för att undvika att de klättrade på benen. Tack Anna och Johan för att jag fick föreviga er dag, trots att värmen nästan tog kål på oss så klarade vi oss alla galant och er vigsel blev otroligt fin!

För tillfället är jag mitt uppe i att redigera bröllopsbilder, samt bränna bilderna nedan till en CD så att jag kan skicka dem till brudparet. Anna och Johan hade många härliga idéer, dessa bilder togs uppe på taket av ett vattentorn i ungefär 34 grader. Det var en outhärdlig hetta, men deras bröllop gjorde det värt att kämpa vidare trots värmen. Otroligt fint, tusen tack Anna och Johan!

Är du intresserade av att se fler bilder från deras bröllop så dyker det upp ett låååångt inlägg imorgon. Keep your eyes open!

I maj förevigade jag Jessica på hennes möhippa. Uppdraget som hennes tjejkompisar hade gett mig var att fotografera morgongåvebilder till Jessicas blivande make. Nu i lördags hade jag även äran att få föreviga Jessicas och Mickes bröllop, ni såg ju bilden från platsen där de vigdes. Underbara bilder och ett otroligt trevligt brudpar!

Sedan ville pappa vara med lite på bild också, han var också uppklädd eftersom att han skjutsade oss. Alldeles innan vi skulle gå på röda mattan dyker min mamma upp (hon hade jobbat) och blev väldigt glad över att se oss.

Sedan fotograferades det lite bilder på framför allt klasskompisar och deras partners.

Mina grannar Linn och Josefine var där och tittade också. Bredvid på bild är Fridas tatuering.

Det här inlägget kommer att handla om mitt projektarbete och hur jag egentligen gått till väga, från början till slut. Finns en risk att inlägget blir långt.

Till att börja med var inte tanken att göra det här projektarbetet, jag hade tänkt jobba med en kompis och starta en fond för en utrotningshotad djurart. Av olika grunder hade jag inte så stor lust att göra det arbetet, så till sist, lite för sent, talade jag om det för min kompis. Det samtalet ledde till att vi inte pratade mer under våra resterande 1,5 år i samma klass. Jag var helt enkelt för feg för att säga det lite tidigare än vad jag gjorde, till sist hade jag inte mycket att välja på. Det ångrar jag, tycker det är synd att förlora vänner på det sättet och mitt tips till er är: gör inte samma misstag som mig, ska du "göra slut" på ett arbete du har med en kompis, tala om det i tid. Oavsett vad det gäller.

När jag skickade in idéskissen blev den inte godkänd, det gick inte inom ramarna för mitt program. Jag ville göra en fotobok om ett cancersjukt barn. Istället fick jag fundera vidare och valde att göra en fotobok om djurens betydelse inom vården, vilket passade mig perfekt. Ett projektarbete som man ska jobba med 100 timmar är för mig viktigt att det är roligt och intressant, annars hade jag tröttnat och knappast varit engagerad. Jag träffade och fotograferade 5 stycken olika "enheter" förra sommaren, det var bland annat en epileptisk pojke, en autistisk pojke och en handikappridskola. Alla hade på något sätt haft nytta av djur i deras liv. Jag intervjuade samtidigt föräldrar eller personen med sjukdomen och fick på det sättet ut texter till fotoboken. Jag skrev även lite allmänt om bland annat hormonet oxytocin, ridterapi och vad djuren betyder för människan. Blandat mellan texterna hade jag bilder som passade texterna, det kunde även vara bilder från fotograferingar jag haft tidigare med kompisar och deras djur. I allmänhet lärde jag mig otroligt mycket av att få träffa, intervjua och skriva texter om dessa "enheter". Jag lärde mig även hur man kan designa en fotobok på ett enkelt och snyggt sätt, genom att ta kontakt med fotografer och liknande för att få konstruktiv kritik. Var det något som någon önskade kunde ändras så gjorde jag det.

I slutprocessen dök det upp ett stort problem, nämligen att en ridlärare inte ville att jag skulle ha med bilder och text i boken eftersom att jag ville trycka upp åt andra än just skolan. Jag fick kompromissa och lösningen blev att jag gjorde personerna anonyma i text och bild. Alla blev nöjda och glada, trots att jag blev tvungen att ta bort ett par favoritbilder. Det intressanta med det här problemet var att alla inblandade fick skriva på ett kontrakt där de godkände att jag publicerade text och bild, här får vi alltså lära oss vikten av att vara tydlig och noggrann med vad man har för syfte med ett arbete.

Till en början gjorde jag fotoboken i kvadratiskt format, men när jag tryckt upp den ett par gånger så tyckte jag att boken blev lite för dyr. Därför designade jag om den helt och gjorde den i liggande A4-storlek och då blev den billigare. Visst tog det tid, men jag fick även möjlighet att ändra sådant som inte blev som jag önskade i första upplagan. Mitt projektarbete var färdigt strax efter nyår och då hade jag gott om tid att skriva en projektrapport. Allt jag gjorde ville jag gärna ha konstruktiv kritik på, det är av sina misstag man lär sig! I början av maj höll jag en muntlig presentation om mitt projektarbete och berättade historier, som jag fått ta del av och som stod i boken, för eleverna på min skola. Jag har aldrig riktigt varit förtjust i muntliga presentationer, men lokalen var fullsatt och jag visste vad jag pratade om. Det blev helt enkelt bara väldigt roligt, och de flesta såg berörda ut av de historier jag berättade. Det var syftet med min bok, att engagera andra. Jag lyckades.

Tack vare all den tid jag lade ned, mitt engagemang och mitt tålamod (datorn vägrade samarbeta, programmen ville inte som jag ville, sidor och bilder försvann mitt under arbetets gång osv) så fick jag på studenten ta emot stipendiet för bästa projektarbete på skolan. Det var många arbeten som var fina, därför gjorde det mig väldigt glad att just jag fick ta emot stipendiet. Något annat jag har mitt projektarbete att tacka för är att jag lärt mig så otroligt mycket - om att skapa sammanhängande historier och bildserier, att göra en bok intressant, hur man handskas med problem under vägens gång, men framför allt att jag kan om jag vill. Jag vågade hålla en muntlig presentation och det var ju skitskoj, därför höll jag ett tal på min student och det kommer jag aldrig glömma. Och det hoppas jag att ni också vet om er själva, att man kan om man vill! Det handlar bara om att våga i rätt tidpunkt.