Något jag lärt mig de senaste åren är att våga vara mig själv. Mycket är tack vare fotograferingen - jag hade aldrig varit den jag är idag om det inte vore för det! Det finns så mycket man kan räkna in i sitt "jag", hur man vågar visa sig själv, diskutera, ha en åsikt - utan att bry sig om vad andra tycker är rätt eller fel. Det du tycker och tror ska du stå för. Jag vet själv hur det är, att sitta tyst vid lunchbordet på skolan, att ha en stark åsikt i diskussionen, men att inte våga säga den högt. Jag har varit så rädd för att säga saker rakt ut, att andra inte ska tycka om mig. Det jag vet idag är: Vad fan spelar det för roll vad andra tycker? Kan inte personer i ens närhet stå vid ens sida när man är sig själv, då är de personerna inte ens vänner. Har man riktiga vänner så får man vara den man vill, oavsett om man säger sina åsikter högt eller väljer att hålla dem inombords.
För någon vecka sedan åkte jag bussturen mellan hemmet och skolan, som jag gjort varje dag i tre år. Det var sista gången jag åkte just den turen, eftersom att jag ett par dagar senare skulle ta studenten. Jag har alltid gjort och kommer alltid att använda bälte i bussen, det är inget jag skäms över. När jag ska kliva av bussen knäpper jag loss bältet, och hör ett par killar i 13-års åldern längre bak i bussen säga "men guuud så onödigt att använda bälte på den här bussen" och jag tittar bara bak på dem och tittar killen länge i ögonen, så att han förstår att jag hört dem. Jag förstår inte varför det ska vara ett fel att använda bälte, för de flesta gör det när de åker bil, men varför är det inte samma när man åker buss? Vad är skillnaden? En olycka kan ske när som helst, och jag har hört om hemska olyckor där skolungdomar omkommit för att de inte använt just bälte i bussen.
Något annat som är ganska intressant är hur människor inte vågar använda cykelhjälm. Och att lagen säger att man bara måste använda cykelhjälm fram till 15 års ålder är ju rent utav korkad. Är man odödlig sen, när man är äldre än 15? Varför är man den tuffa om man inte använder cykelhjälm? Hur kan det ens vara häftigt? Att sätta på sig cykelhjälm är inte särskilt jobbigt, men tydligen är det det för många av oss. Något som kan göra mig irriterad är när man ser föräldrar cykla runt med sina barn, höra dem säga något om hur viktigt cykelhjälm är - men det som är mest skrattretande är att de inte själva använder cykelhjälm, att de inte kan föregå med gott exempel. Från det att jag var liten har jag använt cykelhjälm, det har aldrig varit några problem för mig. Mina föräldrar använder det också, och de försöker se till att även mina bröder gör det. Varför ska man skämmas över något som är bra för en själv? Hur kommer det sig att människor tittar på en när man cyklar förbi och har hjälm på sig? Jag tycker det är fjantigt att man gör så, men jag låter dem ha sin åsikt, för kanske, kanske, har jag påverkat dem genom att själv ha på mig en hjälm. Mest troligt inte, men oavsett vad så är jag stolt över mig själv för att jag vågar göra som jag själv vill.
Vad ville jag egentligen säga med det här inlägget? Att man ska våga vara sig själv. Men hur blir man det, säker i sig själv? Genom att uppskatta sig själv, att uppskatta det man gör, hur man ser ut. Att sätta upp mål för sig själv, "idag ska jag säga vad jag tycker när vi sitter runt lunchbordet och diskuterar" och att faktiskt göra det. Man behöver inte börja storslaget, man kan bara tillföra diskussionen korta meningar, bara man vågar öppna munnen. Alla har vi lärt oss att krypa, och sedan lärt oss att gå. Du ska även första gången lära dig att våga vara, att vara dig själv. Det kan låta svårt, men bit för bit kommer du att ta dig dit du vill!
Fotograferingen har hjälpt mig med detta. Jag själv har uppskattat och tyckt om det jag gjort, andra har talat om vad de tycker om mitt sätt att fotografera. Konstruktiv kritik är något jag uppskattar! Förut, när jag just börjat och kommit igång med fotograferingen, strävade jag efter att fotografera bra. Idag strävar jag efter att vara mig själv, och vill ni veta en sak? Jag älskar att vara annorlunda, för det är vad jag är när jag är mig själv. Ingen annan är som jag!
Bilden är kanske 5-6 år gammal, men den representerar det jag står för idag. Det enda som saknas är att jag håller en kamera i handen ;)
