För två-tre år sedan gick jag ständigt runt med en röst i mitt huvud. Ja, inte den där vanliga (som åtminstone jag har, haha) utan en röst som pratade om noveller och texter. De flesta noveller jag skrev då tänkte jag ut lång tid i förväg, oftast dök rösten upp när jag stod och väntade på bussen till skolan. Jag bruakde kika mig runt, inspireras, ha en riktig "berättar-röst" i huvudet som vände och vred på meningarna för att de skulle bli bra nog. Under hösten skrev jag ofta noveller som knöt till höstlöv, värmen och de vackra färgerna - medan jag under vintern skrev vinteraktiga noveller. Den där rösten har jag inte hört på länge. Den finns nog där, men jag undrar var. Jag saknar den, för jag älskade att skriva noveller. Speciellt lite udda noveller. Kanske har fotograferingen ersatt min berättarröst? Fotograferingen ger mig kanske möjlighet att fånga alla de där känslorna jag tidigare skrev ned på papper? Kanske är det därför jag är ofta är ute efter att skapa en berättelse av en serie med bilder? Ja, om jag ändå visste...

När det väl kommer till kritan måste jag väl erkänna att jag ibland (notera: ibland!) saknar mina bröder. Oftast för att jag alltid hade någon som kunde stå framför kameran, hehe. Men de var faktiskt söta och snälla ibland, inte vara bråkiga och jobbiga. Som den gången jag satt och pluggade inför nationella provet i matte och Måns, typ 6-7 år gammal då, kom och frågade mig ifall jag ville ha ett äpple, eftersom att jag hade suttit och pluggat så länge. Här följer lite bilder föreställande Måns från i somras.

Idag har jag promenerat med två söta hundar. Sen har jag fått galet ont i min handled och jag kan inte fatta varför. Hade egentligen tänkt ta tag i att svara på alla kommentarer (jag halkar efter ibland) men det gör för ont att skriva - så det här inlägget blir kort. Kram på er så hörs vi nån annan dag!

Glöm inte att delta i tävlingen där du kan vinna presentkort på en fotografering! Man har inget att förlora på genom att delta, dessutom är det superlätt att vara med i tävlingen! :-) Sista anmälningsdatum är den 8:e februari.

---

Idag har jag haft en fotokurs tillsammans med en tjej som heter Adeline. Hon kontaktade mig för någon vecka sedan och var intresserad av en fotokurs. Det här var det första av fyra tillfällen. Var verkligen roligt och spännande. Jag var lite nervös innan att jag inte skulle göra ett bra jobb - haha, ungefär som innan jag fotade mitt första bröllop. Men det gick superfint! Och hon är trevlig som få, ser fram emot att hålla den här kursen med henne! Det blev både fotografering och även lite mer snack om teori och bilder i sig.. Nä, känns toppen som sagt!

Nu ska jag och Fabian se film, känner mig lite trött sen igår kväll då syrran hade sin födelsedagsfest.

Idag har jag varit utan internet halva dan, eller snarare från morgonen fram till kl. 17 ungefär. Så jag har inte gjort så mycket, jag har läst lite böcker, diskat och fixat lite pappersarbete inför en fotokurs jag ska hålla. Sen gick jag på en introduktion av en kurs om genus, men den lät intressantare på papper än vad jag fick för bild utav den idag, så jag skippar nog det och läser hellre kurslitteraturen och bildar mig en uppfattning från den istället.

Igår kom syrran förbi hit till Uppsala, hon och Carro - en av hennes kompisar, hade varit i Tierp och tänkte äta här i Uppis på en indisk restaurang. Igår hade jag en dag då jag inte hade såååå mycket för mig, utan hade ganska tråkigt. När vi gick mot restaurangen frågade hon vad jag hade ägnat mig åt under dagen. Mitt svar: "Ehm, ni vet Rubiks kub? Vi har en sån fast en pyramidformad... DEN har jag suttit med!" (och jag klarade den faktiskt en gång!)  Syrran bara skrattade och sa till Carro "Jag säger ju det, det är bara bra att vi tar med henne ut!" Hahahaha. Mycket roligt! ;-)

I övrigt tänker jag bara ta det lugnt nu, kanske försöka tvinga Fabian till att se en film med mig (han har inte så mycket att välja på när vi bor i en etta, hehe). Kram på er!

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men nåt måste vara seriöst galet med mitt immunförsvar. Veckorna över jul och nyår var jag förkyld, vilket funkade så fint så... (eller inte) Från dagen vi steg av tåget i Luleå och dagen vi steg på det igen tre veckor senare var jag förkyld. Först med en hemsk och väldigt jobbig förkylning, och innan den var över fick jag en ny, lite mildare. Åter hemma i Uppsala igen går jag frisk ett par dar innan vi (jag och Fabian) åker på någon konstig hosta. Den började ganska milt, men varje dag blev den värre och man hostade så att lungorna nästan hoppade ur bröstet och magsäcken likaså. Ska inte gå in på detaljer. Min började gå över i alla fall nu för någon dag sedan, Fabian låter fortfarande hemsk om nätterna. I morse vaknade jag med ont i halsen... Förkylningsont. Vad fan säger jag bara. Varför?! Snälla, snälla, snälla låt mig inte åka på en förkylning igen!

Nu vet ni om jag kanske inte riktigt har ork att skriva så mycket här, känner mig ganska slut i kroppen när man haft den där förbannade hostan. Jag hoppas att åtminstone ni är friska och krya och har sluppit sjukdomar!

Nu i helgen ska jag till Stockholm, bland annat för att träffa min syrra. Ska bli väldigt skoj! Av den anledningen blir det inte så många uppdateringar nu i helgen, men ni har säkert inget emot att vänta ett par dagar på lite nya bilder. Känner mig glad över att jag än så länge tycker det går bra att uppdatera bloggen och inte känner någon press, vill även tacka för alla otroligt fina ord ni lämnar till mig! Tack <3 Ha en trevlig helg!

Såhär ser det ut när hela familjen hemma hos oss skottar.. Jag var tyvärr (hehe) förkyld, så jag kunde inte hjälpa till. Men fota det kunde jag!

Idag ska jag fika med Ellen. Sen ska jag gå runt en snabbis på stan och inhandla lite smått och gott. Del 2 av årsresumén kommer senare idag. Bilderna nedan fotograferade vi i stugan, loooove it. Kram på er!

Som ni kanske märkt så är jag inte särskilt aktiv på bloggen. Det beror på att jag är i stugan och bara har Fabians iPhone att koppla upp mig via. Det gör inte mig nåt, tvärtom är det skönt att slippa datorn. Vi har det väldigt mysigt här med julpyssel och pepparkaksbak. Om man bortser från att det har regnat idag och att jag är förkyld så är allt underbart!

Jag vill passa på att önska er alla en riktigt god jul! Hoppas att er julafton blir lika trevlig som jag hoppas min blir. Kram på er!

För någon dag sedan var jag med på Fabians systerdotters lussefirande på deras skola. Jag tycker inte om att använda blixt när det handlar om något sånt här stämningsfullt, med tända ljus och sånger. Blixt förstör och tar bort känslan, enligt mig. Därför körde jag på ISO 3200 och ganska långa slutartider, vilket ledde till härligt brus och lite skakningsoskärpa. L-o-v-e it! Here we go!

Det känns verkligen som igår man gick på stranden, när solen värmde enormt och vattnet slog emot fötterna. Bilden nedan är från i juli, när jag fotograferade min syrras två barn på Gläntan i Piteå. Det känns inte alls fem månader sen hennes barn och mina bröder sprang runt på stranden, busade, fotograferades, åt kakor, badade. Nu är det snart jul, vi är i december, men det ser nästintill ut som att våren är på G. Hemskt tråkigt, då jag bokstavligt talat ÄLSKAR snö.

Snö som gör vintern så vacker och ljus. Inte konstigt att man är trött om dagarna med den där grå världen utanför fönstret. Snö piggar verkligen upp och ger lite liv åt vintern. Jag hoppas att det blir en vinter liknande den förra här i Uppsala! (då kanske jag inte kommer sakna den norrländska vintern lika mycket som jag annars kommer göra)

Nu ska jag återgå till redigeringen av NordanSmaks bilder. Är supernöjd!

Vi hade dessutom en himmelsk tur med vädret, solen kikade fram bakom molnen då och då och skapade stoooora häftiga moln på himlen. Enjoy!

Vilmer svarar: "Ja, men hon fotade ju när jag läste Kalle och då var det inga problem!". Sweet. Tack Vilmer för att du är du!!