Nu är det min tur att lämna awarden vidare och så här gör man:

Ni var ett par stycken som undrade hur jag fotade de här och de här bilderna. Jag gissar på att ni är ganska många som tror att jag använt något avancerat ljus, att jag varit utomhus och liknande - men så är inte fallet! För det första var det lite för kallt, -20 grader, för att fota utomhus när man är bar om överkroppen som Isak var.
Solen stod ganska lågt och sken in genom mitt fönster. Jag placerade Isak framför en vit vägg och fotade honom från sidan, så att ljuset var placerat precis bakom Isaks huvud och därför bildade glorian runtom honom. Väggen fungerade också lite som reflektor eftersom att den var vit. Det som såg ut som snöflingor i luften var dammkorn som vi fick upp i luften genom att hoppa i sängen, ett bevis på att min säng är reeeen ;)

Redigeringen var ganska enkel, jag mörkade ned bakgrunden en aning och ljusade upp Isak en aning. Framhävde även den kalla blå tonen i alla bilder, sedan konverterade jag vissa till svartvitt.

Här är en bild som visar hur det såg ut ungefär, har dock inga behind-the-scenes...

På Facebook kan du hitta min sida där jag lägger ut lite bilder (lite innan jag lägger ut dem på bloggen). Är du nyfiken på att se bilderna innan de dyker upp här, kan du helt enkelt gilla min sida eller besöka den för att ta del av de bilder som bloggen snart kommer svämmas över utav ;-)

 

Är det konstigt att jag fortsätter känna mig inspirerad av att ta fram kameran, när jag möts av ord likt dessa regelbundet? Nej, det är det sannerligen inte! Jag hade slutat blogga för länge sedan om det inte varit för er och den respons jag får!
Vill säga ett stort tack till var och en där ute som kan förgylla en persons dag såhär! T-A-C-K!
Nu mina vackra vänner ska jag ut och fortsätta dokumentera, på mitt sätt.. Vi hörs senare!

Nu till veckan ska jag fota min kompis Hilda och vi har ingen aning om vilket tema vi ska fota på, så vi undrar om DU har någon idé?
Vi är anpassade efter x antal minusgrader, snö och mest troligt stadsmiljö - men vi kan även få lite mer naturmiljö om så önskas. Har du något förslag över vad vi kan göra?

Foton från tidigare fotograferingar...

Det finns hundratals, tusentals, nej - oräkneligt många inspirationskällor och jag kan inte räkna upp dem alla. En av dem är jag medveten om och den källan har lockat mig till svartvitt och dokumentärt, ger mig kritik när jag bäst önskar det, och det är min mamma. Hon har själv fotat mycket tidigare, men då hennes kamera tappade stinget gjorde även hon det, vilket jag anser är tråkigt då hon har the eye. En dag kanske jag lyckas locka henne tillbaka på spåret igen, och ibland slutar man ju aldrig förundras över vad den här världen egentligen har att bjuda på.
Skulle en person få frågan om vem de har som inspirationskällor kanske de skulle svara ett visst namn eller en tidning  eller något åt det hållet, men jag har klurat lite på just den frågan och rannsakat mig själv - hur nu det gick till.. Det jag kom fram till är att det inte finns en specifik inspirationskälla där vi kan säga att vi har fått vår inspiration ifrån, nej, allt vi ser, allt vi gör, allt vi noterar är en källa. Alla foton vi någonsin kikat på, alla nyheter vi sett på teve, alla människor vi stött på, pratat med och umgåtts med. Allt vi gör påverkar oss och allt jag gjort har påverkat mig som fotograf. Så för mig är hela världen min inspirationskälla. Det handlar bara om hur man uppfattar världen helt enkelt, det är skillnaden mellan oss alla.


De här fotona föreställer ett par tavlor vi har hemma, de som är i svartvitt har min mamma Maria fotat och de i färg står jag för. Visst var min mamma duktig, när hon fotade?

…är en allt för ofta använd mening bland människor i överlag. Det var inte länge sedan den kom ur även min mun. Inte längre, nu tycker jag det är oerhört roligt, nästan exalterande med den där nervositeten innan en redovisning. Att stå inför klassen och förhoppningsvis vara den enda som vet riktigt fullt ut vad jag pratar om, därmed försöka få alla andra att förstå vad ämnet egentligen handlar om och hur intressant det faktiskt är. Har man ett tråkigt ämne att redovisa om - ja, det är inte alltid som man får prata om den där intressanta sjukdomen eller hobbyn - är själva utmaningen att göra det tråkiga intressant! Lyckas man få lyssnarna att verkligen tända till och se intresserade ut så kan man verkligen känna sig stolt.
Efter varje redovisning jag gör brukar jag först tänka igenom de saker jag gjorde mindre bra. Igår hade jag en muntlig presentation om MRSA, Sjukhussjukan, som i och för sig var väldigt intressant. När jag gjort färdigt min presentation kom jag på att jag hade kunnat fråga klassen om de hade några frågor om sjukdomen, men sådant kan man glömma i stundens hetta - och sådant händer hela tiden. Det positiva är ju att lyssnaren inte vet vad du tänker säga. När jag funderat över det jag kunde gjort bättre, tänker jag på det jag gjorde bra. Idag kände jag mig inte det minsta nervös, vilket underlättar oerhört. Min powerpoint innehöll mest bilder och därmed kunde jag prata ganska fritt kring ämnet, utan att vara styrd av onödigt långa stödmeningar. Dessutom är det nog lite intressantare för lyssnaren att få se bilder än en massa text, det är ju trots allt en muntlig redovisning.

Tidigare när jag höll en muntlig presentation stod jag längst fram i lokalen och nästan skakade av nervositet (okej, inte bara nästan, jag gjorde faktiskt det!), mumlade och upprepade samma sak flera gånger och fick även helt kortslutning, det var verkligen inget jag såg fram emot att göra. Jag hatade muntliga presentationer! Men plötsligt vände det, för jag började bygga upp mina redovisningar och min egen självkänsla. Ett par tips är att vara väl påläst inom det du ska prata om, läs igenom dina anteckningar eller det som du ska använda som grund. Ha gärna en powerpoint med bilder och inte text, den fungerar nämligen perfekt som stödord för dig OCH får lyssnarna att inte fästa blicken på dig. Dagen/dagarna innan du ska redovisa, sätt dig någonstans där du känner dig bekväm och sedan sitter du och pratar på som om du redovisade. Gör det en gång själv, testa sedan framför en kompis eller en spegel och spara den sista och tredje gången till då du ska redovisa. Fungerar perfekt! Skriv ned stödord på ett papper, men försök att helst inte använda dig av pappret - prata så mycket på fri hand som möjligt.


Nu ska jag inte älta det här något mer, du som har orkat läsa dig igenom hela har varit riktigt duktig! Måste ha varit tråkigt som… ja, inte gatan i alla fall (för gatan kan vara riktigt riktigt vacker många gånger!) Lycka till på era muntliga redovisningar!

Det finns en tjej som går första året på min skola och hon heter Anna-Mi. Första gången jag hörde henne sjunga var på lucia-tåget och det var verkligen sjukt vackert hon sjöng, hon har en speciell röst kan man väl säga. Här finns ett klipp från när hon sjunger låten When you say nothing at all i Gallerian Piteå.

 

Håller ni med mig om att hon sticker ut ur mängden, på ett positivt sätt? Jag tror den här tjejen kan gå långt!

 

Eftersom jag lyckats luska ut att Amanda troget följer min blogg, tänkte jag passa på att gratulera henne också!
Grattis Amanda!
Hoppas du får en grym födelsedag!

Kika in på hennes hemsida och lämna ett litet grattis åt henne, så blir hon säkert glad! Nu hoppas jag att det var OK att publicera denna bild på henne och hunden Inez. Besök Amandas hemsida här.

För skojs skull designade jag just en sommarklänning på Vero Moda. Det skulle vara grymt skoj om just den här klänningen vann! Rösta gärna, eller designa din egen klänning! Röstar gör du i alla fall HÄR.

Låtsas inte om den dåliga kvalitén och ljusblänket som förstör, men det här är i alla fall min fotobok! Dessa sidor är några av mina favoriter.

"En snöflinga är inte så mycket, men se vad de kan göra när de håller ihop!"

"Allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid."

"Lyckliga är endast de som har sitt sinne inriktat på något annat mål än sin egen lycka."

"Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck."

"Tag inte livet för allvarligt. Du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande."

"En vän är den som vet allt om en och ändå fortfarande tycker om en."

Jag söker en eller flera modeller som är villig att fotas här i Norrbotten.
Det kan vara allt från en baby till en ungdom - vill gärna testa både och. Du behöver inte bo i Piteå, men ska kunna ta dig hit eller betala reseersättning om du vill att jag ska ta mig någon annanstans.
Jag fotar gärna fler än en person på samma bild, vänskap exempelvis! Kan även fota dig tillsammans med ett djur.

Obs: De första fotograferingarna är gratis, bortsett från om ni vill köpa förstoringar av fotografierna. Först till kvarn alltså!

Vill du att ditt barn blir porträtterat, eller vill du kanske testa stå modell själv? Maila mig på [email protected] för en intresseanmälan.

Det jag helst ser att finns med i mailet är:
- Namn och ålder på modell (obligatoriskt)
- Förslag på plats och tidpunkt att fotografera (ej nödvändigt)

Vill tillägga att jag ej står för kläder eller smink.

Idag har jag sett filmen Dreamer, som handlar om en liten flicka och hennes drömmar. Flickan Cale drömmer om att få följa med på sin pappas jobb - på galoppbanorna. När hon en dag väl får göra det, bryter hästen Sonya benet i ett viktigt lopp, och är på väg till att avlivas, när Cales pappa Ben gör något oväntat...

Känner man sig lite ledsen eller nedstämd - eller bara sugen på att se en väldigt uppiggande film - är den här filmen den rätta. Enligt mig piggar den upp, och det är en otroligt söt film som berör med både glädje och lite sorg.

Skådespelarna är inte heller dåliga, måste jag säga. Dakota Fanning är lika otrolig som vanligt.

Hur som helst, jag rekommenderar den här filmen till alla som inte har sett den. Den piggar upp i de flesta stunder och är uppskattad av både unga som äldre. Ta en stund och koppla av...

Det finns många kameratokiga som drömmer eller har drömt om ett makroobjektiv, men aldrig kunnat förverkliga den drömmen eftersom just dessa objektiv är så dyra.
Som tur är finns en hel del knep för att få till fuskmakro, bland annat finns makrofilter. Väldigt billiga och lätta att använda.
Sen har många säkert testat att vända på sitt objektiv, för att få en makroeffekt.
Båda dessa sätt har jag testat och båda fungerar väldigt bra måste jag säga, men många gånger kanske man inte kommer riktigt så nära som man vill.

Idag experimenterade jag lite med mina objektiv; ett telezoom och ett fast 50mm. Det är säkert någon annan som har kommit på det här före mig (antagligen!!), men jag tänkte att jag kunde dela med mig ändå.
Med det fuskmakro jag upptäckte kan man få säkert upp till fyra gånger förstoring, om man zoomar in maximalt vill säga.

Läs noggrant under 'OBSERVERA'.


Det är väldigt enkelt att göra: På kamerahuset har du ditt telezoom (mitt är 70-300mm). Objektivet du placerar utanpå ditt telezoom ska ha så lågt bländarvärde som möjligt (kring f/1.8) för att du ska få så ljusa och skarpa bilder som möjligt med nya fuskmakro-objektiv.
Vänd på ditt andra objektiv, så att frontlinsen är mot telezoomets lins.
Som du ser på bilderna är den del av objektivet du vanligtvis skruvar fast på kamerahuset, nu den del som är längst fram på ditt fuskmakro-objektiv.
Tejpa fast det yttre objektivet ordentligt, men var inte så klantig så att du tejpar över den del av telezommet där du kan zomma (som jag gjorde, vill säga).

OBSERVERA!: En tjej frågade om objektiven blir klibbiga och förstörda av tejpen, och jo; om du använder den breda, genonskinliga. Testa dig fram innan du tejpar ihop objektiven, så att tejpen inte förstör. Vanlig maskeringstejp bör fungera fint. När du ska ta loss, var försiktigt så att du inte river loss tejpen, då kan objektivet förstöras. Klipp försiktigt upp och dra loss väldigt, väldigt försiktigt!

Fota inte med detta objektiv i dammiga miljöer, då kan objektivet längst fram förstöras!

Voíla, nu har du ett perfekt fuskmakro! Personligen tycker jag att det blir lättare att fota om du ställer in skärpan manuellt.