Förvånar det dig att det här är min nya favorit? Jag har tur som bor granne med den sötaste flickan på jorden - som jag har träffat i alla fall!

Vissa dagar grabbar jag bara kameran och går iväg för att hitta något att fota. Idag var en sådan dag - kameran hade inget val, den var tvungen att följa med.
Idag råkades jag hamna under en rönn, där solen silade igenom lövverket. Jag lyckades inte fota bilderna på det sätt jag ville, så jag låg bara där och kikade mig runt. Det var så härligt, att njuta av sommarens sista heta dagar, med gräset som ens matta. Till min förskräckelse tumlade ett visset löv ner på marken och jag insåg… sommaren är slut, vilket innebär att en vacker och härligt färgad höst framträder. Jag har ett par planer för höstens fotografering, får jag väl erkänna, men vi får se hur mycket åt skogen de går.

Och nu får ni tycka att jag är en person som bara fotar samma saker hela tiden (barnporträtt och hundar för tillfället), men det kan inte hjälpas. Ha det gott där hemma vid era dataskärmar!

Pssst… Om du hade ett barn (eller har), skulle du låta mig fota porträtt på dem då?

Kan ni gissa vad jag håller på med? Nej, jag förstod det! Haha.
Okej, ni får väl en chans att gissa då!

En söt bild på Stina får ni som extragodis! Ha en trevlig kväll tills vidare - då ni hör av mig IGEN.

Nu har jag åkt runt i hela Piteå, med början klockan 14.00. Först var det till Vårdcentralen i Furunäset och dit tar det ett tag att cykla. Där trodde läkaren att knölarna på min fot var blödning i själva leden till stortån - vilket det säkert är. För säkerthets skull skickade han mig till röntgen på sjukhuset. Där fick jag vänta säkert en halvtimme innan jag fick röntga foten (har aldrig röntgat något förut, så jag blev lite besviken över hur tråkigt det var).
Efter det fick jag vänta ytterligare en timme, för att sedan få veta "nu kan du åka hem, Matilda". Tack.
Som om det inte var nog så hade det spöregnat, varpå min cykel var väldigt blöt. Jag överlevde hur som helst och sitter nu här! Fast jag sitter inte här så länge till, av två anledningar. Först och främst, jag måste hänga tvätten. Sen är jag hungrig och måste få i mig nåt i magen!

Medan jag ägnar mig åt något vettigt kan ni få kika på en bild på underbart söta Stina - jag vet, ni blir smått bildbombade av foton på henne, men ni får överleva!

---

Rösta på mig här.
Rösta på finalisterna i Månadens Blogg här.

Johanna råkades på något sätt lirka fram att det var söta Stina jag hade fotat idag - och jag kan inte alls förstå hur det gick till att Johanna fick veta det!

Det här är hur som helst en av mina bästa porträttbilder på Stina. Visst har hon vuxit? Fått långt, lockigt hår. Sen går hon och pratar en hel del. Men framför allt är hon kameragalen, precis som mig. Hon skulle peta och pilla på allt över hela kameran, extra roligt var det när det klickade det! Här har vi kanske en framtida fotograf?

---

Rösta på mig här.
Rösta på finalisterna i Månadens Blogg här.

Klicka på bilden så kommer du till min FlickR-användare. Där kan du lämna en kommentar till denna bild, om du har lust vill säga ;-)

*Stina.

Jag ska inte göra er besvikna! Här får ni ett porträtt på min lillebror Vilmer. Jag förstår inte hur han kan vara så söt, liksom flera av mina bröder, men inte jag? Antar att familjens släktdrag gör sig bättre på män än kvinnor! ;-)

Har fotat en hel del porträtt på mina bröder idag och det här fotot är (precis som det förra; en bild på min lillebror Måns). Det här är färgversionen.
Nu ska jag fortsätta titta på teve och försöka glömma att det regnar här ute. Hur kommer det sig att det regnar där jag är? Hela tiden?! (Frånsett igår, då det var varmt och härligt solsken)

Ha en trevlig kväll!

Det här är min 6-årige lillebror Måns, som jag fotade idag (under de fem timmar de var hemma, innan de drog vidare mot Umeå).
Är han inte söt?

&q
Vet ni hur jag verkligen började fota porträtt?
Jo, jag hittade mammas många år gamla macrofilter, som inte passade till mitt objektiv eftersom det var för litet. Jag höll filtret framför objektivet och lyckades få ett kortare skärpedjup på mina foton, vilket jag tyckte var väldigt intressant och roligt.
Jag placerade helt enkelt mina bröder framför kameran och det var där det tog sin början.
Jag tyckte helt enkelt om att fånga barnet blick och redan då tyckte jag att det var viktigt att fånga ljusare partier i ögonen, för att skapa liv i porträttet. Jag var dock ganska dålig på photoshop och kunde inte riktigt framhäva ögonen på rätt sätt, men jag var åtminstone på vägen och hade just inlett mitt största fotointresse.

På bild ser ni min lillebror Vilmer när han var 7 respektive 8 år.

Min bror Vilmer som stod ute i regnet. Har knappt träffat mina yngre bröder i sommar (utom fem dagar eller något sådant). Det skulle faktiskt vara roligt att fota dem lite igen också, haha! :-)

Det finns en porträttfotograf jag fortsätter fascineras utav, och det är Monika Manowska. Hon är verkligen en fotograf som sticker ut ur mängden.
Ibland låter jag mig inspireras lite av henne, när det gäller redigering av bilderna till exempel.

Här får ni ett par porträtt på söta Stina. (Jag lägger till att fotografen är jag; Matilda)

Det är många som undrar om jag kan visa hur jag gör när jag redigerar mina porträtt, men jag är lite osäker om jag ska visa den långa proceduren.
Däremot tänkte jag visa en grund till hur jag redigerar mina ögon, men det gör jag först den dag jag har 150 prenumeranter på bloglovin', tycker ni det låter bra?

Två ganska nyredigerade foton på min lillebror Måns och den söta, fräkniga Agatha!