Igår var inte min dag, den började inte bra och den slutade inte heller bra. Jag var nere i stort sett hela dagen, till dess att Frida kom och inspirerade mig att fara ut pch springa. Jag älskar att springa, rytmen i det. Först är det tungt, man tvingar sig verkligen fram. Andas in, andas ut, andas in... Efter ett tag går andningen automatiskt och det är det jag tycker som mycket om, just lugnet av att komma in i rytmen.
Efter 4 km så var jag väldigt slut i benen, haha, vill säga att jag är väldigt otränad. Har inte sprungit sen i somras, men tur var det väl att Frida föreslog det. Tack så väldigt, väldigt mycket Frida.

Nu ska jag ha matte och svenska, eller var det svenska och matte?