Lone, but still so happy


I'm on my way. Solen skiner, jag är glad, jag är pigg, flugorna surrar och jag tänker att snart är de sommar. 
Bara flugorna tystnar  så är livet helt perfekt. 
Nu ska jag, ovanligt nog, fotografera mina bröder. Egentligen borde jag ha tröttnat på det, så mycket porträtt som jag tar. Men nej. 
Ni får ursäkta mina självporträtt, de är inte de bästa, men jag eftersökte känslor i bilderna. Jag vet inte om jag lyckades. Dock ser jag så väldigt... nedstämd ut på de senaste fotona, håller ni inte med? Får be någon fota porträtt där jag är glad, för det lyckas jag inte med själv. Det ser så tillgjort ut då!

Hugs, as always.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0