Jag tror att det är så, att när man föds finns det ingen mening med livet, man bara är. Det är det liv vi lever, det liv som tiden skapar, som ger oss en mening, eller snarare, får oss att tro att det finns en mening med livet. Jag tror att just det är viktigt för människan, vi måste ha ett mål för att inte doppa huvudet i sanden och ge upp. 

Jag har valt min mening med livet och jag kan fortsätta skapa den. Du har din mening med livet och har alla dörrar öppna för möjligheter. 

Jag tror att många ger upp, att de inte ser några möjligheter för sig själv. Och vet du, du kan alltid göra något för att hjälpa dina vänner, dina bekanta eller rent utav främlingar att öppna dörrarna, som oftast är stängda och mörklagda.

Beröm, peppa, var glad. Säg hej när du möter någon bekant på stan. Tala om för vännen om hennes hår ser extra fint ut när det verkligen gör det. 

Bered dig på att kanske inte få det där tack:et till svar, utan kanske ett nä, mitt hår är ju fult. Tala om att du verkligen menar vad du säger. Jag tror att många är ovana vid komplimanger, har svårt att ta emot dem. Har ni hört ordspråket övning ger färdighet? Det stämmer in här. En dag kommer du få höra det där ordet, tack, och då förstår du vad ett litet ord, en mening, kan göra, vad för skillnad det ger.