Alla behöver ibland lätta sitt hjärta
Men jag har blivit lite inspirerad av Stina-Lee, som brukar ha något som kallas för bikter; man får skriva av sig, kan vara helt anonym och veta att någon läser.
Jag tänkte att "ja, varför inte?". Alla människor behöver veta att någon lyssnar till ens problem, för ingen ska behöva bära runt på dem själv.
Jag tänkte att om du vill skriva, får du gärna göra det. Du kan vara helt anonym om du har lust, och du kan skriva om precis vad som helst!
Kanske ska jag börja?
Jag har otroligt svårt för att lära känna nya människor - sånna som man träffar på fester och festivaler till exempel. Jag vill så gärna prata med någon jag aldrig träffat förut, men det går inte. Istället står jag ganska tyst och tillbakadragen, lyssnar på kompisarna och följer med dem. Sedan blir jag så besviken över att jag ytterligare en gång inte vågade gå fram och prata med de där personerna jag inte träffat tidigare.
Det är nog det jag tycker om minst av allt med mig, att jag många gånger inte vågar göra sådant jag vill - men det ska bli en förändring där planerar jag! Ett steg i taget, brukar man ju säga. OCH jag ska klara det!
Jag tycker det är jobbigt att vara en av klassens populäraste...
SVAR: Ja, skulle vara riktigt kul om du ville vara med den här veckans också! :DD
svar: tack för din åsikt, betyder jättemycket! :)
Bra skrivet! Jag var mer så som du beskriver förut. Men nu är det mycket bättre. Jag tror att du kommer klara det. Du har väl redan kommit en bit på vägen av vad jag kan förstå?
SVAR: tack så jätte mycket ! :) Aa, den är nästan lite finare tkr jag. hehe
jag kan nog inte mer än hålla med dig. jag har alltid haft svårt med nya klasser osv, har alltid velat vara social och på något sätt kunna komma överens med alla i klassen. när jag var yngre så hade jag inga problem med det, att ta kontakt dvs. om man bortser från att jag var utsatt pga olika saker så hörde jag ändå ihop med klassen på något sätt och de accepterade mig. även ifall de kallade mig saker så ville de ändå umgås med mig och hitta på saker med mig. visst är det konstigt?
nu när man är äldre så är det helt plötsligt mycket svårare, man är mer medveten och observant. det är lättare att läsa av personer och förstå hur de känner och tycker om en. nu för tiden så visar ju folk direkt ifall de vill lära känna en eller inte.
ah, nu fick jag bikta av mig lite också. :)
Sv: Jag vet inte riktigt hur jag gjorde. Det liksom, växte bort på något vis. Jag bytte iofs skola tre gånger. Då lärde jag mig kanske. Det blev liksom en nystart också. Ingen stämpel.
Kram!
jag tycker det är jobbigt att vara kär i en kille som är så omogen och gör narr av folk ^^ vågar inte säga nåt, när han pratar så blir jag nästan som en tomat. pinsamt
sv: jag håller med!
