Klockan 23.50 hade jag cyklat hem, efter en trevlig eftermiddag med den bästa av vänner. Med Hilda är jag alltid mig själv, vi skrattar för ingenting, har så roligt åt varann. Vi känner varann utan och innan, men tråkigt nog träffar jag henne nästan aldrig längre. Räknade till att jag träffat henne fem gånger sen jag började gymnasiet. Jag skäms aldrig över något med henne, och drar mig inte undan på något sätt. Det är så skönt! Sen var Linnea där också, så det blev extra roligt!

Satt upp på en häst för första gången på ett år och jag kan lugnt påstå att det var skojigt. Jag kände mig som en 6-åring igen där jag red omkring, haha! Både Hilda och Linnea ansåg att jag var en naturbegåvning när det gällde min sits, själv skrattade jag åt hur fult det kändes. Och när jag skulle trava runt själv, ojoj vad de skrattade. Men tydligen så var jag duktig på även det, men det kändes fortfarande väldigt klumpigt. Vi har redan planer för sommaren, som jag självklart ser fram emot.

Nu är jag trött, steg upp tidigt i morse, vilket betyder klockan sju för min del. Sen har dagen varit till viss del väldigt sorglig, men sedan blev den ändå väldigt glad.

Måste tala om att jag är finalist hos Nicole i hennes fototävling. Rösta på bidrag 4 om du anser att jag är värd den där rösten ;-)