Ett litet leende som ändå är stort


Jag har svårt att förstå dem som gnäller på onödiga saker, sådant som egentligen inte spelar någon stor roll för ens egna glädje. Jag har svårt att förstå dem som är sura dag in och dag ut. Jag har svårt att förstå dem som skickar eller säger hatord över internet eller i ansiktet på någon, bara för att.


Hur svårt är det att sätta ett leende på läpparna? Att säga hej och titta någon i ögonen? Att helt enkelt inte skicka eller säga de där elaka kommentarerna vissa verkar vilja. Vad är det som är så roligt med att vara elak?


Om det finns något jag verkligen tycker om, så är det att göra människor glada. Det kan jag göra på många, många sätt. Man kan göra en främmande person glad. Man kan göra personer som står en nära glada. På jobbet träffar jag mycket människor varje dag, vissa strålar av glädje medan vissa bara muttrar och slänger fram sina varor på disken. Oavsett hur en person beter sig tittar jag den alltid i ögonen med ett stort leende på läpparna, säger hej, kan fråga om vädret är fint ute och när de har betalat och ska gå så önskar jag dem en trevlig dag. Det där sista brukar förvåna, jag har märkt många gånger hur människor chockat vänder sig om, stannar till och efter en stund lyckas klämma ur sig ett "detsamma!". Det är kanske inte vanligt att man beter sig mänskligt i Sverige, åtminstone på många ställen. Vissa kunder gör mig verkligen glad genom att le tillbaka, småprata lite och önska "detsamma, trots att du jobbar!". Det är inte så svårt att få människor att skina upp i ett leende, och det är för mig viktigt. Jag har märkt på mig själv att jag även brukar hälsa när det är jag som ska betala, jag brukar önska de trötta ungdomarna i kassan på Coop en trevlig dag.


Att se andra skina upp i glädje gör mig väldigt glad och jag mår bra av det, jag trivs mycket mer i mig själv när jag är glad. Och är jag glad, så blir andra glada. Det blir en god cirkel, en vacker dag är det jag som möts av glädje från något okänt och oväntat håll, kanske en dag när jag behöver piggas upp och få möta ett vänligt leende. En sådan liten sak kan förgylla vardagen. Åtminstone för mig.





Kommentarer
Postat av: Lena

Håller med dig totalt! :) Bra skrivet!!! Stort leende

2011-07-15 @ 19:25:09
URL: http://lcfoto.blogg.se/
Postat av: Hannah Larsson

Det borde verkligen finnas mer människor som dig i världen! <3 Du blir mer och mer amazing hela tiden, vet du det?

2011-07-15 @ 19:57:42
URL: http://hannahlarsson.com
Postat av: Josefine

Du är så himla härlig, härlig, klok och grym! :)

2011-07-15 @ 20:22:25
URL: http://josefineaspeteg.webblogg.se/
Postat av: Hannah Larsson

/jag tycker också sånt är jätteviktigt och när man möter någon sådan kan det få en att vara glad resten av dagen, bara att ett litet "hej" eller ett leende. men jag är fortfarande inte en sådan som gör sånt själv så mycket som jag tycker jag borde.. är inte den mest pratglada personen när det kommer till folk jag aldrig träffat, men jag försöker att vara och önskar att bli en dag! :)



vi två verkar ha väldigt lika åsikter om väldigt mycket, i alla dina inlägg med tankar och åsikter så sätter du väääldigt ofta ord på det som går runt i mitt eget huvud.



och oroa dig inte över det!! du anar inte hur glad jag är redan nu.. <3 absolut ingen fara whatsoever!



KRAM!

2011-07-15 @ 20:39:04
URL: http://hannahlarsson.com
Postat av: Caroline

Shit snacka om att sätta pricken över i:t, grymt inlägg! :D

Har sommarjobbat nu i tre veckor med att sälja jordgubbar och där jag står är det vääääldigt många gamla människor som går förbi och de blir så sjukt chockade om man säger hej och ser glad ut när de går förbi. Galet hur det är egentligen. Dagarna som i vanliga fall går segt på jobbet går MYCKET fortare om man är trevlig och har ROLIGT! Varför vara sur och se ut som att hata livet när man kan ha roligt och älska livet? :)

2011-07-15 @ 20:39:27
Postat av: Hannah Larsson

/Ja, exakt! Det gäller bara att våga och göra det, sedan är allt a piece of cake. :)



Haha jag vet exakt hur det är. Du anar inte hur länge jag satt och kollade igenom dina bilder.. och sedan insåg jag att det blev allt för många bilder så var tvungen att ta bort en hel del.. Snacka om att ha för många favoriter!



Och vadå "sorry"? Hallå? :D Inget att vara be om ursäkt för alls! och april och juni var typ mina minst kreaktiva månader. fast känns dock alltid så so i don't know. ;) Kameran och jag är inte bästa kompisar längre så den ligger mest... Redigeringen och jag har dock blivit kompisar, så det blir mycket ny-gammalt nu för tiden.



Ser så fram emot att se vilka bilder du valt och vad du tycker! :')



Hoppas du får en underbar helg du också! <3 och sorry för en rätt rörig kommentar...

2011-07-15 @ 21:19:39
URL: http://hannahlarsson.com
Postat av: Fabian

Mycket bra skrivet och riktigt bra tankar du fått ner i ord tycker jag. Människor som är så negativa har ofta ett stort behov av att hävda sin negativitet och föra den vidare andra för att själv känna sig bättre. De behöver en form av bekräftelse för sin negativitet. Även om det ofta är omedvetet så är det nått som smittar av sig på människor i sin omgivning. Jag tror att det för många handlar om att komma till en självacceptans och insikt för sin egen kompetens att styra sitt liv som man själv vill. Att öka sin självkänsla. Jag tror att det är då man verkligen kan se det onödiga i gnällandet och klagandet. Att det inte är nått som för en framåt som person. Om man som person behöver gnällandet och klagandet för att må bra då tror jag man behöver komma till en djupare insikt med att det inte är en vidare bra väg till ett långsiktigt välmående. Man måste börja i en annan ände. Okej detta kanske låter lite flummigt men ja förstår dig och jag tycker det är riktigt bra skrivet av dig! :D

2011-07-15 @ 22:48:58
URL: http://www.photobyfabbe.se
Postat av: Sofie

Så himla sant! Jobbar med en kille vid namn Joseph som är från USA där de är väldigt sociala och oftast glada, och han tycker att i Sverige är vi väldigt kyliga av oss. Vi säger inte hej när vi går förbi någon på stan, vi tittar istället ned i marken och låtsas om att vi inte ens går på samma gata. På bussen stirrar vi ut genom fönstret just för att vi inte vill få ögonkontakt med den som stiger på, för att vi inte vill att de ska sätta sig bredvid just oss. Det är mycket sånt där vi har för oss, och han har himla rätt. Idag kom det fram en dam till mig när jag stod och väntade på bussen hem, helt apropå. Vi pratade om hur vädret varit, hur hon tidigare på dagen tagit på sig en kortärmad då det var så varmt men att det då hade börjat blåsa på, hur hon nästa vecka ska flytta från Luleå efter att hon bott där i många år, och hur hon tyckte att stan hade förändrats så mycket. Vi pratade även om just det, hur man bemöter andra och hur andra bemöter en själv, att man verkligen låtsas om att de inte finns. Hon satte då guldkant på min annars ganska tråkiga vardag, och jag hoppas att jag gjorde detsamma för henne!

2011-07-16 @ 00:01:02
URL: http://slurfyy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0