Jag är så glad över våra två små mystroll! Rut och Uno har enormt starka personligheter och det är så kul att betrakta dem. Uno brukar sitta på en pall vid matbordet och till en början se bedjande ut, till slut sjunker han ihop och vänder bort blicken när han inser att han inte ska få vår mat. Rut bänkar sig vid ens fötter och stirrar rätt in i ens ögon, pratar lite grann och "ber", genom att höja framtassarna till luften - i hopp om att gudarna (vi alltså, höhö) ska ge henne mat. Ingen taktik fungerar bättre än den andra, ibland får de en smakbit, oftast inte på grund av deras känsliga magar. Men söta som få är de minsann! Har ännu inte lyckats fånga Uno när han gör detta på bild, men Rut fastnade för någon dag sedan. Och filmprojektet med dessa två fortsätter. Har filmat igår och idag, så snart har jag nog allt material som krävs.