I Nya Zeeland fanns det många svarta svanar. De var vackra att titta på. Och en del oväder fick vi också se, många mörka moln. Också vackra att titta på, och fascinerande att veta hur mäktigt vädret är och kan vara. Nu tänker jag fortsätta med uttrycket: "efter regn kommer solsken", och ibland finns det till och med en regnbåge inblandad i det hela. Jag vet inte varför regn och mörka moln förknippas med känslor som ledsen, arg och besviken - kanske är det ett målande sätt att beskriva det en kan känna inombords ibland. Jag undrar dock; varför ska känslor som ledsen eller arg beskrivas som mörka? De är en del av alla känslor, och lika värdefulla som glädje och lycka. Samma är det med molnen, och regnet. Om inte regn fanns så skulle vi nog inte finnas. Regnet är en del av helheten, något som finns bland annat för att få världen att grönska, eller i värsta fall för att inte torka ut. Solen beskrivs ofta som en symbol för glädje eller lycka, och utan solen skulle vi inte heller finnas, men om enbart solen hade funnits och det aldrig hade regnat (vilket är i stort sett omöjligt, men tänk om) så hade växter inte kunnat växa. Både regnet och solen är viktiga för att leva, och för att finnas. Jag tror att samma sak gäller känslor. Jag beundrar regnet. Det är så mäktigt.