Gissa vem jag har fotat idag? Jag tror inte att ni kommer på vem, men ni kommer så småningom få se de otroligt söta porträtten!

Här är en bild på mitt öga, som jag fotade med mitt fuskmakro-objektiv igår. Vad tycks?
Version i både färg och svartvitt, dra musen över bilden så får du se!

---

Rösta på mig här.
Rösta på finalisterna i Månadens Blogg här.

Hmm... Inatt har jag sovit så sjukt dåligt. Gick och la mig kring elva, men somnade inte förrän ett. Sen har jag vaknat upp om och om igen och klockan 05.48 kunde jag inte somna om igen. Idag har jag sovmorgon. Jippi. Det betyder att jag egentligen hade kunnat sova minst en timme till. Varför skulle jag vakna nu för?!

Ögon fascinerar mig. De talar om så mycket. De är fönstrena till vår själ, sägs det ju och jag tycker det är ett par kloka ord.
Tänk över allt ett par ögon kan säga, vilket historia de kan berätta.
Jag fångas av ögonen i ett foto, det är ögonen som utgör bilden. Även om personen på fotot blundar, finns det en hel historia bakom dem. När jag fångar dessa blickar, vill jag nå ut med vad personen på fotografierna känner.
Det är mitt mål med porträttfotograferingen. Betraktaren ska kunna ta del av vad som pågår bakom fotot.

Jag har ett X antal projekt på G, mest för min egen skull då - och även för dem som är runt omkring mig.

Först och främst: Jag måste sluta säga förlåt hela tiden, det är en reflex. Alla kan nog hålla med mig om att det är störande.
I andra hand: Varför har jag börjat med hmph överallt? Dags att tona ner där också.

Hmm, jag tror att det är fler projekt, men för tillfället kommer jag inte på något mer. Gör du det?

Detaljer. Små som stora. Kontraster.
En inblick i våran värld, ett andetag med våra lungor, en droppe i oceanen.
Något litet som bidrar till det stora, det hela.
Världen.

De här fyra fotografierna har inte jag fotat, så duktig är jag minsann inte! Tjejen bakom kameran är Ellen Tillberg och jag kan lugnt påstå att hon är en mästare att fota i en kombination av svartvitt, fuskmacro och blixt.
Det måste ni hålla med om! Eller hur? Är det någon jag har blivit av inspirerad av, så är det Ellen och hennes foton.

Hur kan en dag som började så bra sluta så otroligt dåligt, känslomässigt?
Jag var sprudlande glad efter min joggingtur och det höll i sig, fram till dess att jag satte mig ner vid köksbordet och skulle äta middag. Någon av mina syskon började tala med högre röst, till sist skrek de mellan varandra. De andra som konverserade höjde rösterna de också. En av mina bröder började gnälla och ropa efter mjölk eftersom han (enligt sig själv) bränt sig på potatisen. Jag bad honom hålla tyst eller be snällt istället för att gnälla som en annan... jag vet inte vad. Då riktigt vrålade han åt mig att hålla klaffen, men jag svarade att jag inte ens bett om något mer än att han ska bete sig normalt. Det slutade väldigt dåligt, för resten vill ni inte ens veta.
Nu har jag varit på dåligt humör sen dess, på en annan av mina bröder och på min mamma.
Nej, nu ska jag ta tag i morgondagen. Jag tänker ju inte direkt några negativa tankar, men stämingen jag har inombords är väldigt nedstämd. MEN jag är fortfarande glad över en hel del saker, och alla dessa tack går till mina kompisar. Tack, tack och åter TACK!

Jag är hungrig. Har inte ätit lunch och inte blev det någon ordentlig frukost heller som jag lyckades slänga i mig i morse. Egentligen är det emot mina principer att inte äta lunch. Idag är annorlunda. Hela munnen har varit bedövad och känts helt uppsvullen, efter tandläkarbesöket. Försökte äta ett äpple när jag kom hem, men det resulterade bara i ett stort jack i läppen. Då var det lika bra att vänta med att äta. Nu äntligen har bedövningen börjat släppa och jag vågade äta en macka med ost och allt jag vill göra nu är att äta!

Jag känner mig så rastlös, jag måste göra något snart. Är nog på tiden att jag gör något. Det är bara att konstatera att jag är för feg för att göra något, haha. Nä, nu börjar jag igen! Då drar jag fram mitt vapen, nämligen mina foton. Old favourites. Självporträtt från i somras.


YES, nu är känseln äntligen tillbak. Gissa vad jag kommer göra nu?

Ögon kan tala om så mycket, 'aight? Fräknar får mig att tänka på sommaren, längtar.

Idag är det fredagen den 13:e och inget farligt har hänt mig än. Glädjen är som vanligt på topp! Ska fota grannens bebis Stina i morgon och det ska verkligen bli roligt. Längtar. Idag hade vi en jätterolig idrottslektion, lite ovanlig var den, men rolig!

Jag kanske ska skriva ett långt och trevligt inlägg nu? Jag är smått sugen. Lika bra att göra det!
Känner ni ibland att ni kommer i kläm mellan kompisar? Det brukar jag göra ibland, när de bråkar kanske och man inte vill stå på bara enas sida för att svika den andra.
Förresten, skulle inte det här vara ett glatt inlägg? Bäst att byta spår!
Okej. Vad brukar ni göra för att bli gladare? Till exempel när det handlar om skolan och betyg.
Vet ni vad jag brukar göra?
När jag får veta mitt betyg i en kurs eller på ett prov och blir nöjd över det så skriver jag ned det på en lista.
Till exempel så är jag inte så duktig på engelska. Vi säger att jag har fått VG på ett prov och blir jätteglad över det. Då skriver jag såhär på listan:
Engelska verbprov - VG
Allt eftersom jag får veta mina betyg lägger jag till dem jag är nöjd med. Till sist kanske listan ser ut såhär:
Engelska verbprov - VG
Svenska grammatik - MVG
Matematik - VG+
Idrott kurs A - MVG
Sedan kan du gå tillbak och titta på den där listan när du känner att det inte går så bra för dig i skolan eller när du har tappat lusten och viljan. Det här funkar för mig ibland och kanske gör det så för dig också.

Och kom ihåg: Ett gott skratt förlänger livet!

...att fota händer, ögon och till och med munnar! Ja, inte hela tiden, förstås, men ibland. Igår var en sådan dag. Haha.
Vad är då inte bättre än en kombination av dessa? By the way, det här är mitt 200:e inlägg.

Hade en briljant fotoidé i somras som jag inte lyckades genomföra så bra, får försöka igen nästa sommar.
Nu när jag tittar på fotot är jag ändå nöjd. Det är ganska häftigt trots allt!

Som sagt så fotade jag en heeel del i onsdags. Det här är Gabriellas - Gabbis - öga. Visst är det vackert? Egentligen har hon gröna ögon, fast det syns inte nu när bilden är svartvit.
Jag har trixat lite grann med bilden i PS, bla ljusat upp den, mörkat ner skuggor, gjort lite kontraster i ögat, konverterat till svartvitt, lagt på ett softat lager. Kanske blev kontrasten i ögat lite för stor? Fast samtidigt har hon ganska ljusa ögon och det var bara fönsterljuset som inte var det bästa helt enkelt...
Hoppas nu att Gabbi blir glad över fotot!

Idag är jag smått irriterad på hela familjen. Först hämtar jag syskonen eftersom mamma och pappa jobbade sent, sedan gjorde jag en msrängtårta till Vilmer så att vi ska ha något att fika på eftermiddagen. Jag är allmänt snäll och ber snällt Orvar att köpa glass som man kan använda till tårtan, men nej, såklart inte. De börjar klaga på mig men till sist (efter att mamma mutat Orvar via telefon) cyklar han iväg och köper glassen så att jag kan göra färdigt tårtan.
Nu är han sur och klagar på mig. Jag har bara gjort en massa bra saker idag och så kommer han och klagar på mig. Inte konstigt att jag blir irriterad på min familj hela tiden, alltid är det någon som inte är nöjd.
Det ledde till att jag satte och avreagerade mig lite i photoshop, redigerade om ett gammalt självporträtt och ja.... Det var det.

Ha en underbar kväll, även om min kanske inte blir så underbar!

Visst är bilden helt perfekt för att beskriva mitt humör just nu?