Stugan, sommarlov, jag, ensam. Underbart. Verkligen underbart. Medan mamma och pappa jobbar här åker jag till stugan och njuter av den underbara naturen och friheten, känslan av att verkligen känna sig så otroligt glad och fri.
Och inte bara en kort tid, troligtvis flera veckor. Vi får se. Planerna kan förändras drastiskt på en sådär... ett par timmar.

Nu ska jag börja gå och lägga mig, har varit väldigt trött hela dagen. Lyssnar på Duffy och lite 60tals-musik och detta är, trots allt, härliga tider! Goodnight sweethearts.

Jag och en person har nu i kväll diskuterat att man ska klara av att ta kritik. Om jag gör något som Du stör dig på, säg det rakt ut till mig, för jag klarar av att ta den kritiken. Hur ska jag annars kunna förändras om jag inte får veta vad jag gör fel?
Dock ställer jag mig frågan, hur många talar rakt ut, till en person, om den kritik de har? Nästan ingen.
Istället, om jag gör något som Du stör dig på, så går du runt och säger dåliga saker om mig bakom min rygg. Av en släktings kompis får jag senare veta vad du hela tiden gått och stört dig på. Hur rätt är det egentligen?

Både jag och personen jag pratade med tycker att man ska tala om den kritik man har, för visst är det bättre att vara för ärlig än att ljuga någon rakt upp i ansiktet? Det tycker åtminstone jag, men det är jag kanske ensam om.

Idag... matte, idrott, svenska och matte igen. Wooh. Så roligt. Idrotten är rolig åtminstone!
Har jag några tankar jag vill dra upp idag? Nje, inte riktigt.
Så det här blev ett kort och gott sagt ordlöst inlägg.

Vad ska du göra idag? Kram.

Det här var en lyckad dag, jag är glad och aningen mörbultad sen igår och nu ska vi inte överdriva här. Tror inte det var så bra att springa på asfalt om jag säger så, haha. Äsch, jag får väl lära mig att ta lite smärta, sånt är bra för kroppen. Dessutom får det mig att koppla bort vissa tankar jag bär omkring på just nu.
Gick halvdag idag, kom till stan klockan halv ett och gick omkring där till klockan halv fyra (!) då jag tog bussen hem. Ca 50 minuter väntade jag på mamma när hon jobbade, annars hade jag aldrig orkat tralla omkring där på stan så länge. Matematiskt sett gick jag på stan i dryga två timmar och det var defintivt nog, åtminstone om jag ska gå på stan i Piteå som inte är alltför stort. Inte nog med träningsvärken, nu tar det ont i fötterna också!
Hittade åtminstone vad jag sökte där på stan.
Har ägnat en halvtimma åt matten och sedan har jag bara tagit det lugnt, lyssnat på musik och ja, det var allt.

Här kommer foton från Luleå, i söndags, innan allt blev totalt kaos.

Titta, vad jag fångade för drygt ett år sen. Det var här mitt fotointresse vaknade, när jag fotade vattendroppar. Det känns som att jag måste göra det igen, snart. Mycket snart. Tycker inte ni det också?

Ser ni?! Det här är färskvara, från idag. Det var länge sen! En vecka sen och det skrämmer mig verkligen ur vettet. EN vecka utan kameran, hur har jag klarat det? Jag kan inte fatta det. Det är som en missbrukare utan droger.
Men sanningen att säga är att jag tror jag har blivit lite starkare under denna vecka.

Hur som helst, är ni nöjda över lite actionbilder?