Gissa om jag saknar dessa sötnosar? Ja, det gör jag. Hörde att de i helgen vann en dressyrtävling, grattis Hilda och Emil!


Och snart kommer min moster hit från flygplatsen, pappa är och hämtar henne. Det var länge sen jag träffade henne och det är väldigt tråkigt att vi träffas så sällan. Hon jobbar som veterinär i Kalmar, så i tvåan kommer jag nog få praktisera hos henne!
Hmm, tänk att en dag kan gå så snabbt. Dock måste vi ju räkna med att vi har förlorat en timme idag, tänk, den timmen hade jag kunnat göra något roligt! Fast vad för roligt gör jag egentligen?
Dagen har jag ägnat åt att rita och redigera lite foton.

Till lunch idag skulle jag göra halloumi och när jag började skära upp den i tunna skivor kom Måns, min lillebror på 6 år, och sa: "Är det halloumi?" och jag svarade "Ja". Den sötungen sa "Matilda, jag vet att du tycker om mig" och tittade på mig med ett väldigt charmigt leende. Mitt svar var: "Jag vet, det gör jag! Och självklart får du lite halloumi du med."
Haha, ni fattade säkert inte något av det där, men lite glädje kan faktiskt syskon bringa.

I morgon har jag prov på datakunskapen, mindre roligt, men sånt är livet. Dessutom verkar det inte särskilt svårt, hoppas jag. Vad ska jag ägna kommande vecka åt? No idea. Faktiskt. Fast så är det ju för mig hela tiden. Åh nej, nu börjar jag deppa över mitt oerhört tråkiga liv. Shit också. Jag ska kanske fundera över att slänga mig i väggen och skaffa ett liv. Okej, inte fundera. Jag måste göra det snart.
Någon som kan hjälpa mig lite på traven? Bara en liten knuff så går resten bra själv.

Nä, nu ska jag ta på mig något som ser lite bättre ut än mina släpa-omkring-i-under-helgen-kläder. Haha. Och jag låter sur/deppig/negativ i det här inlägget men det är jag inte. Jag är faktiskt väldigt glad! - och trött.

Hmm, börjar bli lite besviken över hur dålig jag är på att färglägga i photoshop. USCH. Det blir väldigt fult, åtminstone håret. Någon som kan ge tips på hur man kan måla håret på ett fint sätt?
Ska måla dit ett par blommor så kanske man inte tittar så noggrant på just håret.

Hur som helst så var det en väldigt mysig och släckt timme igår kväll, vi hade hela vardagsrummet och köket fullt med stearinljus istället. Vi konstaterade också att inte många här i området släckte lamporna, men åtminstone någon drog sitt strå till stacken.
Ställde fram klockan igår kväll innan jag somnade och hoppades på sommartider. Vad upptäckte jag när jag vaknade? Det snöade för fullt! Snöar fortfarande för den delen.

Ibland kan faktiskt småsyskon vara ganska söta. När jag satt på balkongen och gjorde ett gammalt nationellt prov i matte som repetition kom Måns, yngsta brorsan, ut och bjöd mig på frukt och frågade om det jag gjorde var svårt. Sedan satt han där och höll mig sällskap. Åtminstone någon som inte beter sig underligt! Äldsta brorsan tycker dock fortfarande att jag har blivit skum sen jag började på Grans. Tack, haha.

Nu ska jag fortsätta rita. Internet hoppar, ibland funkar det och ibland inte. Irriterande, men sånt är livet!

Den här dagen har varit mycket härlig, solen skiner och det är så pass varmt ute så att man kan njuta av det ordentligt. Gör nu en kort avstickare hit till datorn.
Idag har jag hunnit ner på stan och tittat på lite kläder, men det blev inga köp. Sedan har jag gjort väldigt lite matte och känner mig ganska redo för nationella på torsdag, eller är det onsdag?
Har sprungit runt med kameran också, är vi förvånade eller är vi förvånade?
Idag har jag också tänkt igenom mina val inför tvåan och jag har samma åsikt nu som jag hade för ett par dagar sedan. Tror att det har stått klart ganska länge för min del. Det som är säkert är åtminstone att jag ska gå Idrott och hälsa B - något som hade chockat mig för ett år sen men som nu bara känns oerhört roligt.

Nej, nu ska jag ut igen, solen gassar ju så det är bara att passa på. Jag ska inte uppehålla er med mitt ointressanta prat när ni kan gå ut istället - förutsett att ni inte läser det här ikväll förstås!
Ska ni också släcka lamporna ikväll? Det ska åtminstone jag och min familj!

KRAM

Vad gör jag uppe klockan 05.53 på en fredagmorgon då jag får sova?! Shit också, jag som ville sova och är så trött. Men jag vaknade redan 05.01 och har försökt somna om sen dess. Mitt huvud är fortfarande lite borta, så ni får tåla om det blir en massa babbel om ingenting.
Ja, i helgen händer inte något, absolut inte något. Funderar på att åka till Luleå idag för att kolla hur det går för pappa i hans lokal och butik på Stationsgatan 25! Vi får se om planerna spårar ur och det blir en hemmadag istället. Men det var så länge sen jag var i Luleå (säkert innan jul...!) så lite roligt skulle det vara.
Dock har jag inga kompisar som följer med och då blir det inte lika kul. Nähä, där gick de planerna åt skogen.

Jag får väl nöja mig med en så otroligt trevlig hemmadag då jag egentligen kunde göra något mycket roligare. Haha, så dum jag är.

• Jag har inte tittat på TV sen i slutet av vecka nio och än har jag inte känt något som helst sug efter att titta. Det är skönt att komma hem och bara slippa att fastna vid teven. Istället fastnar jag här, vid min älskade dator - som inte ens är min. Mycket dåligt gjort Matilda. Skärpning.

• Till frukost älskar jag vanligt fil från Norrmejerier, KRAV-märkt müsli och jag skär gärna ner en banan eller ett äpple i det och så sylt förstås! Ibland händer det att vi inte har något av detta hemma, frånsett filet förstås, och då blir det till att improvisera med knäckebröd. På somrarna blir det oftast mjölk, nyplockade blåbär och müsli, yummy!

• Äter mycket nyttig mat, mina föräldrar är emot färdiglagad köpesmat. Har hög ämnesomsättning och äter oftast väldigt mycket. För min del blir det mycket kikärtor, qourn och grönsaker och det är alltid lika gott. Äter ibland de mest annorlunda maträtter, men det är verkligen värt att testa något nytt!

NU vill jag gärna veta tre saker om dig, precis vad som helst! Skriv ett inlägg på bloggen och jag läser.

Luktar fortfarande får och ko om mina händer, trots att jag duschade på skolan!
Mitt humör de senaste dagarna har gått i stora vågor, ena stunden är jag ledsen och andra jätteglad och just nu mår jag toppen. Tack vare en underbar dag i skolan.
Jag älskar att få skratta och vara med kompisar.

Ja. Öhöö... Host host. Har ni förslag på vad jag ska skriva? Skulle kunna skriva ett par saker jag tycker är skoj!

• Nämligen att läsa andras bloggar, helst personer som jag känner, då blir det bara roligare!
• Sedan finns det något som är guld värt, nämligen att få prata med personer och lära känna dem som de är på insidan. TACK för att ni litar på mig så pass.

Nu ger jag fan upp. Vad är det här för skit?
Jag visste det, visste visste visste att jag skulle krascha. Sjukt dålig på skådespeleri, men uppenbarligen märker inte många att jag faktiskt inte lever bland molnen.
Tror att jag bryr mig för mycket om omvärlden, om dem jag umgås med dagligen. Jag påverkas av deras humör och är de nedstämda, ja, räkna med att jag också är det.
Jag känner mig så skyldig, dum, inte vet jag. Jag vill inte vara den där personen som man går och jämför sig med. Kan lika gärna sumpa mina inställningar, inte ger det något att jag ska gå och vara positiv och peppa andra när de ändå bara i slutändan jämför sig mot mig. Det är inte en kamp mot varann, det är en kamp mot sig själv.
Trodde att kanske, kanske skulle det blir förändring på den fronten, men det man tror om personer stämmer inte alltid.

Tack för mig, nu ska jag ägna mig åt mitt ruttna liv.

Tomt, ekande, svart, ja, kalla det vad du vill, men just nu har jag ingen aning om vad jag tänker och ingen idé om vad jag ska skriva. Inte bra, inte bra.
Jag har kanske för lite att göra mitt i allt detta kvällsmörker. Allt som skulle göras är gjort.
Undrar vad klasskompisarna gör, antagligen är de flesta just nu på bussen från Luleå till Grans. Jo, så är det nog. Hoppas att de får en trevlig kväll. Inte lika trist som min åtminstone.
Ska till sängs tidigt ikväll, tror jag. Säkerligen trötthet som spelar in på min tomhet. Tror att mitt huvud automatiskt slås av när det inte behöver användas. Praktiskt. Säkert därför mitt huvud klarar av plugget, det sparar energi när det gäller allt annat. Tror inte fotograferingen räknas in där, det går liksom utan batterier så att säga.

Äsch, nu vet jag inte ens vad jag svamlar om. Du som läste fick dig en funderare i alla fall, haha!

Igår pratade jag lite med Agatha på msn och det resulterade i en massa djupa tankar och det i en kombination av trötthet gjorde mig lite deppig. Är fortfarande lite trött och ja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra just nu. Solen är inte framme än, men jag hoppas att den dyker upp snart. Skulle vara perfekt till fotograferingen.

Igår var den första dagen jag verkligen kände NU är det vår! och det var underbart. Fåglar som kvittrade i träden, den smältande snön på vägarna, värmen och solen!

Har gjort fysik en stor del av morgonen och jag måste faktiskt erkänna att jag nog kommer klara det här provet galant, haha. Trots att det inte har känts så alls.
Vet ni hur sugen jag är på ett Nikkor 50mm f/1.8D? Det lockar så mycket! Jag har tyvärr inga pengar, men tänk att kunna fota porträtt med det. Det skulle vara lovely. Just nu ser jag kort skärpedjup, vackra ögon, känslor, tårar, glädje, färg och svartvitt framför mig.
Jag skrev ner lite tankar under lovet också, sånt jag funderade lite över när jag var ute och åkte skidor bland annat. Eller när jag låg vid forsen, nedsjunken i snön och bara lyssnade på det porlande vattnet. Avkoppling.

Smärta. Ett svart rum, en ihålighet i det ljusa. Snarare tvärtom. Mörker och kyla en stor del av världen. Och den ljusa fläcken alla söker, blickar efter med sina ögon, hittar den? Oftast inte. Det finns de som inte tror på den här ljuspunkten och ger upp. Ett liv ej värt att leva i mörker, hat, förakt. År av elakhet, tid och rum för sorg. Alla drabbas. Om man inte söker svaret. När man en gång hittat ljuset glömmer man det aldrig. Man vet precis vart det finns och man kan använda det hur man vill. Antingen hålla det hemligt eller hjälpa resten av världen att hitta det.

Jag tror att jag vet vart den där ljuspunkten är och mitt mål är att få andra att också hitta den.

Tänk att man via internet kan lära känna en person så bra, även om man inte pratas vid särskilt ofta. Det här tycker en tjej vid namn Lisa om mig:

Jag tror att du är en välidgt glad person, som sprider glädje. Du är omtänksam, och vill inte att det ska uppstå problem. Du gillar att vara med dina vänner, och ha kul. Du är inte en sådan person som röker, festar och sådant till nätternas slut. Du är väldigt kreativ, och gillar allt med form och skapelse. Du verkar vara väldigt Lugn och givande, men inte död för det, haha. Du kan skratta, och vara uppspelt osv, men du är ingen galning. Du verkar vara en riktigt omtänksam person.

Vår stuga var kort och gott sagt igensnöad när vi kom hit igår vid 15.30-tiden. 

Utsikten över Kalix-älven. 

Jag bär alltid omkring på dessa negativa tankar, men jag gör ett val: Antingen tittar jag på dem och blir nedstämd, eller så glömmer jag dem för stunden och njuter av livet.

Dagens negativa och nedstämda tankar:

Den här dagen var den sämsta någonsin. Vi hade engelskaprov och jag tycker inte att det gick bra. Jag gjorde säkert jättemycket fel, det kändes så.
Sedan ser jag så himla dålig ut också, trött och sliten efter en jobbig skolvecka. Sedan måste jag gå upp i vikt, jag är alldeles för smal! Jag har inte känt mig glad på hur länge som helst. Jag känner mig stressad för efter lovet har vi en massa saker som händer i skolan, debatt, prov och sedan kommer vi köra traktor och jag är så himla dålig på det! Jag kommer säkert köra sönder något, det är sånt som alltid händer mig. Sedan har vi friluftsdag, det känns inte heller särskilt kul. Jag älskar att vara ute, men då vill jag vara det i stugan och åka miniskidor i backen uppe i skogen. Det skulle aldrig gå på kåbban. Mina kompisar är inte heller särskilt glada, de är alltid så negativa och ser allt så himla dåligt. Jag ger snart upp mitt liv, det är inte värt att leva. Det är verkligen uselt. Mitt liv är så tråkigt, usch.

Sanningen är att jag ibland tänker sådär. Då mår jag inte särskilt bra och känner mig inte vidare pigg. Men utan det negativa kan man inte uppskatta det positiva.

Idag har jag ställt om mina tankebanor och vänt om allt till positivt när jag pratade med söta Agatha som verkligen gör livet värt att leva när hon kommer med sitt glada leende. Det är verkligen värt att vara glad. Man får så mycket mer energi till att göra allt. Om man ska tänka på skolan så kan jag tala om att plugget blir lättare det också!

Vad trevligt det är när solen är uppe på dagarna och sprider ljus omkring sig. Det var ett tag sen. Nu är det lov till sist, det ska verkligen bli skönt att komma i form igen nu efter skolan. Få slappna av. Jag ska inte ens öppna skolböckerna under lovet. Då ska jag njuta av fotografering dagarna i ända. Fotografering är verkligen underbart!
Idag fick vi tillbak matteprovet och jag är nöjd över resultatet. Det är verkligen trevligt att få le och skratta, det har varit lite av den varan de senaste dagarna. Sedan blir jag friskare för varje dag som går, även om jag är lite hostig och förkyld än. Men sånt går över och det är ju inte hela världen om jag är sjuk ett par dagar, eller hur?
Sedan hade jag träningsverk i benen idag, haha. Aningen otränad eller vad? Fast det är skönt, då vet man att det ger något att springa runt i gympahallen.
Har ni testat yoga någon gång? Det är mycket uppskattat av mig. Känner mig alltid lite extra pigg när jag kört yoga.
Jag ska nog fota snart, upptäckte hur läckert ljus som kommer in genom persiennerna. Skulle bli läckert om man ser ett ansikte i det där ljuset. En mörk bild och små ljusa detaljer, ögonen då till exempel. Jag tycker om mina ögon, de blir ganska snygga i ett visst ljus, haha.

Hoppas ni får ett underbart sportlov och för de som börjar skolan igen på måndag, njut av att umgås med era kompisar!
Speciellt ni i klassen, kom tillbak efter lovet och var på topp. Det ska jag åtminstone.

Idag fick vi tillbak matteproven. Jag är nöjd.

Men det var flera som inte var det.
Jag förstår bara inte, om det nu gick dåligt, varför se det som slutet av allt? Vi har inte ens kommit halvvägs genom våra liv och redan ger vissa upp.
När det går dåligt för mig ser jag det istället som en bra början. Jag har möjligheten att förbättras, jag har ju hela livet på mig!
Om jag hade fått G på det här provet så hade jag varit nöjd över min prestation. Jag hade förstått att jag måste repetera mer till nästa prov, just för att jag är en sån individ som inte lär mig allt direkt. Det är här många ger upp.
Istället för att tänka det som en utveckling sätter de ett stopp för allt. De kan inte lära sig av sina misstag. Om alla bara börjar titta så ser de så mycket mer. Alla kan, om de vill, lära sig av sina misstag. Man måste bara börja inse det.
Gick det dåligt med ekvationerna, ja, då får jag helt enkelt repetera extra mycket ekvationer till nästa prov. Det är ju inget mer med det. Det är bara ett prov och hur många prov kommer vi egentligen ha innan vi går ut ur skolan?
Det var på högstadiet jag fattade att jag var en sån individ som inte kan bara jag tittar på det en gång. Jag måste plugga och repetera, jag måste förstå vad jag gör. Jag känner mig själv och vet att jag måste repetera, då gör jag det också!

Lär dig av dina misstag istället för att tro att det är jordens undergång. Spring inte från dina problem, ta fatt i dem och gör något åt dem.

*Det är inte så lätt som det låter, men när man väl har kommit över gränsen och förstår vad den betyder så går det mycket lättare. Det är skillnaden på lätt och svårt. Man gör det så svårt som man själv tycker att det ska vara. Jag föredrar att allt ska vara lätt och då blir det lätt. Vill du ha göra något svårt, tänk då att det är svårt. Det är ditt val.

Idag en händelselös dag. Längtar till lovet. Frihet. Ute. Luft. Och så Hilda förstås.

Kl 20.15
Jaha, när jag kom hem var jag inte riktigt på humör för att sätta mig vid datorn och det var lika bra. Satte mig istället och kollade igenom fysiken för att veta vad jag ska repetera på. Gav upp efter en stund då jag insåg att formelboken ligger i skåpet på skolan.
Gjorde istället en massa engelska och blev nyss färdig. Har ätit också. Idag blev en sån där trist bloggdag, men sånt får ni leva med. *Här blir ett djupt inlägg om mina tankar som jag tycker ni ska ta del av. Och jag som inte skulle vara så personlig nu på ett tag.

Självklart förstår jag om man inte kan vara glad jämt, men man kan försöka och inte bara streta emot. Får man en fin kommentar ska man ta emot den och känna sig stolt och glad. Hur ska jag annars kunna ta åt mig av de fina kommentarer jag får om inte ni kan ta emot era?
Jag säger ibland dumma saker och då menar jag det inte, men jag är så dålig på att förklara så att det ofta misstolkas. Allt bra jag säger är dock vad jag tycker. För mig är det viktigare att se det positiva i livet, kanske just att få känna glädjen av att åka till skolan just för att där finns kompisar? Eller uppskatta att håret såg extra fint ut idag. Det finns alltid något som kan glädja en. Och man kan förgylla andras vardag också, just genom de där små kommentarerna om att man är duktig eller fin på något sätt. Det gör en glad. Istället för att vi människor ska plocka fram det dåliga, som vi är oerhört bra på. Det är helt enkelt mycket lättare.

Jag är inte den där svaga personen som vissa tror. Alla är någon gång negativ, det måste man vara, men man bestämmer själv när man ska bli positiv igen. Vissa är det i flera år, andra bara ett par dagar.
Jag har vågat putta undan mitt negativa jag, vågat stå för den jag är. Det är det som gör mig till mig. Det är inte musklerna som spelar roll, det är styrkan, personligheten. Jag har vågat och är idag nästan bara den positiva jag, men som idag, även den negativa.
Men om vi inte hade haft den där negativa sidan hade vi aldrig uppskattat den positiva, det är lite som att vi aldrig hade uppskattat kon före båset stod tomt.
För mig är det samma sak med kompisar, om jag förlorar dem så uppskattar jag dem mer än vad jag någonsin har gjort förut och det i sig visar bara hur betydelsefulla vissa är för att jag ska må bra och känna mig glad.

Jag hoppas att du tänker lite extra över vem du är och vad som är så bra med just dig? Vad som gör dig till personen just du är. För du är speciell.

Nu när jag ändå är inne på mig själv så kan jag ju berätta lite om mina tankar jag har just nu.


Varför finns det mobbade? Vem bestämmer att just den personen ska vara det?

När jag tittar tillbak på min gamla klass så ser jag hur dåliga relationer vi egentligen hade. Det var mycket skitsnack bakom ryggen på andra. Jag hörde inte riktigt hemma, jag var aldrig en del av vad de andra gjorde. Jag sågs som smart och många frågade om hjälp i matten och jag var väl ganska bra på att förklara. Sedan var det inget mer med det. När de ville ha hjälp av mig dög det att umgås med mig.
Annars inte.
Jag har nog inte riktigt fattat det där förrän nu.

Vem var det som bestämde att just jag skulle vara den där som inte många ville vara med? Hur kommer det sig? Kanske var det för att jag inte ville dricka sprit som de andra. Jag brydde mig inte så mycket om mina kläder var senaste modet, bara de var sköna. Det tycker jag fortfarande.

Tittar vi ändå längre tillbaka, ändå på mellanstadiet när jag var sådär tio år gammal. Redan då pågick mobbning. Av en liten händelse var det jag som blev offret och de frös ut mig ganska rejält. Det är nog inte många som vet det här om mig, förutom min bästa kompis som jag alltid pratade med om det här. Då ville jag byta skola, jag ville inte längre vara med de som frös ut mig.
När de andra gick omkring med jeans och tyckte det var så häftigt föredrog jag kjolar. Värst av allt var en tjej som var ett år äldre, jag tror att det var hon som såg till att allt det där hände, att jag kände mig så himla dålig just då. Det hemska var att jag ibland funderade över hur mina kompisar skulle reagera om jag dog eller inte fanns, om de skulle gråta.

Jag är så glad att jag alltid har haft en bra kompis, ett stort stöd. Hon har stöttat mig och jag har stöttat henne. Trots att hon är mycket yngre än mig umgås vi fortfarande. Tack för din stora vänskap. Utan dig hade jag aldrig varit som jag är nu...

Det är nog därför jag är så tystlåten och försiktig som jag är idag. Jag vill inte sticka ut. Kan hända att jag försöker vara social och har uppfattats helt fel av min klass, men jag trivs bättre så. Gymnasiet har givit mig en chans att börja om på nytt och det är helt fantastiskt att få umgås med underbara kompisar som uppskattar en. Det är viktigt.
Jag är så glad att jag har fått möjligheten att lära känna andra. Tack för er som alltid stöttar, som alltid piggar upp och får en att skratta. Ni betyder oerhört mycket och utan er skulle jag nog inte vara den jag är nu. Ni vet vilka ni är och ni vet att ni betyder. Det jag skriver är inte något jag bara skriver, det är sanningen.

Det är så härligt att vara på topp i humöret igen. Underbart.
Har haft en supertrevlig dag, något oseriös men ibland behöver man sånna dagar. Kanske är jag lite trött i huvudet eller bara väldigt glad, men idag när Alex skulle rita en gubbe i PS så satt hon där och pratade med mig och helheten (med ritandet och allt) blev så perfekt och jag var tvungen att skratta. Hennes gubbe var så otroligt fin också, verkligen LOVE it!

På väg hem träffade jag Herman och det var verkligen trevligt att få prata med en kille, i längden blir det lite för mycket tjejer även om de är så oerhört trevliga.
Ja, för er som inte vet vem Herman är så är han den enda killen i min gamla klass som man kunde prata seriöst med.
Det visade sig att han har jättemycket prov, han går NV på Backa. Vi pratade om min klass, hans klass, lärare, prov, allt möjligt, i typ 50 min ute i kylan. Det är roligt att prata med någon och se vart de andra i gamla klassen rör sig, hehe.. Kallt, men värt det!
Han tycker att jag har blivit en mycket gladare och mer öppen person. Jag känner det på mig själv också.

Så jag ägnar dagens tanke åt Herman och hans kemiprov på torsdag. Lycka till och det kommer gå bra för dig!