Tänk er, nu har det gått en månad, 31 bilder, sedan jag började blogga om ett foto om dagen. I morgon är det februari och en ny månad, en ny start kanske?

Idag blir det ett självporträtt som dyker upp här, fotade jag uppe i skogen när jag skulle ta månadsbilden, det var ju så vackert där så jag passade på.

Jag deltar i Månadsbilden 2009, mer info finns hos Camilla.
Idag gick jag upp i skogen, glömde stativet, gick hem igen, upp is kogen och då hade solen gått upp och det var så vackert så vackert! Den lilla granen fick bli huvudmotivet.

Nu dyker det upp en helt ny design här, mycket snyggare och renare än den förra.

Snart kommer också dagens foton upp och det ska verkligen bli en glädje att visa dem! Hittade mycket att fota idag nämligen.

Kramar!

Jag är med i Christian's fototävling där du kan vinna valfria fototillbehör
hos fotofyndet.se till ett värde av 400:- . Vill du också vara med? Klicka här!

Jag deltog med denna bild, som nog är månadens favorit.

Idag är jag smått irriterad på hela familjen. Först hämtar jag syskonen eftersom mamma och pappa jobbade sent, sedan gjorde jag en msrängtårta till Vilmer så att vi ska ha något att fika på eftermiddagen. Jag är allmänt snäll och ber snällt Orvar att köpa glass som man kan använda till tårtan, men nej, såklart inte. De börjar klaga på mig men till sist (efter att mamma mutat Orvar via telefon) cyklar han iväg och köper glassen så att jag kan göra färdigt tårtan.
Nu är han sur och klagar på mig. Jag har bara gjort en massa bra saker idag och så kommer han och klagar på mig. Inte konstigt att jag blir irriterad på min familj hela tiden, alltid är det någon som inte är nöjd.
Det ledde till att jag satte och avreagerade mig lite i photoshop, redigerade om ett gammalt självporträtt och ja.... Det var det.

Ha en underbar kväll, även om min kanske inte blir så underbar!

Visst är bilden helt perfekt för att beskriva mitt humör just nu?

Vinden ylade ut sin klagan. Den rev och slet, men lövet höll sig tappert fast. Än ville det inte släppa taget. De tunna och uttorkade nervtrådarna spred sig över det gul- och rödspräckliga lövet. Vinden ryckte till hårt och all den styrka som fanns tvingade iväg lövet mot nya platser. Det fördes med luftströmmarna och dalade ner på en stillastående bil.
Hettan som osade från bilmotorn skapade värmemoln i luften.
Sidrutorna var nedvevade en liten bit för att släppa in luft. En liten flicka satt fastspänd i en bilbarnstol. Vinden rufsade om den lilla flickans små gyllenblonda lockar. Hennes stora och klart blå barnögon var inramade av ljusa ögonfransar och hennes äppelrunda kinder var rosiga.
En kvinnas smala händer dök fram och skakade först försiktigt, men sedan allt mer desperat i flickans kropp. Fingrarna försökte knäppa upp bilbältet, men hur hon än försökte lirka loss bältet gick det inte. Nerför kvinnans handled rann en rännil med vätska som sipprade fram ur ett stort gap i axeln. Tårar rann okontrollerat nerför kinderna och kvinnan bankade sina händer hårt mot bilstolen. Hennes rop steg för varje ord som kom ur hennes mun.
Hon tog tag i flickans små, knubbiga händer och höll dem hårt i sina egna. Hon pressade åt dem hårt, hårt men inte ett ljud, inte en klagan från den lilla flickans mun.

Vitt tyg, mjukt och lent mot den lilla flickans hud. Klänningen ren och alldeles ny. Flickan var så glad när hon såg den, den såg ut som en prinsessklänning sa hon. Det var korta meningar, ord som hon snubblade på men ändå tog sig förbi.
Flickan satt fastspänd i sin bilbarnstol och hade man inte vetat , hade det inte funnits någon som helst tvekan om att den lilla flickan log, skrattade och tittade mot träden som kantade vägen.

Tårar droppade ned på det ljusa tyget och bildade en liten, obetydlig fläck på flickans mage. En hulkande gråt som kvinnan tvingade ur sig, ett sista försök att få loss flickan, skaka liv i henne. Kvinnans ögon var grå, djupt grå och man kan läsa alla hennes tankar ur dem. De var förtvivlade, rädda, men mest av allt förvånade, chockade av flickans stillhet. Ögonfransar pressades mot de våta kinderna, tårar rann ned på läpparna. Salt och vått. Bröstkorgen flimrade fram och tillbak, snabbt snabbt pumpade hjärtat.
En våt kind mot den runda äppelkinden, en högljudd snyftning och tårar som droppade ner över flickans ansikte.
Manshänder började slita i kvinnans kropp, försökte tvinga henne ur bilen. Hon höll sig fast vid bilbarnstolen, med vitnande knogar. Mannen var starkare och fick ut henne. Kylan kom som en slag mot henne och gick som en chock genom kvinnans kropp. Hon blev stel och grät med skakande axlar. Mannen slängde en jacka över hennes rygg och kramade om hennes axlar. Ett dån gick genom luften. Hettan som slog emot kvinnan fick henne att med ens stelna. Tiden stod still. Vinden förde med sig ett vrål av ilska och vemod, en svaghet så stark, känslan av att stå still, men mest av allt sorg. Sorg djupare än det mörkaste hav, starkare än den mest klara himlen och tyngre än något annat, att bära i sitt hjärta.

En vit klänning fladdrar i vinden och gyllenblonda lockar vispar runt i vinden. Ögon blå som den vackra oceanen. Ljusa fräknar på den lilla näsan. Knubbiga fingrar som kallar på uppmärksamhet. Äppelrunda, rosiga kinder och ett vackert litet leende, format av kärlek.
- I'll be right here, mommy. Don't worry. Right here...

Har inte lagercentralen inkopplad på datorn och har inte heller tid att slå på och föra över lite foton på datorn, så jag laddar upp ett litet inlägg med bilder från år 2008 som finns på datan.

Nu ska jag gå och diska, mindre roligt det, haha.

Enjoy!

Idag har jag fått mina första bloggutmärkelser av en underbar bloggerska, nämligen Camilla. Tack så väldigt mycket, det värmer oerhört!



Till den första utmärkelsen finns en medföljande utmaning. Jag ska skriva ner fem saker jag inte klarar mig utan och då bortser vi ifrån de grundläggande behoven som sömn, mat osv.

1: Fotograferingen, kameran
2: Kompisar
3: Skratt - som kanske inte kan räknas som en sak, men idag får det göra det.
4: Naturen, omvärlden som ger mig inspiration.
5: Datorn, bla redigering av foton och skrivandet.

Denna utmärkelse väljer jag att skicka vidare till Ellen Charlotta, en glad och positiv tjej som fotograferar underbara foton!



Den andra utmärkelsen, även denna från underbara Camilla, skickar jag vidare till min syster Åsah, som ger mig inspiration och alltid är lika glad och peppande.

Kram på er och ha en underbar kväll!

Vissa personer kommer jag nog aldrig förstå mig på.
Hur som helst, idag hade vi massage på gympan och nu har jag inte alls ont i ryggen och axlarna - jag hade bara lite ont innan.

Nu dyker det upp en bild som jag fotade fredagen efter att kameran kom till mig. Ett foto på Elisabet och en söt nordsvensk. Har inte redigerat något, men jag skulle nog vela höja kontrasterna och klona bort höstrået vid hästens öga. Annars tycker jag bilden är jättehärlig.

Jag kan varmt rekommendera er att besöka Camillas blogg. Det är en utav de bästa fotobloggar jag har besökt. Camilla fotar bilder som är otroligt vackra och dessutom är hon en väldigt glad och är jättetrevlig att skriva till ibland!

En droppe dagg gnistrar klart blå mot det vajande gröna. En röd hårlock ligger mitt bland mossan. Blå ögon som tittar och tittar och ser världen runtom. Rosiga kinder och en bröstkorg som höjer och sänker sig i takt med andningen. En tunn flik av klänning virvlar i vinden, vill följa med på nya äventyr, bort bort. Barfota fötter ligger nersjunkna i ljungen, låren skyddas av det tunna blå tyget som sveper i luften.
Lukt av sommar fyller luften, nyklippt gräs och hav och fåglar som kvittrar bland träden. Löven prasslar mot himlen när vinden rusar förbi och för med sig ett hav med fröpenslar från maskrosorna.
Det är lugnt och tyst men ändå så fullt av liv. Fräkniga kinder blir röda och tystnad övergår till ord. Nära, så nära, att det blå bomullstyget rör vid händerna och armarna. Fingrar som bryter av små grankvistar, fingrar som snuddar fingertoppar. Solblekt och brunbränd och vacker och lycklig.

Mörka moln rör sig över himlen, stormar fram likt stora vågor på havet. Solen döljs bakom det mörka. Händer skyndar fram, tar bort klädnypor och lägger den färdigtorkade tvätten över axeln. En droppe träffar den bruna hyn. Blickar som vinklas mot himlen. Luften vibrerar, värme som trycker på mot bomullskläderna. Blå blanka ögon ser sig runtomkring. Hotfullt och mörkt och dystert och varmt. Täta ögonfransar pressas mot fräkniga kinderna. Dropparna faller från himlen klara, så klara, mot den gröna mattan av gräs.  Tårarna rinner så sakta, så sorgset och försvinner, försvinner i all vädrets uppståndelse. Barfota fötter tar ett par snabba steg och kliver in i husets varma och trygga famn. Vinden rasslar om trädens löv. Regnet smattrar mot plåttak.
Elektriciteten får luften att vibrera. Blixtar söker sig nedåt, så fort och hastigt så att de knappt syns. Ett ursinnigt dunder hörs från himlen. En tunn och blå bomullsklänning fladdrar i vinden, klädnypor som fäster tyget i tvättlinan. Helt lämnad åt sitt öde i vädrets vrede. Helt ensam när blixten slår ner…

Idag har jag verkligen inte haft mycket att göra, eller, egentligen har jag det!
Jag vaknade kl. 10.15 - jippi! och har varit ute och åkt miniskidor i backen, fotat Trond när han trixade och gjorde 360 med miniskidorna. Sedan har jag städat i köket och tränat lite.
Sedan har jag tagit det lite lugnt och redigerat ett foto som jag hittade från maj 2008. En katt på bild. Hade som mål att skapa en helt ny bild och jag själv tycker att jag lyckades.

Vad tycker du? Gjorde 2 efterversioner, en sv/v och en färg. Vilken är bäst?

 

 

Har ni någon gång åkt miniskidor, i en backe och hoppat och gjort trick?
Det är ju ganska roligt men själv tycker jag inte så mycket om det, backflip och 360 och allt vad det nu heter, jag är så dålig på det helt enkelt.
Jag däremot har testat att åka miniskidor ute i skogen och det är något av det roligaste jag någonsin har gjort med alla sorters skidor!
Vid vår stuga finns det ett litet berg, mer som en riktigt stor, brant kulle. Med miniskidorna och stavar på började jag och lillebror Isak klättra uppför berget och det tog nog mest tid utav allt. Jobbigt var det att klättra uppför en så brant sida av berget.




Uppe i skogen fotade jag, såklart, när Isak åkte upp och ner för små eller större kullar eller när han skidrade fram i den orörda snön.

Efter att vi följt ett skoterspår en eller en halv kilometer kom vi till en dal som gick nedåt en längre bit. Där växte små granar som snarare såg ut som yttepyttesmå buskar.
Det var här vi kom till den roligaste delen av miniskidor-turen!
Jag fick äran att åka ner först och jag korsade mellan granarna. Stenar döljdes under snön så ibland flög man i luften men landade välbehållen på två ben och fortsatte i en hiskelig fart nerför backen. Det hela tog kanske en minut men kändes mycket längre och så otroligt roligt!
Isak följde efter och ramlade ett par gånger men i övrigt gick allt bra. Vi tog oss uppför backen igen (inte alls lika roligt!) och följde skoterspåret tillbak. Vår granne har kört skoter upp i skogen och hans del av berget/skogen är den brantaste omkring där vi bor. Vi satte oss ner med baken mot skidorna och hade stavarna släpandes efter oss och åkte nerför. Det gick fort och kan säkert ha varit farligt, men ojoj så skoj det var! Hade man tur åkte man inte av spåret, men det lyckades inte jag med i alla fall. Haha. Efter en tre timmar lång tur med miniskidorna var jag peppad på att åka ut en gång till samma dag och det gjorde vi också, fast då drog vi med hela familjen istället.

Har du miniskidor eller har syskon/barn ett par så använd dem, ta på stavar och far ut i naturen, det är bara att rekommmendera. Det finns dock en ganska stor risk att du ramlar om du är ovan vid att åka miniskidor, så se till att inte skada armarna på något sätt. Därför är det bra med stavar, det ger en liten extra balans.

Hoppas jag har inspirerat er fram till sportlovet, eller vilken dag det nu passar att åka. Gör det gärna en solig, klar dag så blir upplevelsen mycket bättre!

Tyvärr ingen dagens bild idag, har såklart fotat men har varken haft ork att föra över bilderna till datorn eller att senare redigera dem, haha.
Dagen har jag ägnat åt att vara ute och fota, fast det blev bara en kort stund idag. Vädret var så tråkigt så jag blev inte alls inspirerad.
Istället åkte jag "Snowzone" i en backe utanför vårat hus, alltid roligt det.. Jag är alldeles för stor för den också, så det måste se extra roligt ut när jag åker den!
Dock är det alltid kul att vara lite barnslig och åka madrass och allt vad det nu är, även om grannarna tittar lite snett på en, haha!!

Sedan har jag bakat äppelbullar och de blev jättegoda, med rivet äpple och lite mandelmassa. Inte så söta heller och därför lite extra goda, idag är jag nämligen inte så sugen på söta saker. Nu känner jag inte heller sug av godis och det är jag glad över, jag har nämligen inte ätiti godis sen i julas och så åt jag inte före det heller. Så kanske 2 godisfria månader och det har gått bra hittills.

Jahaa.. Jo, så steg jag upp kl. 9 imorse och anledningen var såklart mina underbara bröder som jag älskar högt över allt annat. Jag är alltså lite trött nu.

Sedan har jag läst "singelpappans" blogg och den är enligt mig jättebra. Hans historia berör.

Kram på er alla, ha en underbar kväll!

Det ligger en flicka i snödrivan. En mörk jacka, mörkt hår, mörka ögon som möter mina. Det är bara en sekund, inget mer. Hon tittar uppåt, uppåt. Stjärnorna är aldrig ensamma, hur långt bort de än är och hur länge sen de än brann upp. Det finns miljontals. Jag kan se dem alla så klara. Flickan också.
Ett snötäcke har bildats ovanpå flickan, byxorna är vita och mössan likaså. Vita lovikkavantar i vit snö. En osynlig flicka som ligger i snön. Hon vill inte synas.
Det finns många fotsteg på vägen, personer som har tagit långa kliv eller korta kliv. Någon som vänt om helt och sprungit tillbaka. Jag är en del av detta. Jag är en del av världen.  Mörka gummisulor möter den vita grunden för vår levnad. Jag kommer inte ihåg lövens brusande eller gräsets doft. Det kommer, jag vet att allt det där kommer registreras om och om igen, men inte nu, inte än, men snart.

Åter en gång passerar jag flickan som nerbäddad i snön tittar mot himlen, drömmer om något annat än det hon har. Ögonen vänds mot mina, tittar så djupt ner i min avgrund att jag blir rädd. Rädd för en varelse, en person, rädd att hon ska veta. Mörka ögon som fångar upp min själ, den har fastnat. Hade jag någon själ? Ögon som är mörka och rädda och uppspärrade och förtvivlat söker ett svar. Vad för svar? Min avgrund är till för att kasta ner allt dåligt i. Det bra ligger än på avgrundens kant. Snart kommer det ramla ner i all brådska, mitt i allt och jag kommer glömma vem jag en gång var.  Nya tankar och minnen samlas där vid kanten och en efter en kommer de tumla ner i mörkret. Det ska vi alla göra en dag. Försvinna.

Flickans blick släpper mig och hon reser sig upp. Hon skakar, hon fryser och hennes läppar är blå. Hon går fram till mig och hennes ögon frågar om hjälp, frågar om spänning, frågar om mig. Är du ensam frågar den. En tyst vilja, en okontrollerad tanke. Ja. Ensam och tyst. Flickans ögon förvånas när hon förstår. Hon kan inte vända sig om och försvinna, men det kan jag. Jag är inte ensam vet jag då. Hon vill inte tyna bort ur mitt minne, hon vill finnas kvar. Inte begravd under snön, det ska ligga högt ovanför avgrunden och stolt visas upp av solen. Jag önskar att det kunde bli sant, men jag vet att det aldrig kommer ske.
Ett steg för långt, det räckte. Jag föll ner i avgrunden, mörkret slingrade sig runt min kropp och jag försökte greppa flickan och ta med mig henne. Fingrarna slöts runt luften och jag såg flickans ögon. Stora och svarta och förvånade, men det som slet mest om hjärtat var rädslan. Rädslan i de mörka ögonen…

Vill du ha fler besökare på din blogg så kan du klicka HÄR. Det är gratis och du får de där extra besökarna också ;-)

Har du brist på inspiration? Det hade jag i början av året och har haft i ett par månader då jag inte riktigt vetat vad för nytt jag kan hitta på att fota. När jag började med ett foto om dagen vaknade fantasin upp efter en vinterdvala och äntligen har jag börjat se runtomkring mig efter nya motiv och nya foton. Kanske behöver du ett par tips för att komma igång?

• Fota något du aldrig fotat förut. Kanske har du aldrig tänkt på den där lilla luckan på bilen eller trasiga kedjan på cykeln, men det skulle göra sig helt perfekt som ett foto. Se det du alltid registrerat förut.

• Titta ut genom fönstret/dörren och upptäck världen utanför som du kanske inte registrerar när du passerar där dagligen. Kanske bildar staketet ett härligt mönster med fåglar som sitter och pickar i sig foder? Upptäck det redan sedda!

• Ta dig en dag då du far till ett ställe där du aldrig brukar ha med dig kameran, kanske skolan, stan eller skogen. Sätt dig först och betrakta världen. Koncentrera dig enbart på att se allt som du redan sett förut. Skylten som lutar lite snett, byggnaderna som bildar mönster eller människors blickar i skyltfönster. Se på världen med nya ögon.
  

Vi hade som tidigare sagt prov idag på Projekt och Företagande. Efter mer än halva provtiden börjar det pipa och jag fattade inte vad det var, inte först i alla fall. 

Idag har jag prov och gårdagen hade jag tänkt ägna åt att plugga till det, men jag öppnade boken och bläddrade igenom på ett par minuter, sedan insåg jag att jag redan kunde det mesta. Vilket lättnad!

Igår var jag på ganska dåligt humör, jag var trött och less på allt vad skola och syskon hette. Ingen toppendag. Inte alls.
Idag mår jag bättre och funderar, eller inte funderar, jag ska börja träna, kanske simning i alla fall. Vi får se när det blir av, under den här veckan alltså.

Ha en trevlig dag, nu ska jag hjälpa Agnes med provpluggandet ;-)

Jag är en väldigt tråkig person och det är ingen nylig upptäckt. Jag gör i stort sett ingenting och kan man kalla det liv? Nej, precis så tänker jag också. 

Började dagen med att vakna klockan 8.10, ofrivilligt som vanligt. Jag är trött redan nu, usch. 

I morgon blir det plugg, för just nu känner jag att jag inte riktigt kan provet vi ska ha i Projekt och Företagande och den känslan tycker jag inte om, fråga mig inte varför.
På sätt och vis längtar jag till skolan på måndag, det är alltid så roligt och man får skratta minst - minst - en gång om dagen, samtidigt ser jag inte fram emot provet på tisdag.
Ibland känns det så konstigt, men that's life och det får man leva med. Jag hoppas att morgondagen inte visar sig vara allt för tråkig och jag måste hitta ett motiv för dagens bild också. Kanske dags att testa porträtt, men som sagt, vi får se vi får se.

Usch, jag är trött och det märks. Det märks definitivt att jag vaknade ofrivilligt i morse klockan 8.30, p g a mina älskade syskon. Godnatt!

Idag var det demonstration på stan och det var mot kriget i Gaza.

Idag stannade jag kvar efter skolan och fotade lite tillsammans med Elisabet och jag tror nog att hon tyckte det var kul att testa min kamera.
Först fotade Elisabet Alex, Frida och Ellen när de var på väg att gå till bussen och jag lovade att inga bilder skulle läggas ut någonstans (på nätet). Sen gick vi ut och det blev många olika sorters bilder, bl a på duvorna som finns på skolan och ibland skrämmer vettet ur en, hehe... Och så söta hunden Tina, hästarna och den fina naturen! Så det här blir ett inlägg med lite allt möjligt!

Bilderna fotade med Nikon D200 (har inte vant mig riktigt än) och Tamron 70-300mm.

Kameran är här nu! Yes! Den kom igår och jag hade verkligen svårt att hålla mig från att öppna kartongen, men jag hade bestämt att jag skulle jag städa mitt rum först. Jag ägnade kvällen åt att läsa hela manualen, från att inte fatta alls vad jag gjorde med kameran så förstår jag nu nästan allt!
Tog med kameran till skolan idag eftersom Elisabet ville testa fota med den.
Elisabet fotade lite porträtt på Alex, Frida och Ellen, blev faktiskt några fina trots att vi använde blixten. Efter lunch ska vi ut och testa fota med kameran.

Just nu sitter jag på engelskan och har just gjort klart det vi ska göra.

Ha det bra, kram!

Jag går i en underbar klass med 16st superhärliga tjejer. De piggar alltid upp en och gör en glad. Såklart är vissa dagar sämre än andra, men oftast skrattar vi med och inte åt varann.

Jag tror att det finns de i min klass som tycker att de inte är så duktiga i skolan, men ofta får jag chansen att hjälpa dem med matten och fysiken och då passar jag på att uppmuntra dem. Jag vet att de alla är smarta, så det är bara att uppmuntra, uppmuntra och uppmuntra till de själva förstår vad de gör och hur man gör (i matten, till exempel).
Sedan behöver jag också hjälp från klassen ibland och då får man alltid det, tack för fysiken idag Pia!

Självklart är det trevligt när man kan prata med klasskompisarna, så jag får väl tacka bl a Elisabet, Agnes, Pia, Frida och Alex för en väldigt trevlig Arbetsliv Naturbruks-lektion! Som sagt, alla kan vara trötta ibland.

Man ska inte se allt från den negativa sidan, se det istället positivt,livet blir så mycket enklare på det sättet! Håller du inte med?

Jag är nöjd över att jag lyckats följa mitt lilla dataschema, igår pluggade jag en hel del, nästan allt som gäller för hela veckan. Det blev matte och 'projekt och företagande'. Tyvärr kunde jag inte göra fysiken eftersom jag var duktig nog att glömma böckerna i skolan. Hehe.

Så idag blir det lite dator, alltså kommer minst 3 nya foton upp idag, sen är det bara att städa rummet och göra fysiken. Härligt. I morgon måste jag nog inte göra något, frånsett att lära mig kameran (om den hunnit komma, vill säga!)

Kram!

Jag heter Matilda och bor här i Norrbotten med min stora familj på 9 pers.
Min stora hobby är just att fotografera och ägnar mig dagligen åt det, eftersom jag är med i ett projekt som kallas 365 där man ska fota just en bild per dag.
Frånsett fotograferingen är jag ganska upptagen med skolan, eftersom jag går första året på Naturvetenskap och det gör jag på Grans Naturbruksskola. Förut har jag velat bli veterinär eller fotograf, kanske både och, men nu är jag ganska säker på att jag vill bli veterinärassistent.
Jag går i en mycket härlig klass med en massa trevliga tjejer som jag trivs ganska bra ihop med.

Under loven bor jag i vår stuga som ligger utanför Kalix och alldeles i närheten av stugan bor en av mina bästa vänner, en barndomsvän som betyder mycket för mig. Vi är både väldigt intresserade av djur och fotografering, fast vi kan väl säga att jag är mest intresserad av fotografering och hon av djur.

Vad mer finns det att säga om mig? När jag var liten reste vi halva jorden runt, mina föräldrar tycker mycket om att resa. Jag tycker själv att det är roligt att resa och har planer om att resa utomlands ett par månader efter gymnasiet, exemeplvis för att fota i Australien, kanske Amazonas!
Sedan har jag bott på ett par olika ställen, bl a. i Norge.

Det bästa jag vet är när jag får bo ensam i stugan, det är lugnt, tyst och jag kan verkligen slappna av, gå ut i naturen och bara njuta av den friska luften.
Jag bryr mig mycket om miljön och hur barn i andra länder drabbas av krig.
Jag är vegetarian också och har varit det ganska länge.

Nu vet du på ett ungefär vem som bloggar här, hoppas jag!

Min familj bryr sig mycket om miljön och därför är det ett självklart val för åtminstone mig att äta nyttigt, närproducerat och gärna ekologiskt. Min pappa har startat NordanSmak, en näthandel inriktad mot närproducerad mat just eftersom han vill att människor ska uppmärksamma lokalt producerad mat, istället för ex fisk som kommer från Thailand.

Det har varit en riktigt trevlig fotohelg! Utöver att fota har jag målat lite i PS, vi får se om bilden dyker upp senare.
I fredags var det väldigt fint ljus och jag testade lite olika kompositioner med snö och väggar.
På lördagen var det plusgrader här, molnigt... Inte så kul att fota, så det blev lite "studiobilder".
Idag var det fåglarna som gällde.

Mina helger - och mina vardagar - är alltid väldigt trista. Jag är nog ingen intressant bloggare. Inget händer i mitt liv, frånsett plugget och fotograferingen. Vad gör jag på helgerna?

Jag tänkte starta ett inlägg med frågor och svar, frågor som ni ställer och så svarar jag.
Ställ frågor om vad som helst, kameror, mitt liv, det skulle bara uppskattas!

Kram /Matilda

Här är 2 printscreen från den hemsida som har använt sig utav mina bilder. Visst är det trist? Dessutom är det 7 foton han har tagit utav mig.

Jag lägger till lite info här: På hemsidan finns enbart mina foton, alla 7 st som finns där är fotograferade av mig.

Idag hinner jag tyvärr inte lägga upp en bild, jag har matte som måste göras färdigt till imorgon. Självklart ska jag fota och lägger upp bilden så fort jag har tid!

Kram på er och ha en riktigt trevlig eftermiddag!

Sen i början av jullovet har jag sökt efter en billig Nikon D200, på blocket, på massa hemsidor men inte fått svar från dem med ett kamerahus under 6000:-, väldigt trist måste jag säga.
Av någon anledning har jag aldrig sett annonsmarknaden på fotosidan.se, men det gjorde jag plötsligt igår!
Kamerahus, 2 batterier, 2GB minneskort och så manualer för 5500:- var det första jag hittade och jag hade riktigt mycket tur, ingen hade kontaktat ägaren innan mig! Efter mycket svamlande fram och tillbaka, ägaren ville ha betalt i förskott, jag ville ha postförskott, sen hälften-hälften och då ville han fortfarande ha allt i förskott. Då föreslog jag internetgiro och då ville han ha hälften-hälften förslaget. Man kan bli aningen misstänksam när sådant uppstår, så jag beslutade mig för att köpa kameran via internetgiro. I kväll ska jag betala och då skickas kameran på onsdag. Det betyder att jag kommer ha den i början av nästa vecka!

Jag hoppas att det här inte är något impulsivt köp och att jag kommer ångra köpet senare. Jag börjar dock bli trött på att låna pappas systemkamera hela tiden, det är ju trots allt hans kamera!

Positivt med kameran:
Har fler megapixlar än D70n och det betyder att jag får en högre upplösning på bilderna. Ska jag kunna sälja foton så är det bra om de är ganska stora, det ger en möjlighet att beskära dem en aning.
Har bättre ISO egenskaper.
Mer knappar på utsidan och inte lika mycket menyer som i D70n.

Idag tog jag bussen till stan och tog ut lite pengar för att kunna betala kameran. Jag passade på att fota kyrkan i stan och så ett träd som är upplyst av lampor med lång slutare.
Nu ska jag titta på TV och äta och bara ta det lugnt!

Nu öppnar jag upp min nya blogg där jag kommer skriva mest om mitt "Projekt 365", Ett Foto Om Dagen. Utöver denna blogg har jag mig blogg där jag skriver mest om mitt liv och så en hemsida där jag laddar upp alla foton.

Bloggen
Hemsidan

Jag hoppas att du kommer ge mig lite kritik på mina bilder, det skulle uppskattas!
Följ gärna min blogg eftersom jag förhoppningsvis kommer uppdatera dagligen med undantag.

Kram /Matilda